Advokaten 1
konstaterat att det har förekommit en överträdels
e av Europakonventionen och att det finns ”särskilda skäl” att frångå rättegångsbalkens regler. Alltså en betydligt snålare hållning än vad som redan gäller på exempelvis arbetsrätts- eller diskrimineringsområdet, där det är tillräckligt att konstatera att den part som förlorat målet hade skälig anledning att få tvisten prövad. Här finns alltså utrymme för förbättring innan förslaget eventuellt blir till lag. Ett annat exempel är att utredningen har kommit fram till att det skulle kunna uppfattas som ”stötande” att ideell ersättning för en överträdelse av rätten till rättegång inom skälig tid eller liknande överträdelser bestäms till samma belopp som utgår i samband med brott mot liv och hälsa. Men var det, exempelvis, verkligen så många som uppfattade det som ”stötande” när Högsta domstolen med Johan Munck i spetsen tillerkände Pehr Lundgren 100 000 kronor i ideellt skadestånd 2005? Detta efter att Lundgren, som först misstänktes för ekonomisk brottslighet, men som var oskyldig, hade fått vänta i åratal på att få en rättslig prövning (vilket i sin tur ledde till att möjligheterna för honom att rentvå sitt rykte avsevärt försämrades). genereLLt torde det Vara sVÅrt att uppfatta det som stötande om enskilda människor tillerkänns ersättning på samma nivå vid prövningar i svenska domstolar som tillerkänns människor av Europadomstolen i motsvarande fall. Ändå kan utredningen på vissa sätt ses som ett steg framåt. Det är så klart bra att det tydligt bekräftas att både staten och kommuner måste bära ett ansvar här i Sverige när de gör sig skyldiga till överträdelser av rättigheterna i Europakonventionen. Däremot ger utredningen inga svar på vissa viktiga och mer aktuella frågor – som exempelvis vad som ska gälla i frågan om skadeståndsansvar vid kränkningar mellan enskilda eller vid kränkningar av bestämmelserna i regeringsformen. Dessa relevanta frågor har utredningen nämligen inte fått i uppdrag att utreda. Den första frågan är betydelsefull inte minst när det gäller spelreglerna bland annat på svensk arbetsmarknad. Europadomstolen har slagit fast att om man som i Sverige väljer att delegera makten över arbetsmarknaden från staten till privata parter, det vill säga fack och arbetsgivare, måste även dessa parter kunna hållas ansvariga (se Evaldsson m.fl. mot Sverige, 2007). Centrum för rättvisa har initierat ett anAdvokaten Nr 2 • 2011 ”De flesta torde vara överens om att det skulle vara rätt märkligt om rättigheterna i regeringsformen – de enda i sammanhanget som har status av grundlag – i praktiken skulle vara mindre värda och mindre användbara för dem som drabbas.” tal mål i domstolar runtom i landet där frågan ställs på sin spets. Sedan tidigare har det klarlagts att det kan utgå skadestånd på nationell nivå vid kränkningar av rättigheter som följer av EU-rätten och av EES-rätten. Och genom Högsta domstolens praxis alltså även när det gäller rättigheterna i Europakonventionen. De flesta torde vara överens om att det skulle vara rätt märkligt om rättigheterna i regeringsformen – de enda i sammanhanget som har status av grundlag – i praktiken skulle vara mindre värda och mindre användbara för dem som drabbas. Denna fråga blir ännu mer relevant med tanke på att man i den stora Grundlagsutredningen, som föregick den nya grundlag som gäller från årsskiftet, betonade att fri- och rättigheterna skulle få fullt genomslag i rättstillämpningen. Centrum för rättvisa har initierat ett pilotfall som handlar om rätten till skadestånd för en person som blev berövad sitt svenska medborgarskap i strid med grundlagen, där även denna fråga ställs på sin spets. för att inte den dynamiska utveckling som har ägt rum i fråga om människors fri- och rättigheter – och möjligheterna att göra något konkret åt existerande missförhållanden – ska stelna finns det all anledning för advokater och andra som granskar eller stöter på missförhållanden att informera enskilda om deras rättigheter. Och att mobilisera de resurser som krävs för att få fram konkreta fall till debatt och prövning i domstol. PS. Maila mig gärna tips och idéer där Centrum för rättvisa skulle kunna göra en insats på clarence.crafoord@centrumforrattvisa.se Clarence Crafoord är jurist och tillträdande chef för centrum för rättvisa 21