Vårdfokus Brinner för blåljus
BRINNER FÖR BLÅLJUS – Första kontakten med utryck
ningsverksamhet var väl i grundskolan, när brandkåren kom på falsklarm. De hade stora bilar och hoppade ut med sina lufttuber redo att göra en insats. För mig blev det tidigt ett mål att vara med där. Pojkdrömmen realiserades ganska snabbt. När åtta tjänster utlystes vid Storstockholms brandförsvar kring millennieskiftet var Andreas Persson en av cirka 1 000 sökande som gjorde testerna. Han blev utvald, fick utbildning och placerades så småningom på Östermalms brandstation. – På den tiden gick man nästan enbart på fystesterna, vilket gjorde att många inom yrket var elitidrottare. I dag görs en lite bredare bedömning och det krävs en grundläggande eftergymnasial utbildning. Snart kom suget efter ytterligare utveckling. Han tvekade mellan polis- och sjuksköterskeutbildningen. – I dag är jag väldigt tacksam över att det blev sjukvårdsspåret. Inte minst för det hot och våld polisen – och även annan blåljusverksamhet – utsätts för och som jag hoppas kan brytas. Han pluggade samtidigt som han jobbade heltid på brandstationen och gick på föreläsningar under lediga dagar. Efter examen har han i perioder varit tjänstledig från räddningstjänsten för jobb inom ambulansen, och då i stället tagit extrapass på sin ordinarie arbetsplats. Just nu är Andreas Persson anställd på Svenskt ambulansflyg, men gör ändå inhopp på Östermalms brandstation. – Jag har länge haft en strävan att jobba med luftburen prehospital sjukvård. Det är en utmanande arbetsmiljö som är väldigt självständig. Normalt är jag ensam specialistsjuksköterska med två piloter, och får fatta många egna beslut och ta eget ansvar. Att samarbeta och jobba i team med piloterna är stimulerande, lärorikt och något jag uppskattar riktigt mycket. När Andreas Persson kommer som brandman till en olycksplats blir han ofta igenkänd av personalen i ambulans- och akutläkarbilar, och kan bistå med mer avancerade sjukvårdsinsatser än sina brandmanskollegor. – Min roll som brandman har förändrats i och med min sjukvårdskompetens, vilket är en trygghet för gruppen. Vid ett tillfälle hade vi en ANDREAS PERSSON ÅLDER: 43 år. BOR: I Stockholm. YRKE: Specialistsjuksköterska, anestesi respektive ambulans, och brandman. Jobbar i dag 50 procent på Svenskt ambulansflyg och 50 pro cent på barnoperations - avdelningen vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, och gör inhopp på Östermalms brandstation i Stockholm. FAMILJ: Sambon Johanna och barnen Ellie och Alicia. KÄNSLAN AV ATT SE ETT BLÅLJUS: »Jag har varit med om de flesta situa tioner, så jag får aldrig det där adrenalinpåslaget av ett larm som jag fick i början.« svårt skadad person i tunnelbanan. Då kunde jag hjälpa till att ge läkemedel som enbart specialistsjuksköterskor får hantera. Det gav resultat där och då, men var kanske inte avgörande för räddningsinsatsen som helhet. När larmet om terrorattentatet på Drottninggatan kom i april 2017 skulle Andreas Persson just gå av sitt dagpass på brandstationen, men misstänkte att något särskilt allvarligt hänt. Han frågade sitt befäl om det behövdes extra sjukvårdspersonal i city, och beordrades ut i brandmanskläder men med sjukvårdsväskan på axeln. – Det var en typisk situation när min sjukvårdskompetens behövdes och kommunikationen i ledningen fungerade. Ansvarig på plats var en tidigare kollega från ambulansen och när vi såg varandra visste hon direkt vad jag kunde utföra. Den gången kunde han falla tillbaka på erfarenheten från det misslyckade dådet i samma kvarter sju år tidigare, då en självmordsbombare försökte spränga sig själv mitt i julrushen. – Jag åkte som rökdykare då, och släckte bilen som gärningsmannen tänt på vid Olof Palmes gata. Vid attentatet 2017 var det mer folk och många svårt skadade, men jag kände att jag varit med om något liknande förut och kunde hantera det. I dag identifierar han sig främst som specialistsjuksköterska, men är inte beredd att släppa brandmansrollen. – Det är svårt att välja! Kollegorna och gemenskapen ger mig energi och stimulans. Starkaste ambulansminne: »En trafikolycka där patienten amputerades i samband med olyckan. Polisen som var först på plats hade gjort allt rätt när vi kom fram. Det var ett riktigt bra samarbete.« Starkaste brandmansminne: »De båda terrorattentaten i Stockholm. Det är upplevelser jag bär med mig, på gott och ont.« 2022 / vårdfokus #6 / 11
Vårdfokus Nyheter
Vårdfokus Frågeakuten
Vårdfokus Valspecial
Vårdfokus Tratten
Vårdfokus Mat i palliativ vård
Vårdfokus Rättspsykiatri
Vårdfokus Fokus: Barnmorska
Vårdfokus Fokus: Biomedicinsk analytiker
Vårdfokus Fokus: Röntgensjuksköterska
Vårdfokus Fokus: Student
Vårdfokus Fokus: Ledarskap
Vårdfokus Gästkrönikan
Vårdfokus Ordföranden
Vårdfokus Medlemssidor
Vårdfokus Sista natten med gänget
Vårdfokus Efter jobbet
Vårdfokus Lediga jobb, kurser mm