Advokaten 1
Fokus Statstjänstemannen » kunskapsmässigt överta
g som de – på gott eller ont – åtminstone på marginalen kan utnyttja för att få genomslag för sina personliga uppfattningar, säger Olle Abrahamsson. FLER ENSKILDA UTREDARE Det har blivit vanligare att regeringen tillsätter enskilda utredare till skillnad från tidigare då utredningarna var breda och många olika parter kom med synpunkter som Per Hall. påverkade utredningens resultat. – Tidigare medverkade representanter från till exempel civilsamhället, organisationer och universitet i utredningarna, och synpunkter vägdes mot varandra. I dag är direktiven mer styrande. Regeringen är från början tydligare med vad man vill uppnå med utredningen. Utredningarna blir mer av beställningsarbeten, säger Lena Marcusson. Anders Ivarsson Westerberg besom inte leder till lagstiftning sätta välbehövlig punkt för en fråga som har debatterats i årtionden. Mitt eget förslag 2011 om att statsmakterna bör avstå från att kriminalisera visad brist på civilkurage vill jag gärna se som ett exempel på den typen av trots allt nyttiga utredningsinsatser, säger han. ” I en organisation med politisk ledning ligger inte alltid de KONFLIKTER I TJÄNSTEMANNAROLLEN Det händer inte sällan att konflikter uppkommer i tjänstemannarollen. En av tjänstemännens viktigaste roller är att analysera de politiska initiativen och föra fram alla sakliga invändningar som kan riktas mot initiativen och vid behov presentera alternativa löspolitiska önskemålen i linje med gällande principer, strukturer och systematik.” Per Hall kräftar bilden att ensamutredningarna har blivit fler och att regeringen använder utredningsväsendet för att styra vissa frågor. – Jag tror att regeringen vill ha snabbare beslut, därför ges utredningarna kort tid till sitt förfogande. Tidigare kunde en parlamentarisk utredning arbeta med en fråga i flera år. Om en ensamutredare ska ta tag i en fråga och leverera resultat efter ett år är det klart att det generellt sett blir en utredning av sämre kvalitet, säger han. Även Hans-Gunnar Axberger instämmer i att ensamutredningarna blir fler och att de styrs hårt av regeringen. – Resultatet blir ofta dåliga underlag som inte leder någonvart. Den äldre formen av parlamentariska utredningar, där hållbara politiska kompromisser kunde nås, är inte så vanliga längre. Sedan 2010 har det allt oftare hänt att regeringen inte gått vidare med ett utredningsförslag från enskilda tjänstemän på grund av att det har bedömts vara svårt att få tillräckligt stöd för det i riksdagen. – En parlamentarisk utredning hanterar de politiska konflikterna inom sig, den får större tyngd och har mycket lättare att gå igenom riksdagen med sina förslag. En ensamutredning, som uppfattas som ett beställningsjobb från den politiska makten, får svårare att gå igenom – särskilt om det är ett osäkert parlamentariskt läge, säger Anders Ivarsson Westerberg. Men även en utredning som läggs på hyllan har många gånger sitt värde, enligt Olle Abrahamsson. – Fakta och åsikter finns redovisade som kan komma till nytta när frågan senare aktualiseras på nytt, i ett kanske helt nytt sammanhang. Ibland kan ett betänkande 38 ningar. – I en organisation med politisk ledning ligger inte alltid de politiska önskemålen i linje med gällande principer, strukturer och systematik, säger Per Hall. En klassisk motsättning i tjänstemannarollen är rättssäkerhet i förhållande till effektivitet. – Rättssäkerheten kräver också effektivitet, i den meningen att man inte ska få vänta alltför lång tid på ett beslut. Men om man stirrar sig blind på att kvantitativa mål ska uppnås finns en risk för att kvaliteten i beslutsfattandet blir eftersatt. Det gäller allmänt dem som sysslar med ärendehandläggning där medborgarna är berörda, säger Lena Marcusson. En annan klassisk konflikt i tjänstemannarollen rör tjänstemännens yttrandefrihet. En statstjänsteman har rätt att anmäla och offentliggöra missförhållanden på arbetsplatsen. – De flesta chefer känner nog till yttrandefriheten, meddelarfriheten och efterforskningsförbudet. Det är en annan sak att ställas inför det i praktiken. Det är klassiskt att ledningen på olika sätt gör det omöjligt eller obehagligt för enskilda tjänstemän att uttrycka sina uppfattningar. Ledningar tycker ofta inte om att det blir offentliga diskussioner om sådant som gör att de inte kommer i god dager, säger Lena Marcusson. Enligt fackförbundet ST:s skyddsombud och medlemmar blir det allt vanligare att chefer på statliga myndigheter försöka tysta tjänstemän som vill offentliggöra missförhållanden på den egna arbetsplatsen. – Det finns fortfarande en skriande okunnighet hos många chefer kring de här regelverken, säger Britta Lejon. Hon tror att de ändrade styrmodellerna, där fokus har flyttats från regelefterlevnad och rättssäkerhet till effektivitet, är en förklaring till att kunskapen om offentAdvokaten Nr 7 • 2016 »