Advokaten 1
ESSÄ Hämnas staten? Viljan att hämnas är en mänsk
lig företeelse sedan urminnes tider. Advokat Olof Öhlén har nyligen kommit ut med boken Tungan: huvudets baneman, där han tar upp fenomenet ur flera perspektiv. Här skriver Öhlén exklusivt för Advokatens läsare om hämnd. G alopperande blodsfejder har sedan tidens begynnelse hotat människans existens och därför bekämpats. I Sverige förbjöds privathämnden redan år 1335, men det stoppade inte otyget. I Hednalagens enda kända fragment (vårt enda skriftliga dokument från vikingatid bortsett från runinskrifter) blir sagesmannen dödad för följande tämligen harmlösa yttrande: ”Du är ej mans like och inte man i bröstet”. ”Tungan blir huvudets baneman”, konstaterar lagens författare lakoniskt. Ett grundläggande evolutionärt antagande är att vår benägenhet att samarbeta i altruistisk anda adapterats evolutionärt och hjälpt oss att överleva. Det gäller alla människor. Hämnd var ett sätt att säkerställa samarbete och samförstånd i de snäva grupper av människor som fanns innan starka centralmakter etablerades. I så fall är också hämnd en universellt adapterad företeelse. Ingen människa kan svära sig helt fri från lusten att hämnas. evolutionspsykologernas inträde på scenen under de senaste decennierna har gjort intryck på snart sagt alla vetenskapsgrenar. Steven Pinker, professor vid Harvarduniversitetet i USA, är den mest kända fanbäraren, men han är långt ifrån ensam. Det evolutionspsykologiska syn48 PRESENTATION Olof Öhlén har verkat som jurist i 50 år. Efter assessorsförordnande övergick han till advokatyrket, där han vid sidan av affärsrätt har varit verksam som försvarare i brottmål och som målsägandebiträde. Öhléns intresse för straffrätt vaknade tidigt. Under sin långa praktik observerade han särskilt brottslingars och brottsoffers reaktioner på fällande och friande domar. Det bekräftade för honom att hedersföreställningar fortfarande är viktiga realiteter. sättet går ut på att vår moraluppfattning till stor del är evolutionärt adapterad under eoner av tid. Vi människor är vid födseln inga oskrivna blad. Vår moraliska kompass styrs lika mycket av nedärvda impulser (instinkter) som av rationalitet eller nyttotänkande. Den omedelbara reaktionen på en oförrätt är primitiv: att ge igen. Och inte bara det: vi njuter av det. Blodshämnden har successivt trängts undan. Den utpräglade hederskulturen har dunstat bort. Kan vi därmed bortse från hämnden? Nej. Varianter av nya hederskulturer dyker upp, som #metoo, gängverksamhet och grupperingar baserade på ras och identitet. Antalet polisanmälningar för förtal har ökat markant under senare år, och internet har blivit ett utmärkt forum för kränkningar. Jag ska nu sammanfatta en del av de idéer kring hämnd och straff som jag kommit fram till efter ett liv i juridikens tjänst och som jag formulerat i min bok Tungan: huvudets baneman. Om hämnd, vedergällning och heder – från stenålder till #metoo och gängkriminalitet. låt oss först ta en titt på de gängse förklaringarna till varför staten bör bestraffa för brott. 1. Allmänprevention (allmän avskräckning och moralbildning); 2. Individualprevention (återanpassning av brottslingen, individuell avskräckning); 3. Retribution (vedergällning, straffvärde). (Därutöver brukar inkapacitering – frihetsberövande – räknas som en särskild förklaring, men den kan hänföras till både 1 och 2 ovan.) de preventionsbaserade förklaringarna är målrationella, ideala och förenliga med utilitarism (nyttomoral). Retribution/vedergällning är en pliktetisk figur som metaforiskt kan uttryckas som återbetalning av (moralisk) skuld och där straffet ADVOKATEN NR 9 • 2021