Marknad 1
Var ifrån ska råvarorna komma till den stora grön
a våg som nu sveper över världen? Den frågan ställer sig artikelförfattaren Peter Steen Christensen. som behövs för att bygga spektaklen. Hur ska vi lyckas trolla fram tillräckligt med kobolt, lithium, vanadium, nickel, koppar, silver och så vidare. Det låter kanske inte så svårt tänker du. Priset går upp, motiverar nya fynd och brytning. Det är väl så cykeln brukar vara. Men efter att ha letat efter metall- och mineralfyndigheter på hobbynivå i 15-20 år genom den kanadensiska aktiemarknaden – där världens råvarubolag är noterade – kan jag tyvärr säga att man får leta länge efter de tenn-, kobolt- eller ens silverfyndigheter som skulle behövas för en energiomställning. Så hur ska det här gå till? Ska vi titta på solenergi som idag uppgår till 115 gigawatts av nya installationer av solceller globalt sett. Detta konsumerar idag ungefär 10% av världens årliga silverproduktion. Hur stort ska solenergi bli? Ska vi komma i närheten av vad dessa ambitiösa miljöanpassade energiplaner, utan koldioxidutsläpp, så får vi problem. Skulle solenergi-marknaden behöva gå upp 10 eller 100 gånger i storlek, hur i hela världen ska de få tag på det silver som behövs? Visst det görs teknologiska framsteg som visar att mindre silver behövs idag än för några år sedan. Men även ifall de skulle fortsätta i en takt där andelen silver krymper med 6% per gigawatt per år så spelar det i realiteten ingen roll då ökningen i antal gigawatt skulle behöva vara så oändligt mycket större. Dessutom innebär oftast minskning av en metall att man så ska ersätta det med en annan råvara. Och ju mindre niche-metall ju svårare situation hamnar man som regel i. Vi kan titta på elbilarna. England har en ambitiös plan som handlar om att alla bilar ska vara elbilar i 2050 och all försäljning ska vara el från och med 2035. En professor Richard Herrington, Natural History Museums ”Head of Earth Science”, förklarade hur mycket kobolt, lithium, koppar med mera detta skulle kräva. Det visar sig att de bilar som säljs bara i England skulle kräva två gånger världens kobolt-produktion, 75% av världens årliga lithium, all världens neodymium och hälften av världens kopparproduktion. Bara för de engelska bilarna. Sen ovanpå det kommer den enorma energi som krävs för att utvinna dessa metaller. Plus att vi inte ens tittat på den ofantliga materiella kostnad det skulle krävas (vilket såklart inte finns) för att bygga ut elnätet för att kunna ladda upp dessa bilar. Nästa problem är vad ska elen för att driva dessa bilar komma från? Naturgas? Nähä, vindkraft? Ok, då ska det byggas så ofantligt många vindmöllor att det krävs ytterligare enorma mängder koppar och så vidare. Börjar ni se problemet? Det är som att komma med tjugo spänn till bilbutiken för att köpa sin Tesla. Det blir väldigt, väldigt svårt. Men om nu det gick att lösa så har vi det välkända problemet med sol- och vindenergi – att det inte kan produceras dygnet runt, och just när man kanske behöver det. Solen lyser inte på natten, och peak demand mellan fyra och nio på kvällen är inte alltid när det blåser som mest. Detta brukar idag backas upp av naturgas, men att istället förvara den överflödiga energi man producerat under dagen är lösningen vi ännu inte kommit fram till. En förhoppning är såklart att lagra energin från sol- och vind i jättestora batterier. Vilken batteriteknologi är bäst till storskalig energilagring, är det lithium-ion-batterier? Är det vanadium? Oavsett vad så är det något som fungerar i liten skala men inte i större. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med de batterimetaller som krävs, nickel eller vanadium, för att inte prata om kobolt. 70% av världens kobolt produceras idag i Demokratiska Republiken Kongo. Det är diskussion om etik här, då vakna konsumenter gärna vill bojkotta produkter som kommer av barnarbete. Över sex miljoner människor har också dött i Kongos konflikter genom de senaste 30 åren. Det är inte landet vi vill luta oss mot tyvärr (och Kongo har också en av de största tenn-gruvorna – tillsammans med Myanmar och Indonesien – och tenn är en av de absolut viktigaste metallerna i dagens och framförallt framtidens samhälle). Men den större frågan är såklart hur man ska få fram oändligt många gånger större årsproduktion, frågan är nästan snarare hur man ska kunna hitta tillräckligt för att kunna behålla produktionen på dagens nivå. Så du kanske kan få ha din iphone kvar om du har tur, men du kommer knappast kunna få några lösningar på energiproblemet. En spännande lösning för att få bilarna att flytta på sig kan förslagsvis vara hydrogen. Idén är att skapa hydrogen i stora mängder och sedan använda denna hydrogen, ungefär som vi använder naturgas i tung industri, vilket sedan ska driva vår transportsektor och då bland annat bränslecellsfordon. Nyckelmetallen är då platina. Det är en väl etablerad teknologi, priserna på dessa fordon går ner, priset på hydrogen går ner men problemet är såklart råvaran platina. Det behövs idag 30 gånger så mycket platina i en sådan bil jämfört med vad som idag finns i en diesel-bil. Var ska denna platina komma från? Platina är en väldigt liten marknad, åtta miljoner uns produceras årligen – och då kommer en del av det från återvinning. Sydafrika är traditionellt den stora producenten och står idag för 74 % av världsproduktionen och här finns ett jätteproblem. Platina bryts ur tunna ådror i smala schakt i dessa sydafrikanska gruvor, och medan stor del av gruvindustrin har blivit väldigt mekaniserad de senaste 10-20 åren så har det inte varit möjligt här. Det bryts mer eller mindre för hand och dessa smala schakt går djupare och djupare, ibland två kilometer ner, i berggrunden vilket inte bara gör produktionen dyrare, det bevisar att det kommer vara så gott som omöjligt att skala upp i närheten av vad som skulle behövas. Sydafrika pratar 25