Advokaten 1
Fokus Statstjänstemannen räddhågsna. hamnat längr
e från det gamla idealet med den oberoende tjänstemannen.” Britta Lejon son Westerberg, att behovet av att snabbt stämma av läget har ökat i takt med att frågorna som behöver avhandlas har blivit mer komplexa i kombination med ett snabbare tempo i politiken. – Det positiva är att man får saker och ting gjorda snabbare och på rätt sätt. Politiken får ökat genomslag i förvaltningen ju fler kontakter som finns mellan tjänstemän och politiker, mellan departement och tjänstemän. Risken med den ökade informaliseringen är att vad som sägs dokumenteras sämre och att det därmed blir svårare att utkräva ansvar, säger han. Den mer informella styrningen är till viss del en följd av EU-medlemskapet, menar Britta Lejon. – Det måste ibland gå att utbyta information och kunskap snabbt för att man ska kunna samordna sig och reagera på propåer i förhandlingsspelet. Men det ställer större krav på att politiker och tjänstemän är medvetna om sina olika roller. Är det inte tydligt vilka som fattar besluten och vilka som verkställer dem finns det, enligt Britta Lejon, en risk för att tjänstemännen tar en för stor roll och för att politikerna smiter från sitt ansvar. – De senaste åren har vi sett hur politiker har abdikerat från sitt ansvar i högre utsträckning än tidigare. Ministrar skyller på myndigheter i stället för att ta sitt ansvar och förklara varför riksdagen har fattat ett visst beslut. Hans-Gunnar Axberger ser de informella kontakterna som ett hot mot tjänstemannens oberoende. – En utveckling mot en alltmer informell statsförvaltning riskerar att äventyra den mycket gamla ämbetsmannatradition som vårt land har haft så stor nytta av, säger han. MER OCH MINDRE MAKT Enligt Anders Ivarsson Westerberg har den svenska förvaltningen alltid haft relativt stor makt, eftersom det är hos de ordinarie tjänstemännen som makten att utföra politiken egentligen finns. Som en följd av det snabbare tempot och komplexiteten i politiken bedömer han att tjänstemännens makt har ökat. En risk med att tjänstemännen får mer makt är att det kan vara svårt för politikerna att få igenom förändringar. – Det blir en slags maktfullkomlighet. Även om man försöker förändra något från politiskt håll misslyckas det ofta, därför att tjänstemännen gör som de alltid har gjort, säger Anders Ivarsson Westerberg. Britta Lejon resonerar sig fram till att tjänstemännen har fått både mer och mindre makt. EU-medlemskapet har inneburit ett närmande mellan politiker och tjänstemännen. Tjänstemännen har därmed fått mer att säga till om eftersom de ofta är bäst insatta i EU:s juridik och förhandlingssystem. – Men eftersom arbetsvillkoren har försämrats har Advokaten Nr 7 • 2016 tjänstemännen blivit mer räddhågsna. Det har gjort att vi har hamnat längre från det gamla idealet med den oberoende tjänstemannen, säger Britta Lejon. Även Ann-Marie Begler anser att tjänstemännen har fått både mer och mindre makt. – En enskild tjänsteman som söker upp politiker för att driva igenom sina frågor och på så sätt påverka politiken har fått mer makt. Samtidigt har det blivit tydligare att vi som tjänstemän har ett uppdrag att genomföra politiken, att våra åsikter i de rent politiska frågorna inte är – eller bör vara – av vikt. Då blir tjänstemannens makt mindre, säger Ann-Marie Begler. För närvarande går utvecklingen mot mer jurist- och tjänstemannamakt, anser Hans-Gunnar Axberger. – Det har bland annat att göra med den parlamentariska situationen och de parlamentariskt svaga regeringarna. Thomas Roléns bild är också att politikerna har överlåtit mer makt åt tjänstemännen och nationella samordnare de senaste 20 åren och att det kan vara en följd av att det har blivit vanligare med koalitionsregeringar och minoritetsregeringar. – Min tes är att om man inte kommer överens är det lättare att lämna över frågan till en utredare eller samordnare för att visa att man gör något. Det är inte bra om utvecklingen går för långt. Politikerna är valda för att lösa olika frågor och det är de som ska ha ansvaret. Olle Abrahamssons bild är däremot att en gradvis men påtaglig förändring de senaste 20 åren är att tjänstemännen har fått ett minskat inflytande över det centrala beslutsfattandet. – Tjänstemännen har i ökad utsträckning reducerats till hjälpredor och faktainsamlare. I en mer politiserad miljö har utrymmet minskat för ämbetsmannastyre i god mening. Resultatet blir sämre om tjänstemännen inte tillåts föra en verklig dialog och även gå i konstruktiv polemik med den politiska ledningen. Konsekvenserna av en alltför stor eftergivenhet inför de politiska önskemålen kan bli katastrofala. Exempelvis är det helt nödvändigt att de tjänstemän i Justitiedepartementet som är ansvariga för grundlagarna har integritet nog att gå emot sin politiska ledning om den vill föra fram lagförslag som inte är konstitutionellt hållbara. Ännu på 1990-talet kunde en kanslichef i riksdagen eller en expeditionschef i Regeringskansliet i ganska hög grad påverka innehållet i de politiska besluten. Jag tror inte att sådant förekommer lika mycket i dag, säger Olle Abrahamsson. En faktor som i någon mån har motverkat tjänstemannakårens minskade inflytande är, enligt Olle Abrahamsson, det allt mer omfattande EU-samarbetet. – Det är ofta svårt för andra än experter att sätta sig in i komplicerade EU-frågor, både på förhandlings- och implementeringsstadiet. Det ger tjänstemännen ett 37 » NEW PUBLIC MANAGEMENT New public management (NPM) är ett begrepp som används för att beskriva de förändringar som har skett inom offentlig sektor de senastes 20 åren. NPM bygger på idéer som är lånade från näringslivet och de privata företagens metoder att styra sina organisationer. Ledord i NPM är ”bättre effektivitet”, ”mer värde för skattepengarna” samt ”bättre styrning och uppföljning”. Metoder som förespråkas för att uppnå detta är bland annat konkurrensutsättning, privatisering, målstyrning och decentralisering. Intresset för New Public Management har varit stort i västvärlden. Länder som Sverige, Norge, Nederländerna, Frankrike, Danmark, Kanada, Nya Zeeland och Australien har på något sätt infört NPM-aspekter i sina offentliga sektorer. Källa: Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet