Forskningssupplement 41 1
Ringar på vattnet – Om socialtjänstens individ- o
ch familjeomsorg i samverkan ÅKE BERGMARK TITEL: Professor i socialt arbete vid Institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet. BAKGRUND: Forskar om ekonomiskt bistånd, socialtjänst och välfärdsfrågor i vidare mening. aake.bergmark@socarb.su.se INOM DEN KOMMUNALA SEKTORN konfronteras beslutsfattare och anställda med återkommande utmaningar gällande sådant som ekonomi, servicekvalitet, täckningsgrad och organisationsformer. De strategier som utvecklas för att hantera dessa varierar i en mängd avseenden, men präglas samtidigt också av en viss likformighet när det gäller institutionell inramning och konkreta uttryck. Ser vi till utvecklingen inom socialtjänsten kan vi konstatera att samverkan under de senaste decennierna har etablerats som en universallösning mot vilka få invändningar normalt sett reses. Samverkan förknippas med helhetstänkande, öppenhet och fl exibilitet och betraktas som antitetisk i förhållande till stuprörstänkande och organisatorisk/professionell självtillräcklighet (Hjern 2007). Från statligt håll har satsningar på samverkan kommit att utgöra ett nästintill obligatoriskt inslag i de förslag som formuleras inom ramen för olika utredningar och betänkanden. Under senare år har man också via lagstiftning sökt uppmuntra samverkan mellan kommuner, till exempel genom att möjliggöra bildande av kommunalförbund, tillåta kommunövergripande gemensamma nämnder och styrning av tilldelning av medel från EU:s strukturfonder mot lokala aktörer i institutionaliserade partnerskap (Bennich 2015; Gossas 2006; Hedlund & Montin 2009). När det gäller arbetet inom socialtjänstens NORA GERMUNDSSON TITEL: Socionom. BAKGRUND: Arbetar som planeringssekreterare inom individ- och familjeomsorgen i Malmö stad och som forskningsassistent vid Lunds universitet. Har tidigare varit forskningsassistent vid Stockholms universitet. nora. germundsson@malmo.se 34 socionomen 1.2017 individ- och familjeomsorg (IFO) framträder samverkan som ett slagord med betydande gångbarhet i de fl esta sammanhang, men också som ett mer operativt begrepp när det gäller enskilda arbetsgruppers organisation och arbetsformer. Det uttalade syftet är då dels att möjliggöra samordning mellan aktörer med delvis överlappande ansvarsområden, dels att motverka ensidiga perspektiv i en allt mer specialiserad socialtjänst (Bergmark & Lundström 2007). Inom IFO etableras mer eller mindre formaliserade kontakter med andra lokala myndigheter i syfte att utbyta information och samordna olika insatser. Dessa kontakter kan upprätthållas mellan enskilda tjänstemän eller mellan större organisatoriska enheter. Många kommuner har också kommit att samverka på IFO-området genom att gemensamt driva regelrätta verksamheter för vård och service eller gemensamma FoU-enheter (Bergmark m fl . 2015). Sammantaget har samverkan kommit att inta en betydande plats i IFO:s arbete. Delvis är detta en följd av en övergripande rörelse som berör kommunernas verksamhet som helhet, och delvis en konsekvens av mer områdesspecifi ka utvecklingsdrag, där en tilltagande specialisering kan betraktas som särskilt drivande (Bergmark & Lundström 2007). Empiriska studier visar också att samverkan inte bara har en retorisk innebörd, utan i realiteten faktiskt binder upp många socialarbetare i långsiktiga kontakter med ett antal centrala aktörer i omgivningen och att samverkansarbetet utgör en substantiell del av det dagliga arbetet (Bergmark & Lundström 2005, Hjortsjö 2006). En grupp som påtagligt berörs av såväl samverkan på en operativ och vardaglig nivå som i mer nyinrättade fora för systematisk samverkan är mellanchefer inom IFO. Detta är en grupp som å ena sidan präglas av en tydlig professionell identitet (i socialt arbete) och å andra sidan har att svara upp mot signaler från överordnade nivåer i organisationen (Shanks 2016). Härigenom har man att hantera de konfl ikter som kan uppstå när politisk och administrativ styrning kommer i konfl ikt med professionella överväganden och preferenser. Samverkan är ett potentiellt konfl iktområde av detta slag, då den i varierande grad initieras underifrån och sannolikt uppträder med varierande grad av legitimitet bland de aktörer som tilldelas ansvar för att samverkan kommer till stånd. Föreliggande artikel syftar till att