Nöjesnytt Växjö 1
DEN NAKNA SANNINGEN I föreställningen Sveriges Hi
storia - den nakna sanningen, som kommer till Konserthuset i Växjö den 29 januari tar två av landets populäraste komiker, Özz Nujen och Måns Möller, sig an ämnet Sveriges historia. Nöjesnytt kollar varför. I över fem år har de båda komikerna försökt få ihop sina kalendrar för en återförening på scenen och när de nu ger sig ut på turné med den hyllade showen Sveriges Historia är det både informativt och vansinnigt roligt. Özz Nûjen säger sig alltid ha älskat Sveriges historia. Den säger ganska mycket om oss som lever nu och innehåller både gapskratt, tragikomiska händelser och en och annan aha-upplevelse, menar han. Måns Möller å sin sida menar att duon triggar och utmanar varandra, allt för publikens bästa, men han har också fått smak för det här med historia, avslöjar han när Nöjesnytt får en pratstund. Och att han gläds åt att både publik och recensenter verkar tycka detsamma. –Jag och Özz gör ju det vi alltid har gjort, sen går ju det där med bra recensioner i vågor. Lennie Norman sa en klok sak till mig en gång: “man är aldrig så dålig som de skriver, men heller aldrig så bra som de skriver”. Det försöker jag alltid ha i bakhuvudet. Men det som är kul med denna showen är att folk säger efteråt att de lärde sig något. Finns det någon folkbildande tanke bakom showen, typ att vi måste förstå vår historia för att förstå vår samtid, eller är det bara underhållning? – Det finns absolut en folkbildande tanke bakom och det kan man skruva ganska mycket. Efter det som hände i Paris blev det en annan typ av föreställning, då pratade vi naturligtvis mycket om det. Det är absolut inga pekpinnar dock, det hatar jag. Men om vi pratar om exempelvis medeltiden och den primitiva sjukvård vi hade i Sverige och jämför det med det som hände på den arabiska halvön under samma period, där de opererade bort grå starr och annat avancerat så blir ganska lätt att sätta de här grejerna i en historisk kontext. Man kan få folk att fatta att vi kanske inte är världsbäst på allt alla gånger. Kommer aktuella ämnen att påverka föreställningen på något sätt? – Ja, jag tycker det blir jävligt konstigt annars. Jag minns att 10 | nöjesnytt Är det viktigt vem av er som har rätt? – Ja (skratt). Men framför allt ligger prestigen i vem som får jag skulle på en ekonomiföreläsning samma dag som Estonia förliste. Och läraren kommenterade det inte ens, hen bara gick på med sina nationalekonomiska modeller och jag tyckte det var så sjukt. Özz och jag pratar ju om historia, men det går att dra paralleller hela tiden. Varför är vi så rädda för ryssen, varför diskuterar vi om vi ska gå med i NATO, varför kan Putin rättfärdiga att annektera Krim? Jo, för att han skriver om historien. Historia är politik och politik är makt. Allt hänger ihop. Det är en historisk ram i showen, men historia blir ju rolig först när man kan sätta den i en aktuellt kontext och kan ha nytta av det idag. Under researchen måste ju ni ha lärt er en hel del också? – Oh ja. Problemet är att man inte hinner gå in så mycket på djupet under 90 minuter. Men ibland hamnar man i väldigt intressanta diskussioner med publiken, där man kan göra lite utvinklingar. Det man framför allt förstått är att man måste gå till flera olika källor för att förstå historiska sammanhang. Vinnaren skriver historien, brukar det heta och det stämmer jävligt bra. Det är därför showen har underrubriken Den nakna sanningen, för det här är vår version av Sveriges historia. Det farliga är när nationalister som Hitler förvränger historien för att den ska passa deras syften. Özz har ju alltid haft ett starkt socialt engagemang i sin standup, har du påverkats av det? – Nja, jag har ju aldrig stått och pratat om svensk vapenexport eller integration, som Özz gör. Vi gör våra grejer nu också, men när han blir för långrandig med sitt så säger jag ifrån. Ingen har skruvat till sig för att möta den andre, tvärtom. Vi kör vårt eget race på varsin kant och ibland smäller det. Och ibland blir vi genuint osams på scen, som när vi diskuterade Karl XII. Özz vägrade länge att fatta att kungen faktiskt blev anfallen, men nu tror jag han har fattat det äntligen. folk att skratta mest, inte vem som hade rätt i sak. Huvudsaken är att folk har roligt. Oavsett om du skiter i historia ska du tycka att det är en jävligt rolig show. Alltid när man ser svensk film och det står “lättsamt drama” så vet man att de sökt pengar för att göra en komedi, men så blev det inte roligt nog. Då döper man om det till drama och säger att “det är viktigt med storyn” bla bla bla. Fuck that, det här ska vara roligt. Vårt jobb är att göra det roligt och om du får med dig lite kunskap hem är det en bonus. Du brukar ju ha svårt att hålla dig till manus och improvisera mycket, hur funkar det med Özz? – Vi bestämde att vi skulle köra det hela kronologiskt för att jag inte ska balla ur. Om det står “medeltiden” på en skylt så kan jag liksom inte börja prata om Christer Fuglesang för då tycker till och med mina vänner att jag är en idiot. Därför satte vi en ram. Men folk märker när det är impro. Jag hade exempelvis en kvinna från Afghanistan under en föreställning samma dag som tragedin i Paris. Och jag blev helt ställd, jag visste inte hur jag skulle skoja om det. Det kan ju bli så jävla fel. Så till slut sa jag: “jag ledsen, men jag kommer inte på något skämt om Afghanistan för jag känner inte igen dig utan burkha”. Och det blev helt knäpptyst i salongen. Ända tills kvinnan började skratta och då var det liksom ok för alla att skratta. Folk är så hänsynstagande och blir lätt kränkta å andras vägnar. Jag har faktiskt aldrig haft någon som jag skämtat med eller om som tagit illa upp, utan det är alltid någon som blir kränkt å någon annans vägnar och den logiken fattar jag inte. ■ TEXT: OLA KARLSSON FOTO: PRESSBILD