Forskningssupplement 41 1
Forskningssupplement re form av styrning. Uppdrag
et här befinner sig också ett par steg upp i den organisatoriska hierarkin och är överlag mer allmänt formulerat. I våra fokusgrupper uppvisade de intervjuade en genuin osäkerhet om samordningsförbundens betydelse. Det kan möjligen representera verkligheten i de kommuner där vi genomfört intervjuer, samtidigt som man mycket väl kan tänka sig att verksamheten fungerar annorlunda, att den stabiliserats och är av större betydelse i mer vardaglig samverkan i andra kommuner. Mimetisk isomorfi representerar i våra fokusgruppsintervjuer något som man skulle kunna kalla samverkansprojekt genom idéöverföring. Sådan mimetisk isomorfi är inte så kraftfull som tvingande isomorfa processer. Det visar sig också i intervjuerna, där de ”idéer” som diskuteras ibland bara fått genomslag i några kommuner. Barnahus är kanske den samverkansidé som spridits snabbast och fått mest genomslag under senare år: Tanken är att rättsvårdande myndigheter, socialtjänst och landsting ska samverka för att förbättra utredningar om och stödet till barn som far illa (Kaldal m fl. 2010). I våra intervjuer framkommer att också den typen av verksamhet kan utsättas för traditionella samverkansproblem mellan professioner och aktörer med olika och ibland otydligt ansvar. SSP-samverkan mellan skola, socialtjänst och polis (och fritidsverksamhet) är ett klassiskt samverkansområde på barn- och ungdomsområdet (Bergmark & Lundström 2005), men som fått sin speciella form genom ”idélån” från annan kommun utan att man därför kopierat allt. Krami är ett annat exempel på en samverkansmodell som kan sägas ha spridits via mimetisk isomorfi, men speciellt såtillvida att den vunnit sin legitimitet via ett visst forskningsstöd (se t.ex. Jess 2005). Inom socialt arbete är annars kunskaperna om hur idéer sprids ganska begränsade. Här kan man tänka sig att idéer dels får fäste genom att man aktivt söker efter nya sätt att samarbeta med exempelvis skola, polis och socialtjänst, dels att man stöter på idéer i samband med konferenser eller genom att kunskap sprids via en central modell, från exempelvis Socialstyrelsen. Det sistnämnda kallar Sahlin och Wedlin (2008) för idéspridning via broadcasting. En fråga som vi kommit att ställa oss under analysen rör syftet med samverkan. I ett av de inledande citaten associerar en av de intervjuade samverkan med samsyn (”Samarbete, jag tänker genast på samarbete, jag tänker på försök till samsyn”). I en mening är tanken med till exempel samverkan inom ramen för SIP:ar att man ska komma överens och nå en samsyn, när man väl samverkat klart i det enskilda ärendet. Samtidigt kan man bland de intervjuade se att förhandlingar, från olika professionella eller andra utgångspunkter, där man inte blir överens tycks vara ett vanligt förekommande inslag i arbetet. Det märks inte minst i diskussionerna kring Barnahus. Det behöver inte nödvändigtvis vara ett problem, men det kan bli ett bekymmer om beslut behöver fattas eller om en part står kvar med det yttersta ansvaret. Diskussionerna i fokusgrupperna om olika samverkansformer, meningen med samverkan och ordets egentliga betydelse visar tydligt på skilda erfarenheter och viss oenighet när del gäller innebörden i olika begrepp, för- och nackdelar med olika samverkansformer och synen på de aktörer i omgivningen som man måste eller behöver samarbeta med. Samtidigt är det – oavsett om man är chef med avseende på ekonomiskt bistånd, barn/unga eller vuxen/missbruk – en självklar del i arbetet att lägga stor del av sin tid till samverkan. Slutligen: analysen av intervjumaterialet pekar på den centrala betydelse mer eller mindre tvingande samverkan i form av SIP:ar och samverkansförbund har. Samtidigt ser vi ett starkt genomslag för modeller som exempelvis Barnahusen i det praktiska sociala arbetet. Här finns ofta en stark förväntan på att allt ska bli bra bara man samverkar, baserat på de problem som uppstått när man inte samverkat eller inte kunnat samverka. För oss framstår det som en given forskningsfråga att undersöka vad mer eller mindre påtvingad samverkan leder till. Det gäller kanske framförallt de så kallade SIP:arna där den grundläggande tanken framstår som förnuftig och övertänkt, men där resultatet vad gäller bättre kvalitet och utfall för berörda klienter knappast kan tas för givet. Frågan om vilken betydelse samverkan i olika former har för klienterna har inte varit i uttryckligt fokus för denna artikel, men i ett vidare sammanhang är det givetvis detta som ytterst avgör vilken legitimitet företeelsen som sådan har. • Referenser Axelsson, R. & Bihari Axelsson S. (2006). Integration and collaboration in public health; a conceptual framework. International Journal of Health planning and Management, 21(1), 75-88. Bennich, M. (2015) Om kommunalförbund, intraprenad, entreprenadisering, kundval med mera i soci1.2017 socionomen 47