Advokaten 1
Fokus Kvinnan bakom brottet ”När vi sänker tröske
ln för våld och vad som vi anser att rättsväsendet ska ta tag i, då kan man också få en större ökning av våldsincidenter där kvinnor är förövare.” Sven Granath jer har ökat, sammanfattar Sven Granath, som samtidigt betonar att gruppen är så liten att det kan finnas en förändring som helt enkelt inte syns i statistiken ännu. Sven Granath. Färre brott och Lindrigare Oavsett om kvinnor blivit mer brottsliga eller inte är det fortfarande långt kvar innan de kan mäta sig med männen i kriminalstatistiken. 80 procent av de misstänkta i kriminalstatistiken är män. Bland allvarliga brott är andelen män ännu högre. Närmare hälften av kvinnornas brott är stölder och andra tillgreppsbrott. Män misstänks däremot ungefär lika ofta för våldsbrott som för trafik och stöldbrott. När unga människor själva får uppge om de begått brott är skillnaderna mellan pojkar och flickor mindre. I en så kallad självdeklarationsundersökning bland 15-åringar angav exempelvis fem procent av flickorna och tolv procent av pojkarna att de begått våldsbrott. Det skulle alltså vara ungefär dubbelt så vanligt att pojkar begår våldsbrott som flickor om man tror deras egna uppgifter, medan misstankestatistiken säger att våldsbrott är sex gånger vanligare bland pojkar. Både kvinnor och män är mest brottsaktiva när de är unga. För båda könen gäller också att de allra flesta brotten inte är särskilt allvarliga. Naturligtvis begår också kvinnor grova brott, det visar inte minst de omskrivna morden i Knutby och Arboga. Den stora mediala uppmärksamheten kan ge intrycket att kvinnliga mördare är ett helt nytt fenomen. I själva verket har andelen kvinnor som döms för mord länge varit i stort sett konstant från år till år. Under de senaste hundra åren har kvinnor begått ungefär 10 procent av alla mord och dråp i Sverige. Antalet mord har dessutom minskat något totalt, så varken de kvinnliga eller manliga mördarna har blivit fler. civiLisering pÅgÅr Men hur är det då med det ökade antalet misstänkta kvinnor? Har kvinnor, i takt med tilltagande jämställdhet, blivit mer brottsbenägna och inte minst mer våldsamma? Många har utgått från att det är så. Redan i mitten av 70-talet förutspådde både forskare och poliser en våg av kvinnlig kriminalitet, i takt med att allt fler arenor i samhället öppnades för kvinnor. Det ligger därför nära till hands att tolka ökningen av kvinkvinnor som begÅr brott De största skillnaderna mellan kvinnors och mäns brottslighet är att kvinnor begår mycket färre brott än män. Kvinnors brott är generellt sett också mindre allvarliga. I Västeuropa 24 och USA beräknas kvinnor begå mellan 15 och 20 procent av brotten. När det gäller våldsbrott är kvinnors andel ännu lägre. År 2010 var 20 procent av de misstänkta i Sverige kvinnor. Den andelen har i stort sett varit konstant under de senaste tio åren. Under perioden 1975–1995 fördubblades dock antalet misstänkta kvinnor, medan antalet misstänkta män inte alls ökade lika mycket. Bland kvinnors brott dominerar stöldbrott, särskilt snatterier, medan trafikbrott och brott mot person är Advokaten Nr 9 • 2011 nor i kriminalstatistiken som ett uttryck för jämställdhet och att kvinnor helt enkelt tagit efter männens beteende. Men Felipe Estrada, professor i kriminologi vid Stockholms universitet, tror att man ska vara försiktig med att dra sådana slutsatser. – För det första kan man konstatera att de kvinnor som begår brott och hamnar i våra fängelser inte lever liv präglade av frigörelse och jämställdhet. För det andra påpekas det i internationell forskning att samhällets hårdare inställning till våld påverkat bilden av kvinnors brott, säger han. Felipe Estrada vill främst betona samhällsförändringen. Kvinnor har inte blivit mer våldsamma och brottsliga, menar han. Däremot har samhällets tolerans för våld blivit lägre. Allt fler handlingar anmäls till polisen och hamnar i statistiken, handlingar som förr inte uppfattades som brottsliga alls. – Det blir en civiliseringsprocesstanke där vi är mer intoleranta mot våld. Vi accepterar inte längre våld i nära relationer, våld mot barn eller i skolan, fortsätter Felipe Estrada. Sven Granath på Brå delar Estradas uppfattning. Teorin kan enligt honom förklara att både mäns och kvinnors våld har ökat i kriminalstatistiken, men kvinnors våld mer än mäns. – När vi sänker tröskeln för våld och vad som vi anser att rättsväsendet ska ta tag i, då kan man också få en större ökning av våldsincidenter där kvinnor är förövare. Kvinnors våld är ju som regel mindre kraftigt än mäns. Så effekten blir större på kvinnorna, säger Sven Granath. Lite förenklat skulle man alltså kunna förklara kvinnors ökade andel av våldsbrotten med att man numera, till skillnad från för 30 år sedan, polisanmäler örfilen i familjebråket, eller mobbning på skolgården. Det handlar inte om mer våld, utan om mindre acceptans för det våld som funnits även tidigare. I förlängningen kan den processen också ses som ett uttryck för ökad jämställdhet, menar Granath. Han ser i den en förändrad syn på män och kvinnor, där kvinnor får ta mer ansvar för sina handlingar. Forskare som försöker förklara förändringar i kvinnors brottslighet har också i allt högre grad börjat intressera sig för männens förhållande till våld. En hypotes är att det egentligen kanske inte händer så mycket med kvinnans våld och kriminalitet, utan mer med männens. – Det händer någonting med killarna. Det är där som könsrollen förändras mer. Vad som förändras är helt enkelt att en