lande personer som hade dialys eller genomgått nj
urtransplantation tillfrågades om de var villiga att närvara som stödpersoner, vilket de var positiva till. Internationella Hälsokommunikatörer var huvudansvariga under utbildningsträffarna och njursviktskoordinatorerna resurspersoner. Deltagarnas utbildningsbehov undersöktes och önskemål gällande information om kost, peritoneldialys, hemodialys och transplantation framkom. Datum bestämdes för vårens utbildningsträffar som till stor del var patientstyrda. Uppslutningen var mindre än vi hoppats på (n=8), och varierade alltifrån 1-7 per träff. Inför höstens träffar färdigställdes ett program och samma patienter bjöds åter in. Även under dessa träffar var deltagarantalet begränsat. Utvärdering gjordes genom enkäter som utarbetades av njursviktskoordinatorerna och översattes till arabiska av extern översättare. Enkäten innehöll 12 frågor med svarsalternativ, två frågor skulle besvaras med fri text. Två patienter hade avlidit innan enkätundersökningen. Av de åtta återstående patienterna som deltog i träffarna besvarades enkäten av tre. Viktigt med utbildningsträffar på eget modersmål Det framkom i enkäten att intresseförfrågan var lätt att förstå. Av stor betydelse var telefonsamtalet från Internationella Hälsokommunikatörer, att utbildningsträffarna hölls på det egna modersmålet, att få ta med sig närstående och att njur32 sviktskoordinatorerna närvarade. Det var också av betydelse att få träffa en dialys- och njurtransplanterad patient och få ta del av dennes erfarenheter. Deltagarna upplevde att filmerna som visades bidrog till ökad kunskap. Det var till viss del av betydelse att själv kunna påverka tiden för och innehållet i utbildningsträffarna. Patienterna valde att närvara vid utbildningsträffarna för att få en ökad kunskap och förståelse av njursvikt och eventuella symtom och komplikationer som kan uppstå, samt förstå hur dialysbehandlingar går till. Några patienter beskrev varför de deltog så här: »För att jag behöver massor med information om dialys, eftersom jag lever med denna sjukdom«. »För att kunna ställa mer frågor om sjukdomen«. Patienterna ansåg att de hade nytta av den information de fick men önskan om mer information gällande njurens funktion framkom också. »Jag skulle vilja ha mer förklaring om njurarna«. »Jag tror att informationsmöte är viktiga och bra. Som sjuk i njursvikt har man väldig nytta av det«. Internationella Hälsokommunikatörer (läkare i hemlandet) upplevde hospiteringen på kliniken som tillräcklig. Önskemål om fler artiklar och broschyrer belystes. De ansåg att det var av stor vikt vilken bakgrund de hade gällande utbildning för att inge förtroende. DIALÄSEN 3.2013 ANNA SVANFELDT HILLERVIK