Advokaten 1
Praktisk juridik » Det enda som kan bryta denna Ä
ven om rättskipningen måste låta sig påverkas av de värderingar som råder i samhället för att upprätthålla sin legitimitet, får den inte låta sig styras av tillfälliga opinioner eller ideologier à la mode nedåtgående spiral av misstroende och osäkerhet är den demokratiska rättsstaten där individen tillerkänns rättigheter i förhållande till såväl andra individer som staten. Om utgångspunkten är att staten tillerkänns ett våldsmonopol, måste villkoret vara att den utövas under lagarna och att lagarna uttrycker respekt för individens grundläggande rättigheter. För de flesta låter det här säkert som självklarheter, men betänk vad som händer om individerna i en demokratisk rättsstat upplever att de är otrygga och därför är beredda att avstå från sina rättigheter i syfte att skydda sig mot angrepp från den andre. Hobbes påstår inte att naturtillståndet är ett historiskt faktum, utan mer en tankemodell för att förklara statens uppkomst. Och den stat som växer ur fruktan är diktaturen. RÄTT OCH SANNING En inte helt ovanlig fråga i andra sociala sammanhang än advokatfester är hur det som advokat är möjligt att försvara en person som begått de mest gruvliga brott. Särskilt framåt småtimmarna när det kemiskt inspirerade djupsinnet öppnat upp för mer allvarliga frågor ställs inte sällan den här frågan, gärna ett par tre gånger i rad. Själv brukar jag alltid försöka glida ur situationen genom att hänvisa till att ingen är skyldig innan han eller hon dömts eller hänvisa till att alla, inklusive den som frågar, vill ha en försvarare om de hamnar i klammeri med rättvisan, och då är det väl tur att någon ställer upp. Den typen av standardsvar kändes emellertid otillräckliga den dagen när min nioåriga dotter kom hem från skolan och med rynkad panna frågade: Pappa, är det sant att du hjälper bovarna? Vad säger man? Ja, på sätt och vis, men ändå inte, är knappast 54 ett svar som känns helt hundra i det sammanhanget. Logiken bakom frågan är att en bov är en bov även om det är en frikänd bov och den belyser spänningen som uppstår när skillnad mellan vad som är rätt och vad som är sant ordnas hierarkiskt. För barnet, och den bekymrade festdeltagaren, är sanningen överordnad rätten, och därför kan rättvisa föreligga bara om den i någon mening uttrycker en sanning. Oskyldiga frikänns och skyldiga döms. Det är kring just detta dilemma som även medlemmarna i det så kalllade Quick-laget slår sina kullerbyttor när de ifrågasätter resningsprocesser och de åtföljande frikännande domarna i Quick-fallet. Enligt Quicklaget är Sture Bergwall en frikänd bov och därför oskyldig endast i juridisk mening. Sannolikheten för att han i verkligheten är skyldig är, som en av medlemmarna uttryckte det i sin bok, över 100 procent En vän av ordning kan nu undra hur något kan vara mer än 100 procent, eftersom 100 procent innebär fullständig säkerhet. Hur kan någonting vara mer än helt säkert? Sådana små detaljer bekymrar dock inte den som skådat ljuset och vet sanningen. Det står givetvis var och en fritt att anse att det finns en förborgad sanning, men frågan är om och när den sanningen är värd att tas på allvar. Livet i stort är oftast komplicerat och oöverskådligt. Slumpen, sambanden, motiven och behoven blandas ihop och gör det omöjligt att med full visshet veta vad som hänt och varför. I vart fall gäller det i brottmålsprocessen där endast en liten flik av verkligheten skymtas med hjälp av de spår som råkar finnas till hands. Det är därför som det ibland hävdas att det inte finns någon sanning i domstolen, bara bevis. Även om rättskipningen måste låta sig påverkas av de värderingar som råder i samhället för att upprätthålla sin legitimitet, får den inte låta sig styras av tillfälliga opinioner eller ideologier à la mode. Anspråk på sanning får inte tillåtas övertrumfa krav på rättvisa. Och rättvisa förutsätter regler och rättigheter som förhindrar godtycke, särskilt vad gäller utövandet av statens våldsmonopol. Det är försvararens uppgift att värna den enskilde individen och dennes rättigheter när staten genom straffprocessrätten gör anspråk på att få utöva våld mot honom eller henne. Försvararen utgör en av grundstenarna i den demokratiska rättsstaten. Och det är samma engagemang som styr den dagliga gärningen som den som skaffar upprättelse åt en felaktigt dömd, nämligen en känsla för rättvisa. Och det engagemanget behövs mer än någonsin i en tid där det tillkommer nya lagar i snabb takt som ökar repressionen i samhället genom ökad övervakning och utvidgad kriminalisering av sällan tidigare skådat slag. När det gäller den ideologiska överbyggnaden har vi i dag inget att frukta mer än fruktan själv. Om vi avstår från våra grundläggande rättigheter på grund av rädslan för att samhället är format som en pyramid eller inlindat i nätverk av terrorister, så kommer vi förr eller senare inte att ha så många rättigheter kvar att försvara mot dessa mörkermän. AVSLUTNING Nå, vad fick barnet för svar på sin fråga? Ja, samma svar som barn ofta får när vuxna saknar ett bra svar: Du kommer att förstå det bättre när du blir äldre. Så från oss alla som tror på rättvisa till er alla som tror att ni känner sanningen: Väx upp! Thomas Olsson Advokat Advokaten Nr 1 • 2017