Sydafrika JAKTRESAN Fyratusen frågor om afrikansk
jakt och jag upp min Sauer 404 och ställde in förstoringen på Swarovski-siktet. Fyra gånger gav en klar siktbild och lagom förstoring, trots att ljuset på väg att ta slut kunde jag hitta djuret, kolla så att det var rätt och när Johan gav klartecken så gick skottet. Rakt in i bogen. Oryxen tecknade kraftigt och kämpade sig bort från skottplatsen med ett av frambenen lyft högt. Några sekunder senare var allt över och fyrtio meter bort låg den med ett bra skott. Minuten efter jag konstaterat att oryxen låg ner släcktes afrikalampan och vi fick ta hjälp av våra pannlampor från Mactronic för att hitta djuret, trots att vi såg var den landade bara en liten stund tidigare. Det blev beckmörkt på bara några minuter, precis som alla berättat för mig innan jag åkte. När jag berättade för Johan att jag var mer än nöjd och därmed inte kände att jag behövde gå ut tidigt lördag morgon såg man på honom att han blev nöjd. Jag tror att han tänkte att fem dagar med en svensk jägare kan vara nog påfrestande. Fyratusen frågor om afrikansk jakt och jaktutövande kan nog ta kål på vem som helst och en sovmorgon är alltid en sovmorgon. jaktutövande kan nog ta kål på vem som helst skulle torerna. Vi blev väl mottagna och Tidigt uppe ändå Trots att vi inte skulle jaga på lördagsmorgonen så var vi uppe när klockan var 7:00. Det väldigt påtagliga djurlivet gjorde att man kom upp och det är en väldigt speciell känsla att kunna titta på impalor som helt oberört dricker vatten i campens damm. Spåren av en svart mamba över gårdsplanen gör att man spänner sinnena och tittar både en och två gånger innan man slår sig till ro utanför dammen med sin kopp morgonkaffe. Eller, kaffe och kaffe, Nescafé kan jag tycka är ett kaffe för svagsinta människor men ibland får man bara svälja undan och finna sig i situationen (om än under protest)… Med kaffet bearbetat och väskorna packade fyllde vi den lilla Toyotabussen till bredden och med kompassriktning mot flygplatsen på väggarna hängde troféer från förra jakten med namntaggar och allt. Allt verkade vara i sin ordning och nu skulle allt godkännas och packas. Att få vänta ett år på att få hem en trofé verkar vara vardagsmat, så med det i åtanke har jag tagit tiden till min fördel att bearbeta frun där hemma om var min bogmonterade oryx bör hänga. Jag vet var den skal hänga, men det är inte förankrat hos regeringen än om man säger så... Det kommer krävas en motprestation som motsvarar min tripp till Sydafrika – och den uppoffringen är ännu inte fastställd. Alla känner väl alla i lilla Sverige? Det blev en snabb lunch på ett klassiskt pizzahak längs vägen. Servitören på pizzahaket kände en herre i södra Sverige som hette JAGUARMAGASINET.SE | NR.01/02 – ÅR 2020 53 endast ett snabbt besök avklaras hos en av de gamla konserva