Advokaten 1
GÄSTKRÖNIKA på barnrätten i utsatthet drabbas hår
dast personer som misstänks för eller döms för brott, är oroande utifrån ett barnrättsperspektiv. Det är lite oklart exakt hur detta kommer att drabba barn, men vi ser stora risker att flera förslag kan bryta mot artikel 40 i barnkonventionen. Barn får bara låsas in som en sista utväg och det ska vara för kortast möjliga tid. Fängelse, eller fängelseliknande miljöer, ska så långt som möjligt undvikas. Det strider mot barnets bästa och straffet som barnet får när hen har begått ett brott, ska som främsta syfte vara att barnet ska återanpassas till samhället. Avtalet föreslår också att en utredning ska se över möjligheterna att sänka straffmyndighetsåldern. Att göra så skulle vara i direkt strid med barnkonventionen. Enligt artikel 40 ska en lägsta straffbarhetsålder finnas i lagstiftningen. FN:s barnrättskommitté har uttryckt, i sin allmänna kommentar nr 24, att utifrån vad vi vet idag om barns mognad, utveckling och medvetenhet om konsekvenser, är en straffbarhetsålder som inte är lägre än 14 år att rekommendera. Däremot berömmer kommittén länder som har högre straffbarhetsålder, till exempel 15 eller 16 år, och påminner staterna om att de inte får sänka straffbarhetsåldern som de har, i enlighet med artikel 41 i konventionen. Jag känner också oro om hur omhändertagande av barn formuleras närmast som ett sätt att straffa föräldrar, inte skydda barn. Detta är djupt oroande, och kommer troligen att leda till att färre, inte fler, föräldrar vågar söka stöd och hjälp från myndigheterna. inom området migration och integration är nästan alla förslag som läggs i strid med, eller riskerar att kränka, barnets rättigheter. Att exempelvis inskränka möjligheterna till permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening, upprätta transitcentra, dra in ekonomiskt stöd till och ADVOKATEN NR 8 • 2022 begränsa rättigheter för asylsökande, villkora välfärden för nyanlända och införa anmälningsplikt för myndigheter (inklusive skolor), inskränker barns rättigheter och strider mot barnkonventionen. Förslagen går heller inte ihop med hur barnkonventionen har tolkats av FN:s barnrättskommitté. Jag är också djupt oroad över att regeringen och Sverigedemokraterna inte verkar veta, eller bry sig om, att barnkonventionen gäller alla barn som befinner sig i Sverige. Det spelar ingen roll om barnet är medborgare, har uppehållstillstånd, är asylsökande eller lever här utan nödvändiga tillstånd. Inget barn får diskrimineras på grund av sitt ursprung, var hen bor eller på vilken grund hen vistas i Sverige. Detta är en av grundprinciperna, artikel 2, i barnkonventionen, som alltid måste beaktas i alla åtgärder som rör barn. sammanfattningsvis konstaterar jag att med Tidöavtalet kommer Sverige att gå ifrån att vara ett föregångsland när det gäller genomförandet av barns rättigheter. Vi kommer istället att få ett land där barnets rättigheter får stå tillbaka för andra politiska intressen, och där det är de barn som redan befinner sig i de mest utsatta situationerna som kommer att drabbas hårdast. Jag är orolig för ett samhälle där vi ser ökad stigmatisering hos vissa grupper, ökad polarisering, rasism och diskriminering. Men jag hoppas att vi är tillräckligt många som vill stå upp för grundläggande fri- och rättigheter så att mina farhågor inte får genomslag, och att förslagen i Tidöavtalet som kränker barnets rättigheter inte blir verklighet. Karin Sjömilla Barnrättsjurist, Rädda Barnen 21