MIN HUND F ast den allra första hunden var en spr
inger spaniel. – Den jagade faktiskt allt klövvilt också och fattade inte att den var en spaniel, säger Martin och skrattar. Han kom in på det här med jakt lite av en slump trots att han hade en jagande morfar. – Jag hade en kompis vars pappa hastigt gick bort och för att få ta över vapnen var han tvungen att ta jägarexamen. Han frågade om jag ville hänga med. Det gjorde jag och sen var jag fast. Det här var för över tjugo år sedan och sedan dess har Martin utvecklats till hundförare. – Det blir en extra dimension till jakten när man samarbetar med en hund. Martin har en mindre bit mark hemma i Stenby, men han arrenderar även ett skogsskifte på 650 hektar vid Brösarp av sin arbetsgivare på godset. – Vi är sju i det jaktlaget som delar på kostnaderna. Han konstaterar att kilopriset på köttet blir ganska högt men att det mer handlar om en livsstil. Och som hundförare blir det ändå ganska många jaktdagar, vissa veckor är han ute med hund fyra dagar i veckan. – Har man tjugofem av vardera gråhund och karelsk björnhund. – Jag fick honom, faktiskt, säger ”En hund äran att ha fått en hund som är väldigt duktig får man vara runt på många ställen som inte är ens egna marker då de ringer och vill ha en hund som fungerar. Och det har Martin. Nämligen tioårige Chippen, en korsning med femtio procent wachtel och som chippen får jag nog aldrig igen!” Martin och berättar om en bekant uppifrån Stockholm som letat länge och väl efter en lämplig hund att jaga med. Men när den lämpliga hunden väl införskaffats, ville tiden inte räcka till och hunden, Chippen, fick tråkigt. Det löste han genom att jaga hästar, kor och får på gården ägaren arrenderade. Det var inte populärt. – Han hörde av sig och sa att han inte klarade av hunden och om jag kunde tänka mig att träna upp den. Men Martin tyckte inte att det kändes så kul att träna upp en hund och sedan inte få njuta 136