Nöjesnytt Jönköping 1
mystisk skogsman Sedan en tid tillbaka har det rå
tt en ganska stor hype runt en artist kallad Wilder Woods och dennes identitet. Mycket tack vare att de båda utmärkta singlarna Sure Ain’t och Supply & Demand faktiskt levt upp till hypen. Men det är ingen duvunge som döljer sig bakom artistnamnet: Bear Rinehart är nämligen sångare i det strålande rockbandet NEEDTOBREATHE. Fans av välskriven, välproducerad och passionerad poprock bör därför snarast kolla upp både Wilder Woods och NEEDTOBREATHE. the southern liberace Även om jag gillat Robert Ellis tidigare plattor, och det faktum att han lyckas återuppfinna sig själv varje gång, var jag inte riktigt beredd på hur hårt The Texas Piano Man skulle drabba mig. Ja, drabba. För det amerikanens senaste album är som ett enda hårt slag i mitt musikaliska medvetande, där allt jag älskar med musik förenas i en magisk enhet. Ellis kallar sig här för The Southern Liberace och lyckas med humor, energi, uppfinningsrikedom, sorg, värme och en makalös melodikänsla bli en 2010-talets Elton John. The Texas Piano Man är ett vibrerande, omtumlande album som du inte under några omständigheter bör missa. Ola Karlsson tar en titt på vad som händer i musikvärlden, tipsar om ny och gammal musik och uttrycker högst subjektiva åsikter om både högt och lågt. jazz är (o-)farligt Jag är periodare när det gäller jazz. Ibland älskar jag det, ibland skyr jag det som pesten, och jag är alltid skeptisk till så kallad modern jazz. Men så kommer det en musiker som Kyle Eastwood, som spelar jazz på det sätt som passar mig som handsken. Det är personligt och allmängiltigt, utmanande och melodiskt, farligt och vackert på samma gång. Senaste albumet In Transit har gått på repeat på sistone och precis som hos genier som Mingus, Coltrane och Davis finns det alltid några nya nyanser och skiftningar att upptäcka. Och just det ja, Kyle är för övrigt Clintans son. magisk serie, magiskt ledmotiv Efter mycket om och men har jag plöjt första säsongen av HBO-serien Big Little Lies och den är precis så bra som det sägs. Den mörka humorn, det geniala upplägget och de fantastiska skådisarna (Alexander Skarsgård!) gör att det är omöjligt att sluta titta när man väl börjat. Att det sedan är ett geni som lagt musiken gör ju inte saken sämre – inte minst valet av ledmotiv. Jag hade avfärdat Michael Kiwanuka som ett one hit wonder efter hans småputtriga hit Home Again 2012, men Cold Little Heart och albumet Love & Hate är numera favoriter i spellistan. Allt tack vare Big Little Lies. galet bra raketman the marcus king band Marcus King ser inte direkt ut som urtypen för en soulsångar. Han är 23 år, har vad man brukar kalla ett babyface omgärdat av långt rödaktigt hår och kort och satt. Men rösten är som sänd från gudarna och han sjunger varje stavelse som om hans korta liv hängde på det. The Marcus King Band har släppt tre album och alla tre är värda att ha om man gillar sin soul southern, själfylld och vass i kanterna. Eftersom jag varit Elton John-fan i över 30 år – jag har till och med haft förmånen att intervjua Rocketman himself i Las Vegas 2004 – har jag tvekat inför att se Rocketman. Men jag gjorde det och jag ångrar det inte. De kronologiska felaktigheterna och de friheter man tagit sig rent musikaliskt i filmen irriterade mig lite till en början, men så småningom lät jag mig svepas med i detta cineastiska äventyr och jag grät till slut som ett barn. Rocketman är det bästa musikaliska porträtt jag sett på bio och Elton John och Bernie Taupin är fortfarande mina största musikaliska inspirationskällor. 68 | nöjesnytt