Advokaten 1
Samfundet disCipLinÄrende beslut 2010 Redan i bör
jan av februari 1 Advokat har förmedlat lån mellan två koncerner för vilka han sedan tidigare haft styrelseuppdrag och andra uppdrag i egenskap av juridisk rådgivare. Erinran. bakgrund B är grundare och ägare av X AB (X), som innehar Skandinaviens ledande […]märke. X har ett helägt dotterbolag, XX AB (XX), vars verksamhet i huvudsak består av investeringar i andra företag. Advokat A har varit styrelseordförande i XX sedan bolagets bildande i början av år 2007 fram till årsstämman den 14 april 2009. Y AB (Y) ägs av makarna C. Y var fram till november 2009 huvudägare i YY AB (YY). Advokat A har sedan 2005 varit styrelseordförande i YY men avregistrerades den 15 december 2008. I december 2007 lämnade XX ett lån på 10 milj. kr till Y. Som säkerhet för lånet pantsattes Y:s aktier i YY och lämnade makarna C en borgensförbindelse såsom för egen skuld. Y:s aktier i YY var redan pantsatta hos V-banken för ett lån i storleksordningen 5 milj. kr. Uppdraget att upprätta låneoch pantsättningshandlingar lämnades av parterna gemensamt till Z Advokatbyrå, i vilken advokat A är delägare. Y lämnade det lånade beloppet som lån till YY. Sistnämnda lån omvandlades sedermera till aktieägartillskott. Y betalade inte lånet i avtalad tid och begärde inte heller förlängning som det fanns viss avtalad möjlighet till, vilket dock förutsatte räntebetalning vid den primära förfallodagen. Någon ränta erlades emellertid inte heller vid denna tidpunkt. anMÄLan Anmälan, som kom in till Advokatsamfundet den 28 december 2009, avser att advokat A • företrätt både långivaren XX och låntagaren Y trots att dessa haft motstående intressen redan 46 vid den tidpunkt då låneavtalet ingicks • genom sitt engagemang i styrelserna för både långivaren XX och den verklige mottagaren av lånet, dvs. YY, haft en lojalitetsplikt mot båda företagen, som inneburit att han inte kunnat biträda vare sig långivaren eller låntagaren, än mindre dem båda i den aktuella lånetransaktionen • brutit mot aktiebolagslagens regler om jäv i styrelsearbetet (jfr ABL 8 kap. 23 § 1 st. 3 p.). adVokats instÄLLning Advokat A har tillbakavisat anmärkningarna. anMÄLarens utVeCkLing aV sin anMÄLan B hade sedan ett flertal år en vänskapsrelation med advokat A. Under de år som vänskapsrelationen varat hade advokat A löpande biträtt både X, XX och B personligen som juridisk rådgivare. Hösten 2007 tog advokat A kontakt med B och föreslog att XX skulle låna ut 10 milj. kr till Y. B tackade nej inte mindre än tre gånger men gick till slut med på att låna ut pengarna efter intensiv övertalning av advokat A. Att han lät sig övertalas att acceptera utlåningen var till stor del beroende på hans vänskap med advokat A och det faktum att han litade på honom som rådgivare. Advokat A uppgav att det var en säker och riskfri placering. Han underströk att YY var värt minst 160 milj. kr. B:s bedömning var att den information som han fått måste vara korrekt, eftersom advokat A som styrelseordförande hade en mycket god insyn i YY:s ekonomi och övriga omständigheter kring bolagskoncernen. 2008 återkom advokat A till honom med en ny propå om att låna ut pengar till Y, närmare bestämt ytterligare 10 milj. kr. B avböjde detta bestämt och framhöll att han inte ville ha en så stor exponering mot samma bolag. Efter förslag från advokat A ägde ett möte rum med C hos Z advokatbyrå. B medverkade vid detta möte närmast av artighetsskäl och på grund av sin vänskap med advokat A. C framhöll vid mötet hur bra framtiden såg ut för YY. Advokat A underströk vidare att det endast var fråga om en tillfällig likviditetskris. Advokat A pekade också på att lånetransaktionerna skulle ge en väldigt bra avkastning för XX. Han avböjde återigen ytterligare lån. Efter mötet försökte advokat A vid flera tillfällen att få honom att ändra sin ståndpunkt. Advokat A föreslog slutligen ett reducerat tillläggslån på 5 milj. kr. Han sade nej även till detta. Det lämnade lånet hade ursprungligen en löptid som gick ut den 30 juni 2008 då hela kapitaloch ränteskulden skulle erläggas. Låntagaren hade dock rätt att begära förlängning av lånet till den 31 december 2008, varvid upplupen ränta skulle betalas den 30 juni. B kunde i augusti 2008 konstatera att betalning inte skett och att låntagaren inte hört av sig med begäran om förlängning. När han påpekade för advokat A att lånet förfallit till betalning den 30 juni svarade denne via e-post att han trodde att Y ville utnyttja möjligheten till förlängning. Advokat A skulle ta hand om bevakningen av lånet för XX:s räkning. När ingen betalning kommit i slutet av september och företrädare för låntagaren inte hört av sig, tog han vid flera tillfällen på nytt kontakt med advokat A, som vidarebefordrade meddelanden och besked mellan XX och Y. Efter upprepade betalningsanmaningar hade Y kunnat förmås att i omgångar och med början den 27 november 2008 betala delar av den ränta som löpte på lånet. Det hade senare framkommit att YY med början i februari 2008 fått ett flertal betalningsanmärkningar på grund av att skulder inte betalats, viket lett till ansökningar om betalningsförelägganden. Betalningsproblemen accelererade under 2009 till en akut likviditetskris. På grund av betalningsproblemen förhandlade YY och dess huvudägare med minoritetsägaren – riskkapitalbolaget Q – och V-banken om hur ett kapitaltillskott skulle kunna göras. Dessa förhandlingar resulterade i november 2009 i att en riktad nyemission genomfördes till minoritetsägaren med V-bankens godkännande, trots att XX som andrahandspanthavare motsatte sig detta. Genom nyemissionen utökade Q sitt ägande i YY till att omfatta 91 % av aktierna. De pantsatta aktiernas andel av aktierna i YY sjönk genom nyemissionen från 60 procent till 6 procent. Det kunde antas att de pantsatta aktiernas värde kraftigt understeg lånebeloppet, inte minst mot bakgrund av att aktiernas andel av aktiekapitalet då var så låg att aktierna kunde bli föremål för tvångsinlösen. XX hade ansökt om att Y skulle försättas i konkurs och avsåg att begära betalt enligt borgensförbindelserna, närmast genom att ansöka om betalningsförelägganden. – B ville framhålla att han varit i kontakt med advokat A vid flera tillfällen efter det att lånet förfallit till betalning för att fråga om de inte skulle driva in fordringen. Han fick vid varje tillfälle lugnande besked, vilka gjorde att han avvaktade med att sätta press på långivaren, något som mot den angivna bakgrunden visade sig vara ett felaktigt beslut. yttrande aV adVokat Advokat A har i yttrande den 27 januari 2010 anfört bl.a. följande. Det var korrekt att han hade varit juridisk rådgivare åt X under ett flertal år och att affärsrelatioAdvokaten Nr 2 • 2011