Nöjesnytt Malmö 1
INTE SOM ALLA ANDRA Utöver en rik variation av lå
tar vill de framhävas som ett engagerat och proffsigt coverband. – Det är inte bara att komma ut och stå med en namnskylt i bakgrunden. Vi har både ljud- och ljusanläggningar och rökmaskiner, berättar Christer. Det fi nns många som låter väldigt bra, men där de menar att helhetsintrycket lätt blir trist. De är alla eniga om att de själva vill låta bra samtidigt som de bjuder på en riktig show. – Det är lika mycket visuellt som musikaliskt. Jag menar, vem som helst kan spela, det gäller bara att handla så mycket lampor det går, säger Micke seriöst med glimten i ögat. De andra brister ut i skratt. – Ett dilemma är väl att vi inte riktigt får plats, fortsätter han. Christer berättar om en restaurangspelning de hade för ett tag sedan. Personalen förväntade sig någon gitarr och ett trumset. Istället hade de med sig hela anläggningen. – Hon höll på att trilla baklänges när hon såg alla våra saker, berättar han. FÖR ATT DE ÄLSKAR DET Nästa spelning, som utlovar röj med lugna inslag, är den 18 oktober på Rockbåten. VEM SOM HELST KAN SPELA, DET GÄLLER BARA ATT HANDLA SÅ MYCKET LAMPOR DET GÅR RÖKFYLLDE EN HEL SAL Under alla år tillsammans har de samlat på sig en hel del minnen. På en personalfest undrade en kille om han fi ck sjunga ”Long Train Running”. – Han hoppade upp och var svinduktig! Det var så högtalarna höll på att välta när han satte igång, säger Christer. Trummisen, Peter Ståhle, och rökmaskinen har en alldeles egen anekdot. – Han ville gärna sköta rökmaskinen, berättar Micke. Alla börjar skratta när de inser vilken historia som ska berättas. – Och det gjorde han. Det var The Final Countdown-introt. Det är nog enda gången jag inte sett tangenterna när jag spelat. Han fyllde en hel sal bara med rök, fortsätter keyboardisten Micke medan Annica skrattar i bakgrunden. – Jag och Lotta var lite emot den här maskinen, men Ståhle sa att han bara skulle puffa lite. För att det blir så snyggt med röken till alla lampor, fortsätter Annica när hon samlat sig. Det var bara det att knappen hängde sig! – Det var fruktansvärt trångt på scenen. Jag såg knappt Lotta som stod precis bredvid mig eller gitarren jag spelade på, avslutar Michele historien. – Vi spelar inte för att tjäna pengar, utan för att vi älskar det och glädjen vi får när vi uppträder, avslutar körsångerskan Lotta Svensson. TEXT: MICHELLE BERGSTEN FOTO: DAG TORNBLAD, PRESSBILD MEDLEMMAR ANNICA LILJEKVIST Leadsång MICHELE SCALIA Gitarr CHRISTER ENGHOLM Bas MICKE LARSSON Synth och keyboard PETER STÅHLE Trummor LOTTA SVENSSON Körsång