Advokaten 1
bakgrund FN:s konvention om barnets rättigheter,
barnkonventionen, antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Sverige ratificerade den 1990 och konstaterade då normharmoni med rättigheterna som konventionen utgör. en à la carte-meny randet, men är ett barn under 12 beaktas det inte alls, och det är sällan som det hörs. Här visar myndigheter och domstol väldigt lite förståelse för barnkonventionens kriterium om barnets mognad. Ett 8-årigt barn kan mycket väl vara tillräckligt mogen för att uttrycka sin åsikt i exempelvis ett vårdnadsärende. Att ha strikta åldersgränser för när barn ska höras och hur deras åsikter ska beaktas, vare sig det är i lag eller praxis, är inte förenligt med barnkonventionen. När två lagar krockar med varandra är ett annat problem. På senare tid har ett antal fall uppmärksammats där barn som varit tvångsomhändertagna enligt lagen om vård av unga (LVU) blivit utvisade tillsammans med sina föräldrar då Migrationsverket avslagit deras ansökan om uppehållsstillstånd. En myndighet har i dessa fall ansett att föräldrarna inte är kapabla att ta hand om sina barn utan att dessa kommer till skada. Samtidigt anser en annan myndighet att familjen inte har tillräckliga skäl att stanna i landet. I dessa fall har lagstiftaren bestämt att utlänningslagen väger tyngre än LVU, och det är således helt i sin ordning för Migrationsverket att avvisa (i vissa fall med tvång) barnen tillsammans med föräldrar som inte kan ta hand om dem. Hade konventionskonform tolkning fungerat, hade man i dessa fall gjort prövningar utifrån vad som är för barnets bästa, låtit barnen komma till tals och troligtvis kommit till slutsatsen att man inte kan utvisa barn tillsammans med föräldrarna. Dessa är bara ett par exempel på där vi ser att barnkonventionen inte efterlevs i vårt land. Som jag påpekat tidigare, det stora problemet är inte lagstiftningen, utan att implementeringen av den inte görs i barnkonventionens anda. Barnkonventionens artiklar hänger alla samman och det är viktigt att alla som möter barn ser artiklarnas samband och Advokaten Nr 9 • 2011 Eftersom barnkonventionen inte finns med i lagboken, är det inte något som används när lagarna ska tolkas i domstolar, hos myndigheter eller kommuner. Domare i våra högsta instanser säger rakt ut att konventionskonform tolkning inte fungerar i praktiken. har ett helhetsintryck. Konventionen är inte en à la cartemeny där man kan välja vilka rättigheter man arbetar med, utan alla är lika viktiga. Efter över 20 år är det dags för de svenska lagstiftarna att inse att tanken med konventionskonform tolkning av lagstiftningen inte fungerar när det gäller barnets rättigheter. I Norge inkorporerade man barnkonventionen i sin lagstiftning 2003. Efter det har man sett en markant ökning av fall där konventionen åberopas av ombuden och där domstolar och myndigheter har beaktat den i sina beslut. Medvetenheten och kunskapen om barnets rättigheter har ökat och konventionen får en allt större roll i olika yrkesutbildningar, för bland andra jurister, lärare och socionomer. Det är denna utveckling vi vill se även i Sverige. För att det ska ske måste barnkonventionen inkorporeras i svensk lag. Karin Fagerholm Jurist, rädda barnen 21