Advokaten 1
Advokat André Andersson, numera senior adviser på
Mannheimer Swartling efter många år som delägare, undervisar vid juristprogrammet vid Stockholms universitet. Han är också styrelseledamot i två forskningscentrum: Stockholm Centre for Commercial Law och Stockholm Centre for International Law and Justice. För sina insatser för Stockholms universitet utsågs han 2017 till hedersdoktor. Sin juristutbildning läste han dock vid Lunds universitet. enligt Sanna Wolk, en konservativ och auktoritär tradition som hämmar juristernas individualitet och därmed självförtroende. – Då behövs det starka seniora personer som kommer in och vågar visa mod. Det är ju inte så enkelt när man är nyutexaminerad, och snabbt hamnar de unga i den konservativa byråtraditionen, säger Sanna Wolk. Ett annat problem i branschen är att kvinnor och personer med utomeuropeiskt ursprung har svårt att ta sig upp i branschen, anser Sanna Wolk, som arbetar aktivt med förändring också på detta område. YRKESUTBILDNING FÅR VÄNTA Advokat André Andersson undervisar vid Stockholms universitet och sitter dessutom i styrelserna för två forskningscentrum. I grunden ligger ett starkt engagemang för lärande, förklarar han. – Jag tror att det är viktigt att på en advokatbyrå skapa en kultur av livslångt lärande, så att vi som praktiker känner både en koppling till och ett engagemang för den akademiska forskningen och för den akademiska sidan av yrket, säger André Andersson. Han tillägger att han ”en gång i världen” var med om att etablera kravet på vidareutbildning för advokater, ett krav som stammar ur samma tankegångar. Som praktiker vill André Anders– Juridik är mycket teori på universitet. Det är ju inte konstigt, för plattformen är att studenterna ska få juridiska kunskaper och ett juridiskt tänk. Men studenterna måste också kunna hantera teorin på ett praktiskt sätt. Det tillför advokaterna, de visar att ”så här arbetar vi praktiskt med lagstiftningen”, säger hon, och tillägger att advokater också kan visa bredden i yrket, att det finns många olika slags advokatvägar att gå för den som är intresserad. ” Jag tror att det är viktigt att på en advokatbyrå skapa en kultur av livslångt lärande, så att vi som praktiker känner både en koppling INTRESSE OCH BUDGET STYR Under sin tid som professor och kursansvarig vid juristutbildningen vid Uppsala universitet brukade Sanna Wolk bjuda in gästföreläsare från den juridiska världen och ordna studiebesök hos domstolar, advokatbyråer och andra juristarbetsplatser. Förutom att få en praktisk inblick i arbetslivet kunde studenterna också knyta värdefulla kontakter som underlättade för dem som ville ha uppsatspraktik eller på andra sätt få kontakt med praktiker. – Jag tycker att det ska vara störson, precis som Carl Svernlöv, vara med och ge juriststudenterna en bild av vad det innebär att arbeta praktiskt med juridik. Juristutbildningen är ju trots allt en yrkesförberedande utbildning, konstaterar André. Samtidigt är han tydlig med att juristutbildningen främst är, och ska vara, akademisk. – Jag tror att man ska ha en praktisk koppling på det som man läser på universitetet, men fortfarande är det ju akademiska studier snarare än praktisk yrkeskunskap det handlar om, säger han, och fortsätter: – Studenterna ropar alltid efter praktiska moment, men vissa saker lär man sig bäst på universitetet medan man lär andra bäst i arbetslivet. Vissa saker måste nog vänta tills man kommer ut på en domstol eller en advokatbyrå. Theddo RotherSchirren är av samma uppfattning. – Yrkesutbildningen får anstå tills man kommer ut i yrkeslivet. Det viktigaste är att man lär sig grunderna, metodiken, den akademiska metoden, att läsa in ett ämne och analysera och strukturerna och deducera, säger han. Sanna Wolk är övertygad om att advokater har mycket att tillföra i akademin, som ett komplement till de akademiska studierna. ADVOKATEN NR 4 • 2021 till och ett engagemang för den akademiska forskningen och för den akademiska sidan av yrket.” andré andersson re symbios över huvud taget mellan universitet, advokatbyråer och andra myndigheter, som domstolar, säger Sanna Wolk. Alla verkar vara överens om att advokater, liksom andra praktisk verksamma jurister, har mycket att bidra med i juristutbildningen. Anekdoter, warstories, case – beteckningarna är många på vad advokaterna kan erbjuda som skiljer dem från rena akademiker. Den samlade bilden är också att studenterna verkligen uppskattar att möta verksamma jurister som delar med sig av sin erfarenhet. Frågan är bara om universiteten och de kursansvariga på juristutbildningen är beredda att släppa in praktikerna. Ja och nej, svarar André Andersson. – På många håll finns ett väldigt stort intresse. Men det är ju lite personberoende och beror på varje ämnesföreståndare och i allmänhet vilka direktiv som kommer från ledningen vid respektive fakultet. Det skiftar ju över tid också vid de olika juristprogrammen, säger han. Ett par av de undervisande advokaterna berättar också att de upplever att universiteten blivit mer restriktiva i att ta in praktiker i undervisningen. Sanna Wolk tror inte att försiktigheten att ta in externa lärare egentligen beror på ovilja. – Att man inte plockar in externa lärare har med budget att göra. Man har inte pengarna. Men däremot på specialkurserna och magisterprogrammen, där har man nya budgetar. Då kan man ta in mycket mer praktiker, fastslår hon. Advokat Carl Svernlöv, delägare i Baker McKenzie i Stockholm, började undervisa som doktorand, eftersom han trodde att det var obligatoriskt. Senare insåg han att han inte alls hade behövt föreläsa och hålla seminarier, men då hade han upptäckt hur roligt det var med undervisning. Ett år efter att han lagt fram sin doktorsavhandling 2007 fick han frågan om att bli adjungerad professor i associationsrätt vid Uppsala universitet, ett uppdrag som han innehade fram till förra årsskiftet. » 31 31 FOTO: MAX LARSSON