Nöjesnytt Växjö 1
Nöjesnytt Växjö SEBASTIANS NATTBOK
Nöjesnytt Växjö NÖJESNYTT MODE
Nöjesnytt Växjö TEKNIKPRYLAR
Nöjesnytt Växjö STUDENTLIV
Nöjesnytt Växjö INREDNINGSSPALT
Olivera OLIVERA BOBUIESCU O livera Bobuiescu form
ligen sprudlar av energi. Den pigga 22-åringen pratar som en kulspruta och slänger tankar och åsikter omkring sig i rasande takt och med stort underhållningsvärde. Hon har utan tvekan huvudet på skaft och är med andra ord perfekt som krönikör för Nöjesnytt. Till vardags jobbar Olivera som frisör på salongen Carpe Diem i Växjö, men skrivandet har hon haft med sig länge. – Jag började blogga när jag var 15 och har hållit på till och från sedan dess, säger Olivera. När jag var yngre kunde jag lägga upp dagens outfit och sådant trams, men idag skriver jag snarare om den typen av bloggare som gör det bara för att få gratisgrejer och bli kända (skratt). Olivera har inte någon uttalad strategi för vad hon kommer att skriva om i Nöjesnytt, men hon kommer definitivt att dela med sig av sina tankar och ibland ganska starka åsikter. – Jag har nog åsikter om det mesta, på gott och ont, skrattar hon. Jag älskar att diskutera, men när jag inser att jag är fel ute eller inte kan tillräckligt mycket om ett ämne lägger jag mig. Jag måste inte alltid ha rätt, det är diskussionen i sig som är det roliga. Sina 22 år till trots har Olivera samlat på sig en hel del livserfarenhet. Hennes tid som frisör i Stockholm har präglat henne en hel del och mycket av det hon skriver om grundar sig i det hon upplevde där och de erfarenheter hon fick i huvudstaden. – Det är ju en ganska hård stad och ett mycket tuffare arbetsklimat, säger hon. När jag bodde i Stockholm upptäckte jag sidor hos mig skälv jag inte visst fanns. Även det på gott och ont. Men jag har blivit ganska bra på att läsa människor och det har jag nytta av när jag skriver, jag är ganska bra på att hitta betraktande vinklar. Men jag kommer inte att hänga ut någon i mina krönikor, jag är inte självmordsbenägen (skratt). Olivera är bestämd med att det är inom frisöryrket hon har sin framtida karriär. Hon älskar allt som har med yrket att göra och det är det hon kan bäst, menar hon själv. Hon säger också att hon hittat sin plats i Växjö, både i staden och framför allt med jobbarkompisarna. Hon beskriver sig som en ganska komplex person, en känslomänniska som ger allt i alla situationer och inte gör någonting halvdant. – Det krävs nog ganska mycket för att komma mig in på livet, säger hon. På bloggen kanske jag lämnar ut mig lite mer, men man kommer nog inte att lära känna mig genom mina texter. Vill man göra det får man komma och klippa sig hos mig (skratt). s TEXT: OLA KARLSSON FOTO: LINDA HIMSEL/HIMSEL PHOTOGRAPHY för inte alls länge sen. Jag tyckte personligen de skulle vara helt klockrent att hitta någon på jobbet men har än så länge inte gått i lesbiska tankar. Men vem vet? Hon tyckte dock det motsatta då hon själv blivit förälskad några gånger på jobbet. Hon rådde mig till låta bli den "fällan", så jag tror jag lägger min homosexualitet på hyllan för ett tag. Men den kärlek jag vill ta upp är den kärlek man väldigt lätt glömmer bort – kärleken man kan ha till A varandra som kollegor. Givetvis behöver det inte vara något sexuellt utan snarare en varm och härlig uppskattning man har till varandra. Där är jag väldigt lyckligt lottad att vi på jobbet visar varandra väldigt mycket av den varan och bara kan uppmuntra och lyssna på varandra. Vi spenderar (iallafall jag) mesta delen av dagarna på jobbet och man skapar någon form av familj (eller sekt?) ihop. Det är så viktigt att man under den stora del av livet, som man lägger på jobbet, får värme och omtanke av sina kollegor. Jag tycker oftast alla andra väldigt lätt skapar en negativitet och man omvandlar jobbet till en liten "klagohörna". Varför vänder man bara inte på det? För nog fan blir det så mycket roligare om man bara kan bjuda på ett skratt lite då och då, och när någon frågar faktiskt tänka om och kanske erkänna att du trivs. Jag kan personligen säga att jag älskar mitt jobb. Ja, ibland är det verkligen så roligt som det ser ut att vara frisör. Man får prata en massa strunt med kunder och skratta med dom. Man får äta goda kakor från Munges bageri och kalla sig själv en "kaffekärring", för det är det jag är, rakt igenom! Men det absolut bästa är när en kollega ger mig en kram och skriver "TACK!!!" i schemat för att jag färgade hennes hår. När man får en klapp på axeln för att man gjorde en grym föreläsning och när vi ibland synkar så perfekt och flera stycken av oss har lunch samtidigt och allt bara slutar i ett stort skrattanfall. I skrivande stund lyssnar jag på "Jag skriver för er" med Ken Ring. Ja, det är för er jag skriver. Skulle det inte vara för alla människor runtomkring mig och alla betraktelser så skulle det inte finnas någon text. Skrivandet har inte alltid varit en självklarhet att alternera med mitt frisöryrke. Men vem har sagt att man inte kan vidga sina vyer? Det är även en låt jag brukar slå på när jag faktiskt inte orkar gå upp ur sängen - ja, jag är som alla er där ute. Jag har som alla er också tunga dagar, men man måste se förbi dom och när man väl vaknat kunna säga att det nog är en ganska bra dag iallafall. Jag kan förstå att alla inte är så nöjda med sitt jobb av många olika skäl men någonstans måste du se det som är lite större. Att du någonstans investerar, om inte i ditt eget liv, så din nästa generation. Det är väl därför man lever? Nej, livet gjorde kanske inte dig till störst. Men vilka är oddsen? Jobbet är det största du har i livet (förutom familj). Fler borde uppskatta det jobb dom har och anamma det istället för att bara klaga. Tänk om du skulle bli av med ditt jobb? Skulle du inte sakna det alls? Vad du än gör om dagarna - Tycker du att du har ett så tråkigt jobb? Sluta jobba där då! Du är väl ändå en handlingskraftig person? Ta mod till dig att gå vidare och ge plats för någon annan som kanske skulle uppskatta det mer än du. I slutändan handlar det om att det ska finnas lite kärlek på jobbet, och kärlek till jobbet. Så Carpe Diem - jag skriver för er. s TEXT: OLIVERA BOBUIESCU OLIVERA FUNDERAR... lla har vi varit med om att någon gång blivit lite smått förälskade i någon på eller inom jobbet, eller i skolan. Oftast är det någon man absolut inte får bli förälskad i. Din chef eller lärare te.x. Jag har hört lika många solskenshistorier som rena tragedier och jag pratade med en vän om detta
Nöjesnytt Växjö NOTISER
Nöjesnytt Växjö DIGILISTAN BY NÖJESNYTT
Nöjesnytt Växjö SERIER