Nordens Tidning 1
Nordiskt Gästabud i Korpilombolo Korpilombolo. Sm
aka på namnet. Med ett sådant namn förstår man att den här byn måste ha en särskild historia. Och under Gästabudet lärde vi oss att just namnet har gett upphov till sjudande kulturaktiviteter i byn i december varje år. Året är 1825. Det är midsommar i Tornedalen och byn Korpilombolo består av sex gårdar, när katastrofen slår till - fem av gårdarna förintas i en storbrand och den enda gården som klarar sig är Palon talo. Palon talo betyder, ironiskt nog, Brandgården. Oberoende av detta och helt utan samband – men vid ungefär samma tidpunkt – emigrerar familjen Lovisa och Carl von Greiff i Skåne, till Colombia. Familjen kom att stanna i landet. De von Greiffska avkommorna i Colombia håller historierna om det märkliga landet Sverige, levande. I fjärde generationen föds León - en pojke som visar sig ha ett fritt och rörlig sinne med känsla för ord. León de Greiff blir författare och han bosätter sig i byn Bolombolo. Tankarna går ofta till Sverige, han bläddrar i en kartbok, sveper med blicken över Sverige, och får se namnet på en by långt upp i norr: Korpilombolo. Han kan inte släppa tanken på byn i landet långt bort, som heter nästan likadant som hans by. Hans litterära gestalt Gaspar de la Noche (Gaspar av Natten) får flytta dit år 1926, och lever ett långt och lyckligt liv där. Den här historien fängslar den colombianske litteraturvetaren Julian Vasquez och år 2004 står han i Korpilombolo. Det är kallt, det är mörkt, det är senvinter - men hjärtat är fyllt av värme. Han bara måste göra något av detta. Det blir många samtal, många möten med beslutsfattare, många huvudskakningar; men den årliga Nattfestivalen i Korpilombolo blir verklighet. Alltid de två första veckorna i december så att Lucia får ingå. Under åren har Nattfestivalen bjudit på musik, presenterat författare – även León de Greiff – och man har hållit Aniaraseminarier med fokus på miljöfrågor. Mongoliska strupsångare har varit här, likaså Köpenhamns gosskör. Vi pratar alltså om ett gediget och brett program. Landshövdingen besökte Föreningen Norden i Sala Landshövding Minoo Akhtarzand gästade Föreningen Norden i Sala för att berätta om sin ”livsresa” och om sitt arbete som landshövding i Västmanland. Ordförande Kjell Eriksson gjorde först en kort historiebeskrivning om föreningen Norden därefter hälsade han landshövdingen varmt välkommen till Sala. Sedan tog landshövding Minoo Akhtarzand publiken med på en ”resa” som startade i Iran där hon redan vid fem års ålder började skolan. Hur hon sedan som 17 åring kom till Sverige som gäststuderande. 1974 kom hon in på KTH för att studera till civilingenjör inom elektroområdet. Minoo Akhtarzand började sin yrkeskarriär vid Stockholms Energi 1979 och har därefter haft en rad olika ledande befattningar, som vd vid Vattenfall Sveanät, senare som Bolombolo är sedan år 2011 vänort till Korpilombolo, och man har besökt varandra. Denna historia berättade Linnéa Nylund för oss medlemmar i Föreningen Norden Pajala. Linnéa Nylund är en av eldsjälarna bakom Nattfestivalen, och hon måste vara en ingenting-är-omöjligtmänniska. Hon är också en av orsakerna till att vi idag kan sitta här i byns Kulturhus, i de södra delarna av Pajala kommun. Kulturhuset är byns samlingspunkt, med restaurang och café, en liten butik och alltid med en pågående konstutställning. Just nu visar Torsten Mäkitaavola sina shamantrummor. Vi bjöds på middag med välkomstdrink av fjällkvanne. Soppa gjord på manlav (ja, det stämmer – lav) och som varmrätt lax med pressad potatis. Detta krönt med dessert bestående av glass och hjortron. Soppan var överraskande god och gjord på den svarta manlav som växer på träden i gammal skog i norra Sverige. Nu vet vi att den smakar gott för både människor och renar. Maten var perfekt tillagad av (i möjligaste mån) lokala råvaror. Halvfabrikat används inte i det här köket. En stor eloge till kökspersonalen. Korpilombolo kan översättas med Ödemarkssjön. Byn överlevde trots den förödande branden för närmare tvåhundra år sedan. Idag bor det drygt femhundra människor i själva byn Korpilombolo. Med kringbebyggelse får man lägga till ett par tre hundra personer. Men som i stora delar av Sveriges landsbygd, så är glansdagarna förbi. Fortfarande finns här dock utöver Kulturhuset, en skola, ett fåtal butiker och ett stort äldreboende. De senaste åren har byn berikats med människor av flera olika nationaliteter - långt från Norden. TEXT: MONIKA LUND FOTO: BERIT ÖSTRÖM 2016 som landshövding i Västmanland. Den beskrivning åhörarna sedan fick om hur omfattande uppgifter landshövdingen och länsstyrelsen har blev säkert en nyhet för många. Det blev en intressant kväll och det är inte svårt att förstå hur Minoo Akhtarzands ”livsresa” har fört henne till vad hon är idag, en omtyckt och respekterad landshövding och ledare för Västmanlands län. Landshövdingen i Västmanland Minoo Akhtarzand. Länsarbetsdirektör och som Generaldirektör vid Banverket. 2010 utnämndes hon till landshövding i Jönköpings län och sedan Som avslutning på kvällen blev det kaffe med dopp där ordföranden informerade om kommande aktiviteter, Nordisk Litteraturvecka, ”Kura skymning” den 12 november under temat ”Nordiska hjältar”. Kerstin Bouvin läste ur den isländska författaren Einar Már Guðmundssons bok ”Kungar av Island” i Blå Salen vid biblioteket. En senare mötesprogrampunkt är ett besök av Salas kommunsstrateg för att få inblick i det kommunala arbetet. TEXT OCH FOTO: HANS KARLSSON nordens tidning nr 4 | 2018 35 SÅ IN I NORDEN