Nöjesnytt Malmö 1
SIONERSKIVRECENSIONERRECENSIONRECENSIONERRECEN SO
PHIE ZELMANI "Everywhere" (Oh Dear Recordings) Bästa låt: "Should I tell you" nnnnn På Sophie Zelmanis tionde album sedan debuten för tjugo år sedan är allt sig likt. Precis sig likt. Med ständige följeslagaren Lars Halapi vid sin sida är "Everywhere" varsam, viskande pop framförd med yrkesmässig stolthet. Men skivan får nog finna sig i att bli 2014 års Norah Jones-alibi: det är omöjligt att lyssna på den utan att se glosan "HÖSTMYS" blixtra för ögonen. Försiktigheten och varsamheten, som är Zelmanis signum, blir till slut nästan provocerande. Även om man inser att det är som att bli arg på ett för gulligt barn. SARA HALDERT JULIAN CASABLANCAS + THE VOIDZ "Tyranny" (Cult Records/Playground) Bästa låt: "Dare I care" nnnnn The Strokes-sångaren Julian Casablancas solodebut "Phrazes for the young" från 2009 är en underskattad pärla fylld av varma retrofuturistiska syntar och starka låtar. "Tyranny", Casablancas första skiva med nya kompbandet The Voidz, är något helt annat. Oftast handlar det om extremt stökiga och relativt psykedeliska ljudattacker som i ärlighetens namn är ganska jobbiga att lyssna på. Första singeln, "Human sadness", är till exempel elva minuter lång och innehåller allt från gitarrdueller till lågmälda elorglar. Det är coolt men ansträngande. Som vanligt går det dock inte att bortse från Julian Casablancas enastående melodikänsla. "Johan Von Bronx", "Crunch punch", "Dare I care" och "Where no eagles fly" hade alla kunnat vara bra The Strokes-låtar om de klätts i en lite annorlunda kostym. Nu är alltihop lite för svårlyssnat för att vara riktigt engagerande. LINUS BRÄNNSTRÖM LEONARD COHEN "Popular problems" (Sony music) Bästa låt: "Slow" nnnnn Musikern och poeten Leonard Cohen fortsätter karva ut sitt eget utrymme i gränslandet mellan litteratur och musik på sitt trettonde album "Popular problems". De nio spåren träder sömlöst in i den ljudbild som präglat Cohens 2000-talsproduktion. Den kanadensiska maestron firade nyligen sin 80-årsdag, och tycks ha övergett varje tillstymmelse till förnyelse. "Popular problems" skiljer sig egentligen inte oerhört från "Various positions" eller "I'm your man", med undantag från att de albumens mossiga 80-talsproduktion bytts ut mot en lika mossig kontemporär motsvarighet. Det borde inte fungera, ändå lyckas Cohen på nytt flytta in lyssnaren i en närmast sakral stämning med sin karaktäristiska kombination av soulkörer, orglar och hesa basstämmor. Leonard Cohen behärskar sin roll som populärmusikens åldrande gentleman till fullo, hantverksskickligheten och det i vanlig ordning utsökta textförfattandet saknar motsvarighet. "Popular problems" är ett lika elegant som stämningsfullt album, en omsorgsfullt sammansatt helhet fri från ängslighet. JOACHIM SUNDELL TOVE LO "Queen of the clouds" (Universal Music) Bästa låt: "Got love" nnnnn Lite i skymundan har Tove Lo blivit en av Sveriges största popexporter tack vare hitsingeln "Habits (Stay high)" som ligger högt på listorna i bland annat USA just nu. Det här albumet är väldigt ambitiöst i en tid då albumet spelar allt mindre roll. Plattan är uppdelad i tre delar "The sex", "the love" och "the pain" - gissningsvis livscykeln för ett ganska så destruktivt förhållande. Texterna överraskar också med en uppriktighet som känns äkta. Låtmässigt är det välskrivet och kompetent med ett par hits. Jag kan gissa att "Got love", "My gun" och "Like em young" kan bli stora hits. Samtidigt går det inte att komma ifrån att plattan är något av en besvikelse. Här finns en handfull bra låtar, men den omedelbara känslan är att det här inte är skivan som gör Tove Lo till världsstjärna på riktigt. Det är den för svag för. MIKAEL FORSELL 42 | nöjesnytt