Marknad 1
MEDIA, REKLAM & PR Kameramobilen fortsätter sitt
segertåg över världen, menar analysföretaget Keypoint Intelligence. Kristina Mejhammars avhandling om självsyn och världsbild i tecknade serier. SÅ GÖR KAMERAMOBILEN OSS TILL BÄTTRE FOTOGRAFER FOTO: PRESSBILD Kameramobilen fortsätter sitt segertåg över världen. Under 2020 beräknar analysföretaget Keypoint Intelligence att det tas 1,4 triljoner bilder och att 90 procent av dem tas med en mobilkamera. Som jämförelse togs det 660 miljarder digitala bilder 2013, alltså mer än en fördubbling från då till idag. Av alla dessa bilder och videor som vi tar så är naturligtvis en hel del bilder på oss själva. Enligt en undersökning från Huawei så tar vi i genomsnitt 450 selfies per år. Men stillbilden är en sak, det är inom video- och filmskapande som det verkligt spännande händer. – Det är ju en sak att antalet bilder och filmer ökar, men vi menar att världens alla mobilkamerafotografer också blir bättre. Krafter som driver utvecklingen är exempelvis alla unga filmkreatörer som nu kan skapa film med bara en mobil till hands, influencers vars innehåll är starkt koncentrerat kring bildmediet och alla film- och fotoamatörer som växer till antalet och som också bara blir bättre i sitt skapande. Kombinerat inspirerar de varandra och andra och bidrar till att driva oss på Huawei att ligga 16 i absoluta framkant gällande högpresterande smarta kameramobiler, säger Sofia Björnerfors, pr-ansvarig på Huawei Consumer Group i Sverige. Med vårt ökande intresse kring bilder och videos kommer också trender gällande hur vi tar bilder och hur vi använder dem. Därtill att vi hela tiden blir bättre. Eftersom det inte finns några gränser i hur många bilder man kan ta eller filmer man kan skapa så kan användare konstant testa, justera, göra om i närmast oändlighet tills man är helt nöjd. Mängden av sajter och sociala medier där vårt bildinnehåll publiceras blir också till inspiration för oss alla att utveckla våra fotografiska förmågor. Foto, men kanske speciellt filmer, är något som vi blir bättre och bättre på. Barn och unga tränar sin förmåga att filma och skapa från väldig ung ålder, plus att de dessutom publicerar sina alster på olika sajter, gör att kunskapen om att filma blir bättre för varje dag som går. För Huawei är den ultimata kameran en viktig drivkraft. Mobilens kamera, i alla sina delar och funktioner, ska hjälpa användaren skapa bilder, filmer och kunna vara med i alla delar av vardagen. En kamera för vardagsfotografer, kreatörer och till de mer avancerade fotoentusiasterna. ® SJÄLVBIOGRAFIERNA STARKA I MILLENNIESKIFTETS SERIER FOTO: CREATIVE COMMONS När serietecknare berättar om sig själva växer en tydlig bild av samtiden fram. Under åren 1965-2015 händer mycket i det svenska samhället. Samma sak med den svenska seriescenen, där Cecilia Torudd, Ulf Lundkvist, Gunna Grähs och Joakim Pirinen blir viktiga tecknare av svenska alternativserier. I en ny avhandling från Uppsala universitet visar forskaren på seriernas betydelse som samtidsdokument. – Serietecknarna kommer med förstahandsinformation om sin vardag. Det återger sådant som de upplever och deras bilder har ofta dokumentära inslag: Vi kan se hur ett stadsrum såg ut vid tiden som bilden är skapad. Vi får följa med dem in i sängkammaren, in i köket. Vi får ta del av jargongen i talat språk: De ger oss samtal på caféer och på skolgårdar och arbetsplatser. Det är verkligheten som är deras material och som de omsätter i bild och text. Samtidigt ryms det poetiska, absurda och abstrakta i deras bildvärldar, säger Kristina Mejhammar, doktor i konstvetenskap vid Uppsala universitet och författare till avhandlingen. Självsyn och världsbild i tecknade serier: Visuella livsberättelser av Cecilia Torudd, Ulf Lundkvist, Gunna Grähs och Joakim Pirinen, är namnet på avhandlingen. I fyra fallstudier får vi följa hur Torudd, Lundkvist, Grähs och Pirinen upplever förändringar i samhället och hur det påverkar deras liv, i verk från 1970-talet och framåt. Kristina Mejhammar har undersökt vilka livsberättelser som framträder i det mycket omfattande materialet. Författarnas tecknade alter egon tampas med universella frågor kring identitet, relationer, uppväxt, karaktärsdanande och sökandet efter mening i en föränderlig värld. Berättelserna innehåller mycket humor men också allvar, samhällskritik och självreflektion. I avhandlingen presenterar Kristina Mejhammar sina studier av femtio år, 1965-2015, av svensk seriehistoria. Hon jämför med den utveckling som sker internationellt inom serieskapande med utvecklingen i Sverige. Det finns starka beröringspunkter med flera franskspråkiga, engelskspråkiga och asiatiska länder, men jämfört med en del andra länder har Sverige länge, och till viss del fortfarande, en låg syn på seriers status, i förhållande till annat berättande som exempelvis romaner och facklitteratur. I många år fanns en syn att serier bara är till för barn och det dröjer fram till 1970-80-talen innan det etableras serier som har en uttalad målgrupp i vuxna. ®