Marknad 1
Federal Funds Rate, in % (lhs), and S&P 500 (log,
rhs), 01/1990–02/2020 10 3 200 8 1 600 6 800 4 400 2 0 200 1990 1995 Recession Source: Reuters Eikon, Incrementum AG Hur kan USA sänka räntan de 5% som behövs för att komma ut ur en recession när det ligger på 1.25% idag, och förmodligen 0,75% redan om ett par veckor. situation så är man oförstående för, eller immun mot, risker. Den sundförnuftiga kanadensiska ekonomen David Rosenberg förklarade tidigare i år att det statistiska sammanhanget mellan aktiemarknaden och själva ekonomin aldrig hade varit så lågt som idag. Sedan andra världskriget har det fluktuerat mellan 30 och 70 procent ungefär. I början av 2020? Vi var nere på sju procent. Den ekonomiska cykel vi har befunnit oss i nu har också varit den svagaste vi sett någonsin. Inte ett enda år har BNP ökat med tre procent eller mer (sådan tillväxt såg vi senast 2005). För att sätta det i sitt sammanhang kan jag berätta att till och med under 1930-talets depression var det fem år med över tre procents tillväxt. Och samtidigt med denna, den skröpligaste expansion vi någonsin sett såg vi samtidigt en rekorduppgång på aktiemarknaden. Denna frikoppling av aktiemarknaden från hur ekonomin egentligen mår är naturligtvis utan motstycke i världshistorien. Det handlar om centralbankspolitik där de runt hela världen injicerat nytt kapital i finanssystemet, det handlar om de låga räntorna vilket ger gratis kapital - i början av februari såg vi räntesänkning nummer 800 av världens centralbanker sedan finanskrisen, 49 länder sänkte räntan under 2019 - och det handlar om återköp av företagens egna aktier. Vad företagen på aktiemarknaden har gjort under den senaste uppgången är att låna pengar, vilket i stort sett är gratis, och sen köpa sina egna aktier. Detta tar naturligtvis ned antalet totala aktier i bolaget vilket då höjer vinsten per aktie. Deras totala vinster går alltså ner, som tidigare nämnt, men det ser inte så dåligt ut ifall man ser det per aktie. Antalet aktier är alltså färre, men istället har dessa företags skulder ökat. Och när de köper tillbaka sina aktier så stiger såklart aktiekursen, vilket gör att det kan ta en större plats i aktieindexet vilket gör att datorerna - investerade pengar i så kalllade ETF:er och pensionsfonder - köper upp aktien ytterligare. Antalet aktier i bolagen i det största börsindexet S&P 500 har nu drivits ned till den lägsta nivån på 20 år. Under 2018 köpte dessa bolag sina egna aktier för totalt 800 miljarder dollar. Och förra året, nästan lika mycket. Så nu vet ni vem den klart största köparen på aktiemarknaden har varit de senaste åren. Bolagen själva. Det är klart som korvspad att det är dessa faktorer – aktieåterköp, de ”passiva investeringarna” genom ETF:er och likviditet från centralbankerna – som gjort att den riktiga ekonomin och aktiemarknaden har haft så dålig korrelation. Men, som den förnuftiga kunde klura ut, det kunde inte fortsätta så för evigt. Det är minst sagt en hyfsad konsensus om att centralbankerna kommer fortsätta att trycka nya pengar, de har inget val, annars stoppar musiken. Nu när i stort sett allting störtdyker kommer de behöva trycka ännu mer för att försöka rädda detta stora ekonomiska experiment, Zimbabwe-style. I början av 1900-talet, en tid då ekonomiskt ansvar och förnuft var långt högre än idag, skrev citatmaskinen Mark Twain om att det fanns tre sorters lögner. ”Lögn, förbannad lögn och statistik”, det var som mycket annat han ”sa” ett bra citat han lånat från andra. Men visst, statistik kan säkert missbrukas, men det kunde också användas för att klä av och blotta sanningen om hur pass dåligt läget egentligen varit. Industriproduktionen i USA hade ökat med 4,1 procent. Det borde vara ett tecken på en frisk produktivitet och tillväxt. Men problemet var att det inte var en årlig siffra, utan istället ifall man tittade på de senaste tolv åren. Totalt sett. Idag är bara den tredje gången, tillsammans med 1920-21 samt i The Great Depression mellan 1929 och 1947, som vi ligger markant under den hundra år långa standardiserade tillväxtkurvan i amerikansk industriproduktion. Det ser inte så bra ut med andra ord. Men man vill kanske inte bry sig om USAs industriproduktion? Idag producerar de istället någon annanstans tänker man kanske. Men inte bara är USA vår världs ledande ekonomi, vad än värre är, är att bortsett från artificiellt förvridna marknader på grund av centralbankers desperata kapitalinsprutningar, så är avsaknaden av riktig ekonomisk framgång så tydlig och genomsyrande över i stort sett hela världen att om man tog 2007 som utgångspunkt så var tillväxten nu, under det idag 13:e året sedan finanskrisen, lägre än både under Den långa depressionen som var 1873-96 och under Den stora depressionen 1929-47. I 23 av de 28 länder som har statistik på real BNP som går tillbaka till Den långa depressionen så har folket det ekonomiskt klart sämre idag, under det 13:e året av ”tillväxt”, än vad folket hade det i det 13:e året under de två kända depressionerna i modern historia. Detta var inte direkt vad vi fick höra när vi öppnade tidningen och läste om det ekonomiska läget. Tyvärr. Och det var alltså redan innan ekonomin sprang in i väggen i form av corona-pandemin. Men ifall den fallande aktiemarknaden fortfarande är farlig, en recession brukar se en nedgång på minst 30, och ofta runt 50 procent, en depression borde betyda klart värre än så, var kan man så parkera sina pengar? Kanske ska man se var de ”smarta pengarna” parkerats under det senaste året. Ray Dalio, en av världens mest kända investerare – grundare av hedgefonden Bridgewater och god för närapå 20 miljarder dollar, publicerade 17 juli förra året en text som fick väldigt stort genomslag i finansvärlden. Han menade att vi stod inför ett paradigm-skifte. Han skrev att dessa paradigmer alltid pågår så länge att folk börjar tro att det aldrig kommer sluta, även om det naturligtvis måste. Nu 2000 2005 Federal funds rate 2010 2015 S&P 500 (log) 2020 28 var ett klassiskt exempel där en ohållbar nivå av skuldökning har stöttat köp av finansiella tillgångar som drivit upp priserna på dessa vilket kan leda folk att tro att lån och att köp av dessa tillgångar är en bra sak att göra. Men detta kunde inte fortsätta i all evighet. Dalio menade att den ekonomiska verklighet vi är på väg in i kommer vara en miljö där kontanter och obligationer inte längre är säkert. ”Regeringar kommer säkerligen fortsätta att trycka nya pengar för att betala sina skulder med devalverad valuta. Det är det lättaste och minst kontroversiella sättet att reducera sin skuldbörda och utan att höja skatterna” sa han. Han menade också att det var ett bra tillfälle att se på vad för valuta, eller värdebevarare som är bäst att ha när de flesta centralbankirerna vill devalvera sina valutor i ett fiatvalutasystem. ”Det som mest troligt kommer klara sig bäst är det som klarar sig bäst när pengar minskar i värde och inhemska och internationella konflikter är betydande, såsom guld. Som tillägg är också investerare underviktade i sådana tillgångar, vilket betyder att om de bara vill ha en aning mer balanserad portfölj för att minska riskerna så måste de ha mer av dessa tillgångar. På grund av det så tror jag att det samtidigt kommer vara både riskminskande och avkastningsökande med guld i sin portfölj.” Guld, som varit en värdebevarare i tusentals år, gick upp dramatiskt från millennieskiftet fram till 2011. Varje år stängde priset högre än året innan. Detta var under en tid när centralbanker fortfarande sålde guld, och då det stora kapitalet stod på sidlinjen och påpekade att guld inte gav någon avkastning och istället kostade pengar att förvara. Idag är det tvärtom. Centralbankerna, som förstår att de devalverar sina valutor, köper guld som aldrig förr – för första gången sedan 1971 när Nixon plockade bort amerikanska dollarn från den sista 23