Nöjesnytt Malmö 1
Lars Winnerbäck har gått från punktrummis i Snodd
as till en av Sveriges mest folkkära artister. I sommar kommer han med en ny efterlängtad platta och den 15 juli intar Lars Winnerbäck A Walk In The Parks scen på Sofiero Slott i Helsingborg. D e flesta känner säkert till historien om hur den blyge Linköpingspojken blev den nya generationens Ulf Lundell. Hur han började som punkslyngel i bandet Snoddas, släppte sin första soloplatta Dans Med Svåra Steg 1996 och hur han sedan dess stadigt och enträget, med ett konsekvent men ständigt progressivt uttryck jobbat sig fram till den position han har idag. Styrkan i Winnerbäcks musik och texter har alltid legat i en innerlig känslomässig närhet kombinerat med en allmängiltig ton och en knivskarp känsla för att fånga det svenska kynnet. I sin musik och sin persona positionerar sig Winnerbäck som en man som står lite utanför och observerar, och på senare år har han dessutom ställt sig utanför allt vad press och promotion heter. Han har blivit hemlig och otillgänglig, dels beroende på att han gjort väldigt tydligt att han ogillar den svenska pressen, men säkerligen till stor del också därför att han i grund och botten är väldigt blyg. 2008 gjorde han dock något oväntat, då han lät dokumentärfilmaren Magnus Gertten följa med honom under sommarturnén, och fånga honom både på scen och i mer personliga situationer. Resultatet, filmen Solen I Ögonen, var en intressant inblick i hur personen och artisten Lars Winnerbäck smälter samman. Magnus Gertten berättade för journalisten Daniel Atterbom varför han ville göra en film om just Winnerbäck. –Jag tycker att det finns ett givet svar på den frågan. Han är den störste manlige rockartisten i Sverige, samtidigt som han är den skyggaste. Han är trött på mediacirkusen och har själv valt att stå utanför. Han har blivit stor, med en stor publik, vilket är ett fenomen i sig. Det är fantastiskt att det finns ett så stort intresse och en kommersiell framgång utan att han medverkar i kvällstidningar, TV, eller reklamradio. Jag gillar honom, det är lätt att gilla Lasse. Kanske har Lars Winnerbäck ändå börjat ändra inställning en smula. Han gjorde ett mycket personligt sommarprogram i P1, var gäst hos Kristoffer Triumf i hans uppmärksammade podcast Värvet och tidigare i år ställde han upp på en mycket sällsynt intervju med Fredrik Skavlan i SVT, där han spelade sin senaste singel Köpt En Bil. I programmet kommenterade han också sin inte helt okomplicerade relation till media: –Jag kanske har haft lite tråkig inställning i Sverige, har kanske inte varit världens roligaste kille utan mest sagt nej hela tiden. Är du obekväm med mycket av ditt jobb, undrade Skavlan? –Jag har nog inte sett det så, jag har inte sett det som att det här är mitt jobb riktigt. Egentligen är jag ju inte så unik, det finns ju nio miljoner andra svenskar som aldrig gör intervjuer (skratt). Jag har aldrig tyckt det hör till riktigt och det finns en gräns där jag känner att jag inte kan prata mer om mig själv, så att det blir intressant åtminstone. Att ha Lars Winnerbäck som jobb är ju tillräckligt på något sätt. Och ingen kan ju bättre än Lars Winnerbäck själv veta hur det är att vara Lars Winnerbäck. Det är väldigt många som identifierar sig med Winnerbäck genom hans texter och hans språk men, som han själv påpekat: ”det känns väldigt konstigt när folk tror att de känner en bara för de hört alla plattorna”. På nya albumet, det nionde i ordningen, har Winnerbäck i viss mån lämnat den tidigare väl inkörda fåran och tagit ut svängarna mer i produktionen, med mer synthar och 80-talsflirtar, inte långt från det Kent brukar syssla med. Texterna rör sig fortfarande kring samma teman – kärlek, ensamhet, romantik och rädsla – men han gör det fortfarande bättre än de allra flesta, Ulf Lundell inräknad. Lars Winnerbäcks integritet och status är trots allt orubblig, och han fortsätter att både imponera och leverera. I sommar är han förutom turnén också aktuell med ett nytt album, Granit och morän, som han själv beskrivit som ”lite mer avskalat”. ■ TEXT: OLA KARLSSON 6 | nöjesnytt