Advokaten 1
AKTUELLT Ulf Alfredson in memoriam Advokaten Ulf
Alfredson, Lund, har stilla insomnat i en ålder av 99 år. Han efterlämnar barn och barnbarn. Efter tingstjänstgöring vid Luggude häradsrätt började Ulf att arbeta vid advokatkontor i Lund. 1957 grundade han och kollegan Gunno Fries en egen byrå. 1982 hade jag förmånen att bli Ulfs biträdande jurist för att efter inträde i Advokatsamfundet bli delägare i byrån. Ulf var en utmärkt principal, som vinnlade sig om att ge god vägledning i advokatetiska frågor. Vårt mångåriga samarbete har inneburit konstruktiva samtal i yrkesfrågor liksom många spännande samtal i de mest skiftande ämnen, bland annat svensk och europeisk nutidshistoria. Som tidigare var vanligt bland advokater arbetade Ulf inom skiftande rättsområden. För min del kom jag särskilt i kontakt med hans arbete inom den ekonomiska familjerätten. Han var boutredningsman i flera större dödsbon och ofta ombud för delägare vid arvskiften. Han biträdde även flera aktiebolag och hade styrelseuppdrag i såväl i mindre bolag som i börsnoterade. Ulf var en uppskattad ordförande i Proventus styrelse. Arbetet med stiftelser tog allt större del av Ulfs arbete. Till stiftelserna hörde bland annat Crafoordska stiftelsen och Folke Ljungdahls stiftelse. Få torde ha varit en så flitig deltagare i Södra avdelningen av Sveriges advokatsamfunds sammankomster som Ulf. Under en följd av år var han dess revisor. Ulf var en uppskattad ledamot av utbildningsnämnden vid juridiska fakulteten här i Lund. Han vinnlade sig om kontakten mellan fakulteten och utanför denna yrkesverksamma jurister och tillhörde grundarna av Sällskapet Lundajurister och var dess första sekreterare. Ulf var en seriös och skicklig jurist vilket inte hindrade att han också var en synnerligen social person som ofta blev medelpunkten i ett sällskap. Ulf var en person som tog plats i positiv bemärkelse. Inte minst var han en pregnant profil bland lundaadvokaterna. För de yngre advokaterna och biträdande juristerna i staden var han en förebild och omvittnat generös med yrkesmässiga tips och råd om hur den gode advokaten skulle spela sin roll. Ulf var själsligt och kroppsligt vital och arbetade i viss utsträckning även efter fyllda 90. Vi minns Ulf med tacksamhet. Nils Gårder Advokat En mycket personlig yrkeshandledning Advokat Olle Flygts nyutkomna bok ”Processjuristens dom. Om råd till andra, m.m.” lovordas av advokat Christer Danielsson i hans bokanmälan. Danielsson hade stor behållning av boken och anbefaller den till läsning av alla som sysslar med tvistemålsprocesser i domstol och skiljeförfarande som sakförare men också som domare och skiljedomare. Våra mest kända brottmålsadvokater skriver inte sällan memoarer eller andra böcker om sitt yrke. På senare år kommer jag att tänka på Peter Althin, Sargon De Basso och Johan Eriksson. Mera sällsynt – mycket mera sällsynt – är det att advokater inom andra verksamhetsfält skriver om yrket. Ett undantag är Ulf Ohrlings ”Affärsjurist. En bok om yrket”, som kom ut 2019. Boken är bara på drygt 90 sidor men Ohrling lyckas i detta korta format kasta ljus över alla möjliga aspekter av verksamheten och livet på en affärsjuridisk advokatADVOKATEN NR 7 • 2022 byrå. Ohrling har en bakgrund på landets två största advokatbyråer, Mannheimer Swartling och Vinge. i år har en annan advokat med samma byråbakgrund kommit ut med (som han skriver) ”en bok om själva arbetet – processjuristens arbete, som består av att vara rådgivare och sakförare”. Författare är Olle Flygt, som först var 15 år på Vinge och sedan lika länge på Mannheimer Swartling. Numera är han sin egen. Titeln är ”Processjuristens dom. Och råd till andra, m.m.” Flygt har i många år varit en av landets bästa sakförare på tvistemålsområdet och har mycket stor erfarenhet, som han i boken utförligt delar med sig av. I ett företal skriver Stefan Lindskog att boken är ”en mycket personlig yrkeshandledning”, och det är det lätt att skriva under på. Den är även – som Lindskog också noterar – en ingående självbetraktelse, där författaren öppenhjärtigt reflekterar över sina 30 år i storbyråvärlden. En passus i författarens förord sammanfattar vad han kommit fram till: ”Inte bara ett sätt eller en stil är rätt, så längre klientintresset sätts i första rummet som man brukar säga. Det sistnämnda är viktigt. Den som är ung kan lära sig av många (även motpartsombud), plocka upp lite här och där, men får inte glömma bort vem han eller hon själv är och vad som passar hans eller hennes personlighet. Alltså: För klientens bästa på ditt sätt.” som lindskog skriver i företalet är texten skriven ”[m]ed adress till dem som vill ha lite hjälp på vägen att förstå vad som skiljer en bra sakförare från en dålig”. Och sådan hjälp får läsaren, alltifrån generella förhållningssätt till hur man som processjurist bör – och inte bör – agera i enskilda situationer. Ett bra exempel – bland många – på handfast vägledning är bokens två sidor om hur ombudet bör använda sig av en rättssakkunig. Jag – i samma generation och med likartad bakgrund som författaren – hade stor behållning av boken och anbefaller den till läsning av alla som sysslar med tvistemålsprocesser i domstol och skiljeförfarande som sakförare men också som domare och skiljedomare. Christer Danielsson Advokat, Advokatsamfundets tidigare ordförande På s. 38 har Olle Flygt tillsammans med Stefan Brocker skrivit en debattartikel om tredjepartsfinansiering av tvister. 51