Advokaten 1
Samfundet nen även utvecklades till en personlig
vänskap med B. Uppdragen genom åren hade dock varit sporadiska och inte särskilt omfattande. Bildandet av dotterbolaget XX år 2007 föranleddes av B:s planer att börsnotera de rörelsedrivande bolagen i koncernen. Avsikten var att renodla och särskilja kapitalförvaltningen från kärnverksamheten. XX:s uppdrag var att maximera avkastningen på de betydande vinstmedel och den överlikviditet som genererats i koncernen genom åren. Detta skulle ske genom verksamhet som garant vid nyemissioner hos aktiemarknadsbolag, långivare till brygg- och mezzaninlån, riskkapitalverksamhet samt korta aktietransaktioner. Advokat A erbjöds att ta plats i XX:s styrelse mot bakgrund av sin erfarenhet av finansiella transaktioner och nätverk inom kapitalmarknaden. Det var uttalat att uppslag och propåer till kommande affärstransaktioner för XX bl.a. skulle komma från advokat A:s kontakter i näringslivet och inom kapitalmarknaden. – Något faktiskt styrelsearbete hade dock aldrig kommit att bedrivas i XX, annat än undertecknande av per capsulam-protokoll inför årsstämma, under den tid han var styrelseledamot. Alla beslut i verksamheten hade fattats och verkställts av B, såsom VD och styrelseledamot. Det hade inte heller beslutats om eller utbetalts något styrelsearvode till advokat A. Styrelsearbetet i YY hade fram till senhösten 2008 varit av mer sedvanlig karaktär med cirka 4–6 sammanträden om året. Sedan bolaget hamnat i ett ansträngt finansiellt läge till följd av den plötsliga lågkonjunkturen, krävde styrelsearbetet ett allt större engagemang. För att undvika att styrelserollen skulle hamna i konflikt med advokat A:s och advokatbyråns roll som juridisk rådgivare, utträdde han ur styrelsen på egen begäran. Advokaten Nr 2 • 2011 Advokat A blev någon gång under november/december 2007 kontaktad av C, som ville uppta ett kortfristigt lån om 10 milj. kr till Y och undrade om advokat A kände till någon lämplig långivare. Anledningen till lånet var, såvitt advokat A kände till, att YY stod inför ett ägarskifte och eventuell refinansiering av sina bankkrediter, varför Y inte ville använda sig av sina vanliga bankkontakter för sådan bryggfinansiering. Advokat A kontaktade ett flertal tänkbara långivare, främst finansbolag, och däribland B. Anledningen till att förfrågan även ställdes till B var att advokat A kände till att X var intresserad av liknande lånetransaktioner. Bolaget hade nämligen under våren 2007 genomfört en liknande lånetransaktion till motsvarande villkor (löptid, räntesats m.m.). Hans bestämda minnesbild var att diskussionerna mellan C och B om lånet gick väldigt snabbt och smärtfritt samt utan att parterna behövde träffas personligen. Underlag i form av räkenskaper och värderingsutlåtanden för Y och YY granskades av auktoriserade revisorn E, X-koncernens revisor och rådgivare, som sedan många år var verksam i revisionsbyrån U. Advokat A har, tvärtemot vad som påstods av B, aldrig medverkat i förhandlingarna mellan parterna om lånevillkoren, lämnat någon rådgivning om den ställda säkerhetens värde eller försökt påverka B om lånets beviljande. Advokat A ombads att skriftligen sammanfatta XX:s krav och villkor för lånet enligt ett e-postmeddelande som bilagts anmälarens inlaga av den 19 december 2009. Bland villkoren XX uppställde var att samtliga låne- och säkerhetshandlingar skulle upprättas av advokat A/Z advokatbyrå, som även skulle tillse att nödvändiga formalia fullföljdes (underskrifter, denuntiation till panthavare m.m.) och att arvodet för sådant uppdrag skulle betalas av Y såsom låntagare. I sammanhanget ville han påpeka att motsvarande villkor uppställdes av X för den lånetransaktion som ägde rum våren 2007. Samtliga XX:s villkor accepterades av Y utan reservation och uppdraget fullföljdes. Vid tiden för lånetransaktionen (december 2007) var YY ett lönsamt och framgångsrikt bolag, vilket framgick av årsredovisningarna för räkenskapsåren 2006/2007 och 2007/2008. C:s uppfattning var att bolaget betingade ett marknadsvärde om cirka 160 milj. kr, vilket värde understöddes av en oberoende värdering av revisionsföretaget W och sedermera bekräftades genom det pris Y erhöll vid aktieförsäljningar till tredje man under våren 2008. Y:s ägarandel om 60 %, som pantsattes till förmån för XX (andrahandspantsättning) som säkerhet för lånet, var tidigare pantsatt hos V-banken för ett begränsat banklån om 5,3 milj. kr. Det var riktigt att advokat A i februari 2008 kontaktade B och översände ytterligare underlag till denne med anledning av en ny lånepropå från C. Advokat A deltog också vid ett kortare möte mellan parterna som ägde rum hos advokatbyrån den 18 februari 2008. Vid mötet diskuterade parterna självständigt den nya lånepropån med advokat A som passiv åhörare. Advokat A mindes tydligt att B bad om att få ajournera mötet för att diskutera saken med honom. Vid pausen sade B (ordalag i linje med) ”det känns inte bra att lägga alla äggen i samma korg”, varvid advokat A replikerade (ordalag i linje med) att ”om det inte känns bra bör du hellre avstå”. Efter pausen meddelade B att han inte ville låna ut mer pengar och saken var därmed, såvitt advokat A kände till, utagerad. Advokat A hade inte varken före, under eller efter detta möte försökt förmå eller påverka B om det nya lånets beviljande. Efter fullgörandet av det gemensamma uppdraget avseende lånetransaktionen den 12 december 2007 hade advokat A varken företrätt Y eller XX i deras mellanhavanden kring lånet, dess betalning eller indrivning. Båda parter kände till och respekterade att advokat A/Z advokatbyrå var förhindrade att ingripa i sådan relation på grund av intressekonflikt, såsom tydligt redovisats för parterna i e-postmeddelande den 10 december 2007. – Advokat A hade aldrig haft något uppdrag att bevaka lånets återbetalning eller försökt påverka B i någon riktning vad gällde återbetalning av lånet eller indrivningsåtgärder mot Y. Något uppdrag för YY eller Y om denna sak hade självklart inte heller förekommit. Parterna hade själva fört diskussioner om denna sak utan hans inblandning. B hade dock vid några tillfällen skickat e-post till advokat A när han misslyckats med att få tag på C och för att informera advokat A. E-post-meddelanden från B till advokat A hade skickats den 19 november och den 3 december 2009. Dessa utvisade bl.a. att parterna fört diskussioner om återbetalning av lån och räntor utan inblandning från advokat A. Såvitt han kände till hade involverade parter i dessa frågor företrätts av separata juridiska rådgivare, XX av advokat H, Y av advokat I, och YY av advokatbyrån J. Det var förvisso ytterst beklagligt att XX riskerade att inte få full återbetalning av sin lånefordran. Detta förhållande berodde dock inte på bristfälligt eller oetiskt agerande från advokat A:s sida utan på låntagarens betalningsoförmåga. Utgivandet av lånet var en medveten rättshandling och ett självständigt beslut fattat av B. Denne var en kompetent och skicklig affärsman med drygt 20 års erfarenhet av affärsverksamhet. Det var inte sannolikt att han inte varit medveten om riskerna förknippade med en lånetransaktion eller skulle ha låtit sig ”duperas” av en vän/rådgivare. Ett epostmeddelande från den 22 maj 47