Advokaten 1
Gästkrönika GästkRöNiköR clARENcE cRAfooRd Dynami
sk utveckling av svensk skadeståndsrätt genoM ett antaL doMar från Högsta domstolen i början av 2000-talet förbättrades möjligheterna för alla som drabbas av kränkningar av rättigheterna i Europakonventionen att få rättmätig upprättelse. Det är nu ett etablerat faktum att den som drabbas har en principiell rätt till skadestånd för ideell skada i fall där stat och kommun har kränkt någon rättighet enligt Europakonventionen (se till exempel NJA 2005 s. 462 – Lundgren och NJA 2007 s. 584 – Alverdal). Därigenom finns alltså numera ett verkningsfullt rättsmedel för enskilda som drabbas av fri- och rättighetskränkningar. Därför hör denna utvidgning av det allmännas skadeståndsansvar till de mest betydelsefulla förändringarna av svensk skadeståndsrätt på decennier. Och den kom till som en följd av att enskilda människor protesterade mot att deras rättigheter hade kränkts – inte genom direktiv ovanifrån. En annan avgörande faktor för denna utveckling är det faktum att bland annat advokater och akademiker aktivt bidragit till att i en ovanligt dynamisk rättslig debatt belysa vilka krav Europakonventionen egentligen ställer på det svenska rättsväsendet. i sjÄLVa Verket rör det sig om en naturlig anpassning till att Sverige åtagit sig att fullt ut respektera rättigheterna i Europakonventionen på nationell nivå. Det faktum att Europadomstolens arbetsbörda har ökat dramatiskt har dessutom lett till att Europadomstolens huvudbudskap till medlemsstaterna i Europarådet de senaste tio till femton åren har varit att medlemsstaterna måste åtgärda problemen på nationell nivå. För svenskt vidkommande innebär det att den som drabbats inte ska behöva vända sig till Europadomstolen i Strasbourg för att få skadestånd för kränkningar – detta ska vara möjligt även i Solna, Karlstad eller Göteborg. Eller varhelst kränkningarna nu äger rum i vårt land. 20 Högsta domstolen var lyhörd inför detta budskap och anpassade svensk skadeståndsrätt efter det. Efter att den här dynamiska utvecklingen ägt rum beslutade regeringen i maj 2009 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att föreslå en lagreglering av de fall där det enligt Europakonventionen krävs att skadestånd ska kunna lämnas till den som drabbats av en överträdelse av konventionen. Före detta hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt förordnades som särskild utredare. I december förra året blev utredningen klar (SOU 2010:87 – Skadestånd och Europakonventionen). Det kan konstateras att utredningen är mycket gedigen. Och visst finns det argument för en lagstiftning som tydliggör de rättigheter som enskilda redan har idag, trots att det inte framgår av lagtexten. saMtidigt finns det skÄL att peka på riskerna för att den föreslagna lagen blir en hämsko på den utveckling som hittills välkomnats av de allra flesta och som alltså har medfört att enskilda som drabbats av kränkningar av sina grundläggande fri- och rättigheter numera har rätt till gottgörelse. Vid ett seminarium arrangerat av advokatbyrån Gernandt & Danielsson i slutet av januari 2011 gav Johan Hirschfeldt själv ett viktigt och välkommet besked: så är det inte tänkt att man ska se på förslaget. Men i vissa hänseenden har utredningen kommit till omotiverat restriktiva slutsatser. Dessutom har utredningens direktiv gjort att vissa aktuella och principiellt betydelsefulla frågor på detta område helt utelämnats. Exempelvis föreslår utredningen en ny rättegångskostnadsregel när det gäller domstolsprövningar av konventionskränkningar. Men för att jämkning eller kvittning ska ske enligt den regel som föreslagits, förutsätts att domstolen Advokaten Nr 2 • 2011