Advokaten 1
Gästkrönika gata i kikarsiktet Men det skulle kom
penseras med väldigt utvecklad social service, framför allt riktat mot barn och unga. Barnomsorgen var enormt väl utbyggd (garanterad barnomsorgsplats i Husby var ett kraftigt försäljningsargument). I vissa hyreshus fanns det, under de första åren, en bemannad reception som var öppen mellan 7 och 20. De kunde förmedla städning, ordna hämtning på dagis, ta hand om tvätt och uträtta diverse ärenden på bank, post och apotek. De hade även barntillsyn upp till tre timmar i taget på vardagarna. Successivt skalades allt ner under 1990-talet. Allt det som skulle kompensera det som man redan visste skulle kunna skapa problem. Trångboddheten. Rörligheten bland hyresgästerna. Integrationen av nyanlända. Husby lämnades med stora sociala problem, utan en fungerande social förvaltning. Det fria skolvalet gjorde att högpresterande elever flydde till innerstadsskolorna. Kvar blev allt fler barn med stora utmaningar, utan extra resurser. I området växte allt fler ungdomar upp med misslyckad skolgång, utan organiserade aktiviteter eller lokaler att vistas i. Och så en kraftigt växande arbetslöshet på det. I tjugo år lämnades områdena vind för våg. Centrum utarmades, polisen försvann från gatan. De fantastiska fältassistenterna, som kände och hade förtroende hos ungdomarna, blev arbetslösa. Den nedåtgående spiralen skapade spänningar. gnistan blev järvalyftet. Återigen rullade de koloniala arkitekterna ut planskisserna på stadskontoret. De sociala problemen skulle lösas genom arkitekturen. De trafikseparerade gatorna skulle lyftas upp (en av de saker som invånarna verkligen uppskattade) och lägenheterna renoveras (med kraftiga hyreshöjningar som följd). Om området bara såg ut som Hammarby sjöstad borde det bli som Hammarby sjöstad, verkar man ha resonerat. Ingen pratade med de boende. Alla tog för givet att de ville flytta så fort de fick chansen. Det ville de inte. Och denna arrogans från makthavarna skapade protester och äggkastning. Något år senare klev polisen in i en lägenhet och sköt ihjäl en 69-årig förvirrad man. Grannarna uppfattade händelsen som en ren avrättning. Återigen en operation Advokaten Nr 7 • 2016 från ett avlägset våldsmonopol som numera bara klev in i området i olika typer av brutala razzior. Kravallerna var ett faktum. så för att sammanfatta: Det är klart att rättssamhället ska finnas närvarande och beivra brott. I det vacuum som samhällets institutioner lämnat efter sig har gängen och droghandeln etablerat sig. Det är en oerhört farlig utveckling. Och den kryper ner i åldrarna. I vintras sköts en femtonåring i huvudet utanför min mammas klassrum i Akalla. Men blixtinsatser från makthavare i innerstaden eller ökad repression löser inget långsiktigt. Det tog oss tjugo år att komma dit vi är nu. Tjugo år av nedåtgående spiraler som är breda och strukturella. För att bryta utvecklingen krävs att dessa spiraler bryts. Det krävs ett perspektiv och en uthållighet över flera decennier. Och det krävs framförallt att Jimmie Åkesson och det gamla nazistpartiet inte får något som helst inflytande. Då släcks hoppet för alltid. De har min mammas gata i kikarsiktet. Mikael Färnbo Redaktör tidskriften Expo 25 ”I tjugo år lämnades områdena vind för våg. Centrum utarmades, polisen försvann från gatan. De fantastiska fältassistenterna, som kände och hade förtroende hos ungdomarna, blev arbetslösa. Den nedåtgående spiralen skapade spänningar.”