Advokaten 1
Samfundet » dets styrelse att ta upp ett discipli
närende mot A. I samband med underrättelsen av beslutet bereddes A tillfälle att slutföra talan. I yttrande, som kom in den 8 juni 2016, har A anfört bl.a. följande. Det var inte planerat för något arbetsbefriande av B, och under inga omständigheter att hon inte skulle kunna sköta sitt arbete. Det fanns en mängd frågeställningar som hon önskade reda ut innan den gemensamma genomgången. Hennes uppfattning var att B med gott samvete kunde vara hemma med lön. Hon uppgav även per telefon att B skulle se till att bli frisk i lugn och ro och att hon inte behövde känna sig stressad att återgå i arbete under aktuell vecka. B uppgav dock att hon ville arbeta, och meddelades att hon var välkommen och att hon hade såväl dator som telefon och övrig information som hon kunde vara i behov av på kontoret. B har inte på något sätt varit förhindrad att sköta sina uppdrag. Hon har inte gjort något som skulle kunna uppfattas som att man var tvungen att byta ombud. Hon har dessutom inför de kontakter med klienter som har befunnit sig i särskilt utsatt ställning och som hon har värnat extra om, varit i kontakt med Advokatsamfundet för rådgivning om hur hon som principal kan ta kontakt med dessa personer och huruvida hon ens kan påtala att hon har mer erfarenhet av dylika uppdrag. Hon har enbart tagit en kontakt för att efterhöra huruvida klienterna känner sig trygga även om de lämnar byrån, även om byte av advokatbyrå inte i sig är grund för till exempel byte av rättshjälpsbiträde. De klienter som B företrädde i egenskap av rättshjälpsbiträde ville, vid tidpunkten för hennes kontakt med dem, alltjämt fort56 sätta sina processer med B som ombud. Hon respekterade det. Skälet till att hon tog kontakt var framför allt att Y hade kontaktat henne av oro och omsorg om de kvinnor som var aktuella hos dem i ärenden som, på grund av omständigheter, torde ha motiverat ett annat slut. B framhäver själv att hon hanterat dessa ärenden framgångsrikt i domstol, men med den information som varit tillgänglig för henne anser hon inte det. Efter råd från Advokatsamfundet och den information hon erhöll, var det inte i strid med de etiska reglerna att ta klientkontakt i egenskap av principal och huvudansvarig. Det var dessutom motiverat mot bakgrund av klientens situation då klienten inte haft ett fullgott biträde. Det är dock viktigt att det finns en förtroendefull bas, vilket B hade etablerat. Denna typ av kontakt har bara skett i delikata vårdnadsmål där B:s tillräcklighet och förmåga kan ifrågasättas. B har arbetat självständigt, men hon har haft övergripande ansvar och funnits till hands för B vid behov. B har framför allt tagit sig an ärenden av enklare karaktär som främst erhållits från Z tingsrätt där hon tidigare arbetat. Det har framför allt varit ärenden som god man för bortavarande part, uppdrag som särskild företrädare m.m. och som hon upplever att B har tillräcklig erfarenhet att hantera tämligen självständigt. Det var i detta avseende som hon uppmanade B att ta emot ärenden, inte som företrädare för byrån vid Y, då enbart advokaterna på byrån normalt bistår vid Y. Det kom dock till hennes kännedom att B gjort en del insatser vid Y framför allt under semestertider. Det som uttryckts från B:s sida i detta avseende är sannolikt en missuppfattning, men oavsett så har samtliga advokater på byrån bistått B i de spörsmål som har uppstått i vårdnadsärendena som hon ändå har tagit sig an i syfte att klienterna skall få ett gott biträde och B skall få det stöd hon är i behov av. B bokade in Advokatkursen utan att först ha pratat med henne. Det var inte läge att just vid den tidpunkten bistå B med kursen. B hade enligt hennes uppfattning inte kommit igång ordentligt med sitt arbete och det var dessutom en situation med arbetsbrist på advokatbyrån. Hon kunde inte motivera att bistå B med en tämligen kostsam kurs i en situation där hon dagligen övervägde om det fanns möjlighet att ens behålla B som anställd. B har aldrig varit förhindrad att ta med sig några ärenden eller klienter från byrån. Klausulen i anställningsavtalet är missvisande. Den borde inte vara utformad på det sättet och kommer aldrig att genomdrivas eller finnas med i något annat anställningsavtal. Tyvärr är det en klausul som inte skulle ha varit med i avtalet med den formuleringen. Hon är inte positiv till att en anställd tar med sig eller försöker få byråns klienter att byta byrå i ärenden där man har bistått ansvarig advokat. Det finns ingen konsekvens kopplad till klausulen. Den var initialt tänkt att vara en viljeförklaring för att undvika illojalt agerande gentemot advokatbyrån. Klausulen har tyvärr aldrig kommit att diskuteras. Hon har aldrig sagt till B att hon inte skulle få ta med sig de ärenden där hon utåt har ansvaret. De har gått igenom alla ärenden och B har tagit med sig i stort sett alla ärenden hon arbetade med. Hon har dessutom inför B:s avslut frågat henne återigen om hon har med sig samtliga akter som hon har behov av, vilket B bekräftat. B var inte positiv till att hon tog del av akterna, men kunde inte heller redogöra för att hon skulle ha behov av dem just då. Det var tämligen kort om tid för genomgång då B:s anställning skulle avslutas med kort varsel och det fanns små möjligheter att få tid för genomgång om hon inte tog aktuell tid i anspråk. De hade ju dessutom bokat en genomgång redan vardagen efter och hon önskade vara helt insatt i de ärenden de skulle gå igenom. Hon har aldrig uttryckt att klienterna tillhör advokatbyrån i enlighet med anställningsavtalet. Klausulen i avtalet eller dess innebörd har inte ens diskuterats dem emellan. Inte heller har hon varit negativ till att B tog med sig ärenden till sin nya arbetsplats. NÄMNDENS BEDÖMNING OCH BESLUT Av utredningen och A:s egna uppgifter framgår att hon inte förrän i anslutning till upphörandet av B:s anställning som biträdande jurist har vidtagit erforderliga åtgärder för kontroll och tillsyn över B:s arbete. Detta utgör ett åsidosättande av hennes principalansvar och ett brott mot god advokatsed. Genom att ta ifrån B akter, dator och mobiltelefon i samband med att B sa upp sig har A försvårat för B att fullgöra sina arbetsuppgifter gentemot sina klienter. Genom att göra det har hon allvarligt åsidosatt god advokatsed. Vidare framgår av utredningen att B:s anställningsavtal innehållit villkor som måste anses oskäliga och som i förlängningen inneburit att klienter inte kunnat välja att företrädas av B efter att hennes anställning på advokatbyrån upphört. Också detta innebär ett allvarligt åsidosättande av god advokatsed. Nämnden tilldelar därför A varning enligt 8 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken. Utredningen visar inte att A i övrigt har åsidosatt god advokatsed. n Advokaten Nr 7 • 2016