Advokaten 1
Gästkrönika GÄSTKRÖNIKÖR MIKAEL FÄRNBO De har min
mammas det var kvavt inne i presstältet. Utanför gassade solen över Visby. Ändå frös jag. Mot en fond av bilder på brinnande bilar stod en leende Jimmie Åkesson med mikrofonen i högsta hugg. Det var Sverigedemokraternas dag under politikerveckan i Almedalen år 2016. Jimmie Åkesson tog i från tårna i den sång som de flesta andra partier nynnat på hela veckan. Det var en sång om vi och dem, om invandringen som en börda eller ett hot, om bra ”svenska värderingar” mot dåliga utländska värderingar. Och det var framför allt en militaristisk sång om ökad repression i förorterna som en mirakelkur mot sociala problem och segregation. Jimmie Åkesson kunde den här sången bättre än någon annan. Det var hans parti som hade skrivit den. Det var hans politik. Hans nationalism. Hans populism och främlingsfientlighet. Och när de andra nu nynnade med så passade han på att göra en kraftig tonartshöjning. Sådan är logiken i politiken. Det var den tonartshöjningen som fick mig att rysa där i presstältet. Jimmie Åkesson pratade om 53 (!) bostadsområden i Sverige som han valde att kalla ”förlorade områden” med ”maffialiknande samhällsstrukturer” och stor andel utlandsfödda. Där ville han ”slå till med kraft” och ”ta tillbaka” dessa områden ”till varje pris”. För det ville Åkesson skapa en speciell polisiär insatsstyrka, undantagslagar och utegångsförbud nattetid. Förutom med vapenmakt ville Sverigedemokraterna göra en kulturell offensiv och stärka ”svenska värderingar” i dessa områden. Vad han nu menade med det? Ett av dessa områden (bland de värsta enligt Åkesson) var platsen där jag växte upp. Stadsdelen Kista (som omfattar Kista, Husby och Akalla). Insatsstyrka på mammas gata? Utegångsförbud? Jimmie Åkesson andades våld. Mikrofonen kändes mer som ett kikarsikte, riktat rakt mot mig och mina närmaste. Jag föddes samtidigt som Kista i början av 1980-talet. Min familj var den första som bodde i vår lägenhet och alla våra 30 000 grannar var de första som bodde i sina. Alla saknade vi förankring. De vuxna guppade som flytbojar med minnen fästa många mil därifrån. 24 Mina föräldrar kom från Finland och Dalarna, grannarna från Japan, Bollnäs, Västbanken, Teheran och Kurdistan. I förhållande till Kista var vi alla första generationens invandrare. Kista var inte bara en samling hus. Kista var essensen av en brutal och vacker framtidsoptimism. Den sista miljonprogramsförorten. Lika delar solidarisk jämställdhet som konformistisk själsdödande förutsägbarhet. Mänskligt och omänskligt. Verkligt och overkligt. Det kallades ABC-förort. Arbete, bostad, centrum. Livets basala byggstenar förverkligat i fullskalemodell. En snitslad stig av fullgod samhällsservice från vaggan till graven. I alla fall enligt planritningarna. ibland föreställer jag mig stadshusets arkitekter som forna tiders kolonialtjänstemän med grova pennstreck och linjalerna i högsta hugg. Nu hade de dragit lärdom av de tidigare misstagen. Storslagna idéer och drömmar ritades in i arkitekturen. Visionen om den socialt sammanhållna staden, där alla yrkesgrupper och inkomstgrupper levde blandade. Det egalitära barnvänliga grannskapssamhället. Trettiofem år senare rasade kravallerna i Husby. Bilar brändes. Det politiska etablissemanget samlade sig kring en mirakelkur: ökade straff och mer repression. Ledaren för det forna obskyra nazistpartiet kunde stå på Almedalens scen och använda rent militärt språkbruk. Stadsdelen Kista blev skev från början. På grund av olika förvärv och spekulation mellan bostadsbolagen blev proportionerna ojämna. I Kista byggdes nästan bara bostadsrätter. I Husby nästan bara hyresrätter. Befolkningen i bostadsområdet och den framväxande telekombranschen i arbetsområdet mötte aldrig varandra. De sprickor som upprättades de första åren har aldrig lyckats överbryggas. De fortsatte vidgas, delvis på grund av egen inneboende logik, och delvis på grund av politiska beslut. Som att kommunen valde att överlasta ett område som Husby med personer med social problematik, samtidigt som 1990-talets åtstramningspolitik ströp den offentliga förvaltningen. Ett effektivt sätt att förslumma ett område. Området byggde på en konkret idé. Visst, det var trångbott, det var höga hus. Många människor på liten yta. Advokaten Nr 7 • 2016