Nordens Tidning 1
Kultur Gösta värnar nordisk folkbildning Det är r
egn över Nacka, stegen är ändå lätta när jag promenerar hem till Gösta Vestlund som tar emot i sitt radhus. Han är 102 år och har ägnat större delen av sitt liv åt nordisk folkbildning. I augusti sågs vi på Skeppsholmens folkhögskola, då sa han: “Den nordiska folkbildningen skulle kunna göra en gemensam framställan till UNESCO om att komma med på Världkulturarvslistan”. Gösta har förberett kaffe och ursäktar de hemvikta servetterna av hushållspapper. Vi sätter oss i vardagsrummet med sina litterturdignande bokhyllor. – Den fasta grunden för demokratin i Sverige är kaffet, säger Gösta när jag serverar. I den andra delen av rummet står läsapparaten som förstorar text 16 gånger, så trots synnedsättning kan han läsa World value survey och andra texter om världen och nordisk folkbildning. Hur vill du beskriva den demokratiska synen? – Ja, den är i första rummet det att vi möter alla människor med samma syn på deras möjligheter. Man brukar säga, alla människor har samma värde. I en mycket omfattande undersökning med svenska folkhögskollärare, har majoriteten av dessa lärare betonat hur viktigt det är att möta varje deltagare med respekt. Jag skulle vilja fördjupa det till att det finns en sak som förenar alla människor - man kommer att växa som människa i samma stund som man blir betraktad som människa. Folkhögskolan och studiecirkeln förEn stor humanist har lämnat oss Stig lundström, en mångårig medarbetare på nordens Tidning, har den 18 september avlidit i en ålder av 80 år efter en kort tids sjukdom. Flera minnesord har publicerats i dagstidningar och andra skrifter. alla skrivna med stor värme och saknad. Stig var i sinnet såväl djup som bred. detta i kombination med att han var både nyfiken och generös gav honom många vänner. Han var helt enkelt en stor medmänniska. Och många har Stig att tacka för mycket. Så även Föreningen norden och nordens Tidning, såväl dess redaktion som läsekrets. Stig brukade kalla sig skriftställare, en person som nödvändigtvis varken är professionell journalist eller författare, men som älskar och har respekt för ordets betydelse. det är en bra beskrivning av Stig, men vi som hade glädjen av att få vara i hans vänkrets skulle kalla honom humanist. han var i ordets rätta bemärkelse en person som alltid lyfte fram den enskilda människans värde och bildningens betydelse. detta var också allt som oftast ett signum för hans artiklar, krönikor och bokrecensioner i nordens Tidning. det blev ett 100-tal under årens lopp. Till detta skall läggas hans arbete under mer än tio år att korrekturläsa och granska fakta innan tidningen sändes till tryck. hans medverkan bidrog starkt till att lägga tidningen kvalitativt på en högre nivå. Stigs första medverkan i nordens Tidning var 1990. hans artikel handlade om den svenska Finlandshjälpen som en folkrörelse under andra världskriget. vid en omläsning – med supplerande vetskap om motsvarande hjälp till norge – ger artikeln perspektiv på dagens händelser med krig och misär. nu förvisso längre bort från norden, men fortsatt med samma lidande för den enskilde människan. en av Stigs sista krönikor har rubriken ”på andra sidan vattnet” och publicerades 2013. den handlar om båtflyktingar då och nu, i norden och världen över. Som alltid lyfte Stig fram enskilda personers insatser, människor som glömts bort. Det finns en osynlig båge mellan hans texter 1990 och 2013. En båge som personifierar Stig och hans återkommande uppmaning till eftertanke, till öppet sinne och hjärta. låt oss tillsammans föra hans uppmaning vidare i det nordiska samarbetet. BriTTa nygård, maTS WalleniuS, claeS Wiklund 30 nordens tidning nr 4 | 2015 Att vara en läsande förebild – gammal som ung Visst har vi alla hört om hur läsningen bland unga avtagit, nästintill försvunnit. Hur ungdomen övergett litteraturen. Det är lätt att låta sig nedslås och känna att det är tröstlöst. Rentav omöjligt att förändra. Men vad vet vi egentligen om ungas läsning? Har de verkligen slutat läsa? Jag tror mig veta att barn och unga fortfarande är läsande, bara förebilderna finns. Förebilder kan nämligen göra skillnad, få de flesta intresserade av litteratur. Där spelar vi alla en viktig huvudroll – gammal som ung. När jag arbetar med litteratur i klassrummet måste jag allra först lägga och bygga en bra grund. Grunden ska vara stabil och hållbar, något att bygga vidare på sedan. Jag behöver inventera bland mina elever; hur deras litterära repertoar ser ut, inställning och attityd till litteratur, vilka frågor som står i fokus i deras liv just nu och hur litteraturen kan utmana dessa. Utifrån det kan jag sedan presentera ett litterärt smörgåsbord av böcker och vi väljer vad som ska läsas. Vi kan välja en högläsningsbok, en gemensam bok eller en alldeles egen. Oavsett vad vi väljer så kommer vi bege oss på en alldeles egen läsresa. Under resan kommer vi göra små stopp, då och då, för att berätta om våra upplevelser. Situationer som uppstått, människor som vi mött eller val vi behövt göra. Vi kommer dela med oss och vi kommer i den stunden bli läsande förebilder för varandra. I boken, i mötet med texten, kanske jag möter mig själv. I samtalet om texten möter jag kanske dig eller någon annan. Och för resten av livet bär jag med mig mitt litterära bokmärke. Det kommer påminna mig om hur viktig just den boken var och kanske kommer jag föra det vidare – till nästa generation. Alla kan vara läsande förebilder – glöm aldrig det! maria edgren, lärare, FörFaTTare, pOeT