Hemma i HSB Uppsala 1
VÅRA HYRESRÄTTER S:t Ilian i Enköping Mysigt och
inbott med gott om närservice. Kvarteren kring S:t Ilian är både omtyckta och levande, men även solen har fläckar. Vi träffar en kvinna som älskar sitt Enköping, men ser ett allt tuffare klimat för ungdomar. M orgonlugnet vilar över Enköping. Bredvid kullerstensgatan utanför Café Drott passerar en äldre dam med dramatenkärra, och över höjden mot öst stiger solen över trähusen. Strax därpå dyker hon upp, BrittMarie Sagström, den pigga pensionären som bor ett stenkast bort. Visserligen utan Höganäskrus om halsen, men väl med en hel del frisk vind över sig. – Visst är det fint? Jag bor tvärs över här, utbrister hon och pekar över axeln. Läget är fantastiskt med kaféet, järnvägen, min frisör och åsen med stans bästa utsikt. Jag brukar promenera där en timme varje morgon. Det är ett skönt sätt att starta dagen. I TRIVSELN INNE på Drott sitter stammisar och småpratar eller läser morgontidningen. Britt-Marie väljer korintkaka sedan hon prisat ägaren för det goda brödet. Fotograf Martin tar en dammsugare, och själv provar jag blåbärsbullen. HEMMA I HSB 3.2020 / Sydost HEMMA I HSB 4.2020 / Uppsala TEXT Kristina Tilvemo FOTO Martin Kelam Visionen är mer kontakt över generationsgränserna, säger Britt-Marie Sagström. Vi får veta att Britt-Marie växte upp tvärs över åsen. Hennes pappa hade handelsträdgård och som barn sprang hon ofta upp med kompisarna och letade slantar efter pilsnergubbarna som hölls där. – Ambitiös har jag alltid varit, skrattar hon. Och kanske bidrog det till att jag började jobba på behandlingshem för missbrukare så småningom. Jag trivs med att engagera människor och på många sätt blev jag som en mamma för dem. Visserligen var det krävande, men också oerhört givande och med mycket värme. Engagemanget tog hon med sig när hon flyttade in på Salagatan och inom kort hade Britt-Marie startat Hyres”VI BEHÖVER ALLA TA STÖRRE ANSVAR, INTE MINST PAPPOR.” gästförening som ett sätt att lära känna grannarna. I dag nöjer hon sig dock med att heja och prata med dem på gården. – Tanken från början var att ordna filmkvällar, äta en bit pizza ibland och ses med jämna mellanrum, men i dag är jag över 70 år och känner att jag har gjort mitt. Fler behöver ta ansvar. Inte minst föräldrar till vilsna ungdomar, i en värld som har blivit allt hårdare, säger hon. VI DRICKER UR kaffekopparna och beger oss mot kvarteret Dovhjorten. Passerar trähus och pittoreska Madicken-trädgårdar, innan vi når de ljusa trevåningshusen runt lekplatsen med uppvuxna lönnar.