Forskningssupplement 41 1
Varför stannar de kvar? – Socialsekreterare som a
rbetat längre än tre år inom den sociala barnavården i Sverige, England och Italien. UNDER DE SENASTE ÅREN har det varit alarmerande rubriker om socialsekreterares arbetssituation i en rad tidningsartiklar (tex. SvD 151216, DN 150203). Rapporter från Socialstyrelsen, SKL och Akademikerförbundet, liksom ett antal forskningsrapporter visar att det särskilt är socialtjänstens myndighetsutövande arbete med barn- och unga som varit utpekat (Akademikern 151203, Tham 2008, Tham & Meagher 2009, Lindquist 2013). Ett återkommande problem är att det sociala arbetet inom detta område alltför ofta lämnas åt de nyutexaminerade och minst erfarna socionomerna. Enligt Socialstyrelsen (2007) var drygt 25 procent av handläggarna nyanställda år 2006. Sex år senare hade andelen nyanställda ökat till var tredje anställd, men förhållandena skiftar i olika kommuner (Lindquist 2013). Det senaste året har utvecklingen accelererat bland annat på grund av den ökade belastningen inom kommunernas individ och familjeomsorg, som en följd av de stora grupperna av ensamkommande fl yktingbarn. Det är inte bara i Sverige som vi har en diskussion om belastad personal inom socialtjänsten. Under en rad år har utsattheten och villkoren för personal inom den sociala barnavården varit något av en egen subgenre inom forskningen (exempelvis i England: Searle & Patent, 2012, i USA: Mor Barak et al. 2006 och Johnco et al. 2014, i Norge/Australien: Healy & Oltedal, 2010). Att socialarbetare lämnar socialtjänsten medför svårigheter för brukare i utsatta situationer som ofta tvingas möta nya socialsekreterare när handläggare byts ut under utredningens gång. 20 socionomen 1.2017 Forskning har också visat att personalomsättningen påverkar socialtjänstens möjlighet att vara en stark part när förhandlingar med HVB och andra vårdgivare är aktuella (Lindqvist 2014). Omsättningen inverkar också på arbetsledarnas situation då de blir upptagna av rekrytering, introduktion och inskolning. Arbetets eff ektivitet påverkas då de nyanställda inte kan göra en full arbetsinsats under sin introduktion och de mera erfarna på arbetsplatsen tenderar att bli överutnyttjade och kan välja att sluta. Lindquist (2013) talar om risken för att det blir en ”ond cirkel” i många kommuner. Bilden av arbetet inom den sociala barnavården blir, i såväl mediarapporteringen som i forskningen, fokuserad på vad som är problematiskt och debatten i sig kan möjligen skrämma personer för att söka sig till, eller stanna kvar inom, verksamheten. I denna artikel vill vi vända på frågan och istället undersöka varför socialarbetare stannar kvar inom den sociala barnavården. Tanken är att genom att analysera erfarenheterna från dem som varit verksamma inom den sociala barnavården under mer än tre år kan vi lära oss något om drivkrafter och motiv för de professionella inom detta område. Vi borde också kunna lära oss om de arbetsvillkor som möjliggör för personal att stanna kvar inom området. Studien är en mindre kvalitativ intervjustudie, genomförd i tre länder, Sverige, England och Italien av ett team av forskare från de olika länderna. Avsikten är att undersöka erfarenheter från professionella från olika länder som sysslar med liknande arbetsuppgifter och där personalomsättningen uppmärksammats som ett problem.