Marknad 1
KRÖNIKA Örebro betraktar sig själv, med viss stol
thet, som en idrottsstad. Men är det verkligen en idrottsstad? Här ger Olle Anfelt sin reflektion över frågan. HUR LÅNGT HAR DEMOKRATIN KOMMIT PÅ 100 ÅR? TEXT: OLLE ANFELT FOTO: PEXELS 1921 fick för första gången kvinnor rösta i riksdagsvalet, ett årtal som ibland kallas demokratins födelseår i Sverige. Det har gått hundra år och ibland kan man undra hur långt vi kommit på dessa hundra år när det gäller det som 2021 borde var självklart. Ett samhälle som stolt vilar på en grund av jämställdhet, likvärdighet och respekt. Idrotten är väl en av få samhällsföreteelser där det är väldigt uppdelat beroende på om du är kille eller tjej. Könsuppdelningen är i grunden en utmaning för idrotten sett till en samhällelig strävan för jämställdhet- och likvärdighet. Går den att uppnå med nuvarande struktur? Idrotten var länge väldigt mansdominerad. Sverige har haft framgångsrika kvinnliga idrottare tidigt men de var få. Först vid 1970- och 80-talet börjar det hända saker. I OS i München 1972 är det till exempel bara 15 procent av alla idrottare som är kvinnor. Den svenska truppen något fler, 20 procent av OS-truppen är kvinnliga idrottare. I Rio 2016 är nästan 50 procent av alla idrottare kvinnor. Från 1000 kvinnliga idrottare i München till över 5000 i Rio. I den svenska truppen är över hälften kvinnor Det är inget annat än en fantastisk, glädjande och spännande utveckling. Inte alltid säker på att samhället i stort noterat den enorma förflyttning som damidrotten gjort under 2000-talet. Bakom denna utveckling ligger förstås en rad olika saker. Framförallt givetvis kvinnorna själva, de idrottare som lagt och lägger ner tusentals timmar för att utmana sig själva och se hur långt det kan räcka. Inte sällan på villkor långt från männens. Givetvis är det grunden, att det finns människor som vill, män som kvinnor. Det andra är att samhället runt omkring ställer upp och stödjer en sådan utveckling. Allt från familjen till skolan, arbetsgivare och sist men inte minst, politiken. Det finns mycket kvar att göra men idrotten har bestämt sig. I det olympiska programmet strävar man efter en jämställd fördelning av antalet idrotter, grenar och aktiva. Likvärdighetsprincipen är en strävan, det är ingen skillnad på en framgång i en viss idrott jämfört med en annan, eller om det är en manlig 38 eller kvinnlig medalj. Alla räknas, alla ska behandlas lika. Under drygt 20 år i den olympiska idrottens tjänst har jag aldrig hört någon yppa att det skulle vara skillnad på manlig eller kvinnlig idrott sett till stöd, support eller uppmärksamhet. Självklart är det skillnad i grundläggande förutsättningar mellan olika idrotter. Men istället för att skapa ännu större skillnader är strävan att stödja och hjälpa de som behöver hjälp för att sträva efter att behålla en mångfald av idrotter och sträva efter idrotters lika värden. Det ligger liksom i den demokratiska grundidén. Den här strävan borde finnas på alla nivåer i samhället. Som siffrorna ovan visar så är det en glädjande utveckling både internationellt och nationellt. Damidrotten är på stark frammarsch och för att ta de nödvändiga stegen i den utvecklingsresan behövs stöd och support. Det är en jämställdhets- och likvärdighetsfråga. Det är en demokratifråga. Det här är en viktig fråga även lokalt. Örebro betraktar sig själv, med viss stolthet som en idrottsstad. Är man en idrottsstad i egentlig bemärkelse? Eller är man en stad för några väldigt få idrotter? Det senare är inte samma som en idrottsstad. En idrottsstad vill just värna om mångfald av idrotter, strävar efter lika behandling och fördelar stöd utifrån behov och principer som likvärdighet och jämställdhet. Kvinnor fick visserligen rösta från och med 1921 men hur ser det ut med andra frågor? Behandlas kvinnor och män likvärdigt? Hur ser det till exempel ut vid fördelning av stöd till idrotten? Fördelar man stödet utifrån behov och en strävan att påverka hur man vill att det ska vara? Önskat läge? Nog är väl ändå ett önskat läge att vi lägger ett likvärdigt stöd och support till män och kvinnor? 2021! Kom igen! 2021! Hur tänker företag? Hur tänker kommunledning och dess bolagsstyrelser? Låt 2021, hundra år efter kvinnors rösträtt, bli ett år där vi breddar vår strävan för en stolt idrottsstad som bygger på mångfald och likvärdighet mellan idrotter och kön. Istället för en oroande tendens till idrottslig hegemoni där någon enstaka idrott får totalt dominera stöd och support. Det är populism snarare än demokrati! Det är inte 2021! ®