VAPENTEST VAPENTEST: MIROKU MK70 När jag besöker
min hemmabana så brukar man titta mer på vad jag har i handen än på mig – och det är väl ganska logiskt eftersom jag vanligen besöker banan med något jag ska testa eller skriva om. Eller både och…. En gång för några år sedan hade jag med mig en fransk hagelbössa av lite mer udda snitt – en Baby Bretton. En av de gamla uvarna på skjutbanan tittade intresserat på bössan och ställde frågan: -Varför har du den där? Har Miroku slutat göra hagelbössor? -Nej, men de tas inte in till Sverige längre. -Bra! Importera då en Miroku istället. Konversationen ovan är väl ganska typisk för Miroku och Sverige. Det finns några gamla farbröder (och jag är en av dem) som ännu minns när Miroku var en ganska vanlig bössa på banorna över hela Sverige. Framförallt modellen 3800 var en legendarisk trapbössa på sin tid men även jaktmodellerna 700 (senare 7000) och 800 var inte direkt ovanliga. Brownings rykte som snudd på outslitliga gäller i högsta grad även Mirokus vapen – i synnerhet från 1980-talets tävlingsvapen vilka verkligen var enormt driftsäkra. Miroku Corporation (www. miroku-jp.com) eller 株式会社 ミロク (transkriberat Kabushiki Kaisha Miroku) ligger i Nankoku, Kochi prefektur i Japan. Firman som sådan har en lång historia av vapentillverkning och har gjort jaktvapen sedan 1893. I dag är firman en mångsysslare inom metallbearbetning och gör komponenter till fordonsindustrin liksom verktyg och maskiner för framförallt långhålsborrning i metall utöver att göra jäkligt bra hagelbockar. De började göra kopior på Brownings B25 sedan 1950-talet, så pass framgångsrikt att det mesta i bockväg det står Browning på är gjort av Miroku. Myten gör gällande att en delegation från FN i Belgien åkte till Japan för att konfrontera firman som gjorde så bra kopior på deras konstruktion. Väl på plats blev de så imponerade av både fabriken och vapnen att man valde att samarbeta med Miroku. Sedan dess har det förekommit mer eller mindre japanska hel eller halvfabrikat som det står Browning på. Till skillnad mot många andra tillverkare har man inte lagt delar av produktionen i Turkiet utan allt görs i Japan. Som synes är passningen utmärkt, men det enkla faktum att man inte graverar pipans klackar gör att de syns desto mer. Bland oss som har lite pippi på att testa hagelpatroner har B25ans pipor lite av legendstatus – skjuter en patron inte bra ens i en B25:a, ja då skjuter den förmodligen inte bra i någon annan pipa heller. Att FN som än i dag gör B25:an skulle imponeras av de japanska piporna säger en hel del, och än i dag reglerar Miroku piporna för hand. Något som de absolut flesta andra tillverkare slutat med. 100