Advokaten 1
och en gemensam värdegrund Sydostasien hjälpte he
mvändande och andra som förlorat sina anhöriga i tsunamin gjorde samma sak. De hjälpte pro bono människor som var i desperat behov av stöd och råd. Då känner man stolthet över alla goda representanter för vårt yrke. Många är också de byråer och enskilda advokater som på olika sätt dagligen bidrar till att biträda människor, organisationer och företag i behov av hjälp och peka på övergrepp från myndigheter eller andra. Enligt min mening är det advokaters skyldighet att utföra pro bono-arbete när inte samhället tillhandahåller rimligt rättsbistånd. I många jurisdiktioner är detta en plikt för advokater. jag har sett det som en av mina huvuduppgifter att bidra till sammanhållningen inom vår heterogena advokatkår. Jag brukar bland annat peka på det som förenar alla advokater, nämligen värnet av rättsstaten och våra kärnvärden: oberoende, lojalitet, tystnadsplikt och frånvaron av intressekonflikter. Dessa är giltiga, oavsett om advokaten biträder en asylsökande eller en mordmisstänkt, eller om advokaten fusionerar börsbolag eller biträder näringslivet i andra sofistikerade transaktioner. Det är upprätthållandet av rättssäkerheten och det yrkesetiska ramverket som gör att yrket har sin långsiktiga konkurrenskraft i förhållande till andra rådgivare. Vi ska därför vara rädda om vår gemensamma värdegrund. Det är vår advokatetik som utgör grundvalen för varumärket advokat och som ger kåren en stark position i samhället. Dessa kärnvärden skiljer oss från andra konsulter på den juridiska tjänstemarknaden. Upprätthållandet av dessa principer utgör en viktig orsak till att advokatens klienter åtnjuter en rad privilegier. Det är således angeläget att alla advokater kan identifiera sig med yrkets kärnvärden och advokatetiken. Det finns tyvärr de som lite vårdslöst hävdar att man inte kan ha samma etiska regler för humanjurister och affärsjurister. Jag delar inte den uppfattningen. Jag tror precis tvärtom. Affärsjurister och humanjurister har lika stort ansvar för vårt yrke och för att respekten för advokattiteln vårdas. Det fria advokatyrket är dock under hot. Vi ser det på många håll i världen. Vi ser det på nära håll i Europa. Hoten är många och kommer från skilda håll. De kommer från lagstiftaren, som vill begränsa advokaternas möjligheter att utöva sitt yrke. Advokater sammanblandas med sina klienter. Enligt penningtvättslagstiftningen tvingas advokaten att ange sina klienter, utan att få berätta det för klienAdvokaten Nr 2 • 2017 ten. Rättssäkerheten undergrävs betänkligt i takt med ny terrorlagstiftning och ökad övervakning. Rätten till advokat inskränks. Kraven på införande av anonyma vittnen är ett annat exempel på en obehaglig utveckling. Men, hoten kommer också delvis från annat håll. Vi lever i en tid när kommersialiseringen av yrket är påtaglig och när advokaternas rådgivning riskerar att ersättas av en produktifiering samt när konkurrensen från utländska aktörer på goda grunder upplevs som besvärande. Då är det särskilt viktigt att stå upp för de värden som utgör advokatyrkets inre väsen. Detta kan man mycket väl göra på en konkurrensutsatt marknad, samtidigt som man följer med den tekniska utvecklingen. Det finns, vilket de allra flesta advokater också tycker, i ett vidare perspektiv ingen motsättning i att driva en effektiv och lönsam advokatverksamhet, samtidigt som man bevarar yrkets etiska grundvalar. Advokatyrket, liksom samhället i övrigt, står inför stora förändringar. Teknikutvecklingen och digitaliseringen av yrket kommer att påverka advokaternas arbetssätt och den juridiska tjänstemarknaden, särskilt inom affärsjuridiken. Men, man ska inte förledas att tro att det personliga och förtroendefulla mötet mellan klient och advokat kommer att ersättas av robotar. Den verkligheten är ännu långt borta. det förekommer att enskilda ledamöter hävdar att samfundet inte förstår de skilda problem som advokater möter i sin vardag. Det är en missuppfattning. Samfundets styrelse är sammansatt av ledamöter från olika delar av landet och med olika inriktning. De stora affärsjuridiska byråerna är väl representerade, liksom allmänpraktiserande advokater och advokater enbart inriktade på humanjuridik. Jag kan inte erinra mig något enda tillfälle där det i styrelsen gått en skiljelinje mellan advokater representerande olika verksamhetsinriktningar. Tvärtom. Det är inte förvånande, men väl ett viktigt uttryck för yrkessammanhållning. ”Affärsjurister och humanjurister har lika stort ansvar för vårt yrke och för att respekten för advokattiteln vårdas.” Anne Ramberg anne.ramberg@advokatsamfundet.se 7