Advokaten 1
PRAKTISK JURIDIK BOKEN ”Barnförhör: Att få vetens
kap och juridik att fungera i praktiken”, Studentlitteratur 2022 Den i Sverige kanske mest kända och spridda specifika metoden för barnförhör är det så kallade NICHDprotokollet. Detta är en tydligt strukturerad intervju med förslag på formuleringar i en specifik given ordning. Ett annat exempel är så kallad kognitiv intervju, som är mer inriktad på att optimera förutsättningarna för att återskapa minnesassociationer och därigenom maximera det fria berättandet. Det är dock enligt Rickard L. Sjöbergs och Anneli S. Larssons uppfattning viktigast att de grundläggande principer och den grundstruktur som forskningen visat är av avgörande betydelse för kvaliteten beaktas i barnförhör, och inte att förhöret ges en viss beteckning eller för den delen kan associeras med en viss auktoritet. » DETTA UNDERSTRYKER YTTERLIGARE VIKTEN AV ATT KUNSKAP OM HUR BARNFÖRHÖR GENOMFÖRS PÅ ETT BRA SÄTT SPRIDS I BREDA KRETSAR. på såväl erfarenhet som forskning är dock att en sådan förståelse inte automatiskt leder till en tillräcklig kompetens för att genomföra ett bra barnförhör. Här behövs också strukturerad träning och kontinuerlig utvärdering. Ett viktigt skäl till detta är att förmågan att genomföra mänskliga samtal är en färdighet minst lika mycket som en teoretisk kunskap. Ett annat skäl är att de flesta vuxna som har erfarenheter av att prata med barn normalt lägger sig till med ett sätt att tala som är direkt olämpligt att använda i en situation där barnet utgör en unik källa till information. Detta ”normala sätt” att tala med barn innebär att den vuxne hjälper till med handledning och tolkning av barnets berättelse där exempelvis ledande frågor, särskilt till små barn, ofta utgör ett betydande inslag. Utvecklingspsykologisk forskning talar för att det här sättet att tala med barn har stora fördelar i att det kan utveckla barnets förmåga att berätta om och förstå sig självt. Att vuxna i andra sammanhang än barnförhör och utredande barnintervjuer använder denna samtalsmetod är alltså ingenting att moralisera över. Men samtidigt innebär det att personer som är duktiga på och har stor erfarenhet av att prata med barn bör träna på att undvika att falla in i sin vanliga intränade samtalsstil när de håller barnförhör. Det som avslutningsvis skiljer barnförhör mest från andra samtal och förhör är att de i de flesta fall hålls i 44 multidisciplinär samverkanskontext där flera andra yrkesverksamma praktiker observerar förhöret i realtid från det närliggande medhörningsrummet. Samtliga med sina respektive utgångspunkter och uppdrag. För många förhörsledare medför denna kontext ett extra påslag som vi menar att man behöver tränas i och få kontinuerlig handledning i för att förbli bekväm och trygg med. vad gäller barns berättelser så är det barnförhörets genomförande, snarare än förmågan att till exempel känna igen ett fabulerande barn, som vi uppfattar som det viktigaste för det juridiska systemet, socialtjänst och polisen att ha gemensam kunskap om. Bakgrunden till detta är att möjligheterna att med vetenskapligt förankrade psykologiska metoder i efterhand skilja ut trovärdiga från felaktiga uppgifter från ett dåligt genomfört barnförhör tyvärr är små. Den information egenskaper i berättelsen som till exempel detaljrikedom, mängden uttryckta känslor etc. kan ge när det gäller trovärdighet är tyvärr begränsad. Detta understryker ytterligare vikten av att kunskap om hur barnförhör genomförs på ett bra sätt sprids i breda kretsar. Vad gäller utvärdering av huruvida ett barnförhör genomförts i enlighet med forskningsbaserad kunskap är detta i hög utsträckning en fråga om sunt förnuft, noggrannhet och just grundläggande kunskaper. Man kan få ett slags ganska lättbegripligt kvalitetsmått på förhör genom att statistiskt titta på hur många detaljer i barnets svar som ges som respons på ledande respektive öppna interventioner eller frågor. Ett annat, kanske på ett sätt enklare men samtidigt bredare och mer holistiskt, sätt att i efterhand utvärdera ett förhör presenteras i vår bok i form av en feedbackmanual som i första hand är avsedd att användas i samband med barnförhörsutbildningar. Här utvärderas även sådant som hur samspelet mellan förhörsledare och barnet fungerar, vilka brottsrekvisit som kartlagts, hur tempot i intervjun sett ut etc. sammanfattningsvis har forskning om barnförhörets teori och praktik i dag mognat till en sådan nivå att det är rimligt att grundläggande kunskaper görs mer allmänt tillgängliga. Vår förhoppning är att rättssäkerheten och tillvaratagandet av barnets intresse i rättsprocessen därigenom inte blir beroende av en eller ett par specifika experter, utan att rättssystemets vanliga aktörer kan hantera situationer där det finns anledning att genomföra barnförhör eller utredande barnintervjuer på ett initierat och respektfullt sätt. Rickard L. Sjöberg Docent i medicinsk psykologi, universitetslektor vid institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet. Anneli S. Larsson Lektor vid institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet ADVOKATEN NR 7 • 2022