Advokaten 1
ADVOKATDAGARNA 2021 » Carl Svernlöv behandlade i
sitt seminarium den aktiebolagsrättsliga frågan om uttag ur bolaget som förbjudet lån. Svernlöv gick igenom reglerna om förbjudna lån i 21 kap. ABL samt reglerna om värdeöverföringar i 17 kap. och framåt i ABL, för att sedan belysa sambandet mellan värdeöverföringar och förbjudna lån. Seminariet grundades på ett antal skatterättsliga avgöranden samt avgörandet ”Utbetalningen till majoritetsägaren”, NJA 2021 s. 388, (Läkar leasingmålet) från juni 2021, där HD fann att en olovlig värdeöverföring i straffrättsligt hänseende kan vara att betrakta som ett förbjudet lån. Eftersom det finns en processuell osäkerhet om förfarandefel, finns utrymme att argumentera för olika lösningar. Ulrik von Essen uppmanade deltagarna att göra det. ”Det blir oerhört mycket bättre rättsfall när kvalificerade ombud argumenterar för en viss lösning”, sa han. Återförvisning i förvaltningsmålen styrs av praxis Bestämmelser om hur förfarandefel ska hanteras saknas i förvaltningsprocesslagen. Ulrik von Essen, justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen, diskuterade utifrån praxis om överinstansen ska läka processuella fel från en tidigare instans, eller återförvisa målet. I allmän domstol finns en regel i rättegångsbalken 50:28 om att hovrätten under vissa förutsättningar får återförvisa mål på grund av förfarandefel. Men i förvaltningsprocessen styrs frågan helt av en delvis spretig praxis. Från ombudsperspektiv finns det skäl att fundera över om domstolen bör läka felet 46 eller återförvisa målet, beroende på måltyp. Det beror på vad parten vill uppnå. – Vid skattemål kan det vara värdefullt att få målet återförvisat, på grund av de tidsgränser som finns för Skatteverket. Där kan en återförvisning innebära att klienten sparar två, tre år. Är det däremot ett socialförsäkringsmål är det ofta viktigt att det går fort, och då är det negativt med en återförvisning, sa Ulrik von Essen. Rättspraxis visar att flera olika typer av prövningar görs vid förfarandefel. I vissa mål blir återförvisande en direkt följd, i andra mål prövas om felet har inverkat på utgången, i åter andra mål prövas hur utredningen ter sig vid prövningstillfället. Högsta domstolen tycks uppfatta att betydligt högre krav för att undanröja och återförvisa gäller i förvaltningsprocessen än i allmän process, och att förvaltningsdomstolen måste konstatera att avgörandet är riktigt för att inte återförvisa. vilken princip bör gälla i förvaltningsprocessen: samma som i allmän process, HD:s princip för förvaltningsmålen, eller olika för olika måltyper? Enligt Ulrik von Essen talar effektivitetsskäl för att undanröjande ska kräva att felet kan antas ha inverkat på målets utgång och att felet inte utan väsentlig olägenhet kan avhjälpas i överinstansen. ¶ ADVOKATEN NR 9 • 2021