Kingsize 1
vara världens undergång, men det här tog på mig p
å en nivå som… och jag visste att det skulle göra det, för jag vet hur jag är. Jag kan bli så djuuupt sorgsen av att saker inte är rätt eller att människor inte mår bra. Jag har bara insett att vissa människor är bra på att berätta historier, vissa människor är bra på att få dig i din mode… jag är bara bra på att pinpointa känslor med min röst. Så ja, det har varit lite av min funktion. Cherries debutalbum ”Sherihan” fyllde nyligen fem år och hon beskriver insiktsfullt och eftertänksamt känslostämningar och mål som ändrats på vägen. Där debuten innehöll mycket ångest, strävade hon både på uppföljaren och det nya albumet efter att förmedla just glädje och hopp. – Det var så många människor som skrev att dom skapat massa minnen till min musik och gråtit till min musik… vilket jag älskar. Men det där albumet bär på mycket ångest också. Så ända sedan det albumet har ett stort fokus för mig varit att skapa något som är lika känslosamt, men som kan lämna en med hopp. Något som känns helande. Det är något jag tycker att jag lyckades med på andra albumet och på det här. Att förmedla insikten att saker kommer vara jobbiga, men det är bara du som blir starkare. Och det är en tröstande grej, att kunna säga så och att det finns musik som kan förmedla det. För människor behöver det, speciellt efter en så här turbulent tid. Att kunna göra fred med sig själv. På sätt och vis är det också det hon gör på öppningsspåret ”Höj musiken”, en låt om platsen och människorna som sedan starten haft en central del i hennes musik och texter: Rinkeby. – Det är därför jag säger saker på ”Höj musiken” som kanske inte är rätt för alla, men det är rätt för mig. Jag är en 30-årig kvinna och jag har inte bott i orten på skitmånga år och obviously har saker inte blivit bättre där. Så jag har bara flyttat därifrån och tagit ut min familj. Man önskar ingen något ont och att allt ska bli bättre, men om inte annat så kommer jag se till att jag och mina mår bra. Det är egentligen det enda sättet du kan resonera kring saker. Världen är som den är, vi gör bara det vi kan. Vi pratar kort om att vara överempatisk och vad det innebär att leva med, för på många sätt är det också en börda. Något som många runt nyligen bortgångna raplegenden DMX också beskrev. Att han ”tog på sig hela världens smärta och gjorde den till sin egen”, som Ruff Ryderskollegan och vännen Swizz Beatz uttryckte sig. – Ah, det var fint att han kunde få vila och jag förstår det där 100%. För om man kollar på hans intervjuer eller lyssnar på Jag började titta runt omkring mig och insåg att dom starkaste människorna jag känner är kvinnor. schen är det viktigt att ingen tar det där ifrån dig. hans musik… bara hans sermons när han sjunger en bön, det där är inte en person som bara bär på sin ångest. Hans mamma var inte särskilt snäll mot honom men jag vet att han bar på hennes ångest också. Många artister, speciellt dom som är genuina, har det där i sig tror jag. Dom jobbar igenom den grejen på sätt som är bra för dom och jag har hittat min grej så jag kommer aldrig släppa taget om det. Men jag måste också vara snäll mot mig själv så att jag kan fortsätta med det. Och det var precis det Cherrie gjorde med ”OG Mixtape”, ett förlösande projekt som släpptes våren 2019. – Exakt. Jag har verkligen insett att jag är en albumartist och jag har vuxit så mycket som människa med varje album. Det är så mycket tankar som går in i det här, folk fattar inte hur djupt jag kan gå in i hur saker ska göras för att förmedla rätt känslor. Med ”OG”-mixtapet, allt det där var out of the window. Tillsammans med Filip Hunter fick hon chansen att verkligen ta ut svängarna. I två åtskilda rum skapade de projektet på två månader, där beats och inspelade verser skickades om vartannat. ”Som en väloljad maskin”, som Cherrie själv uttrycker det. – Det var fett kul att göra det där mixtapet, jag ville bara ”talk my shit” och vara kaxig, skrattar hon men blir snabbt seriös och tillägger: – Jag tror jag behövde det då också, för även om jag har haft tur med folk som jag jobbat med, så många gånger när du är tjej så blir du underskattad. Folk kanske inte vet om att jag skriver mycket av det jag gör själv. Även om jag ofta skriver med kompisar så är det oftast jag som lägger grunden till min musik. Jag har proddat på båda mina gamla skivor… Med mixtapet ville jag bara utveckla den delen ännu mer och jag tror som kvinna, man behöver det ännu mer. Jag älskar mina bröder men det här hade inte hänt om inte jag var den var och hade den arbetsmoral jag har. Som svart kvinna i den här bran”OG Mixtape” skulle också kunna beskrivas som katalysatorn för det som nu kommit att bli ”Naag Nool”. Ett album där hon får utlopp för sina undertryckta popinfluenser som endast gjort sig synliga i förbifarten. – Jag vet att jag placeras i ett r&B-fack och jag claimar det så hårt, för det är den musiken jag älskar. Jag har bara gammal r&b i mina spellistor. ”Auntie-musik”, som man kallar det nu för tiden, haha. Men jag har också växt upp med pop, speciellt i Finland. Men i den lilla by jag växte upp kunde jag inte hitta Aaliyah och Brandy i skivbutikerna utan det blev Britney Spears, Christina Aguilera, N’Sync, Backstreet Boys… Men som den lilla förortstjejen som jag var, det var inte så viktigt för mig att visa dom musikaliska delarna av mig. För den uppmärksamme har popinfluenserna hörts på låtar som ”Ingen annan än du” och ”Samma flagga”, men på ”Naag Nool” tar Cherrie det ett steg längre. På låtar som ”Sommardag” och ”Drömmen om oss” påminner hon mer om Lisa Nilsson än hennes samtida r&b-kollegor. En del av äran tillskriver hon sin nya kollega och kärlek Pontus Persson, den framgångsrika pop-producenten som haft en Billboard-etta med sydkoreanska tjejgruppen Red Velvet och bland annat skapat musik på Molly Sandéns NR 3, 2021 | KINGSIZE MAGAZINE 19 WWW.KINGSIZEMAG.SE