Advokaten 1
Debatt även hos advokaterna. Tillväxten bland de
delar av advokatkåren som sysslar med brottmål och humanjuridik är dock mycket låg, framför allt om man kommer utanför de tre storstadsområdena. Det finns därutöver ett stort antal orosmoln för framtiden. straFFprocessutredningen har vid de seminarier som utredningen genomfört runt om i landet aviserat en tydligare tvåpartsprocess mellan å ena sidan åklagaren och å andra sidan den tilltalade och dennes försvarare. Domstolen ska få en mer passiv roll än i dag. Vid en första anblick låter detta rimligt och sunt att rollerna renodlas. En förutsättning för detta är dock att parterna processar under likvärdiga förutsättningar. Även om detta egentligen är en självklarhet och en grundläggande rättssäkerhetsprincip fastslagen bland annat i Europakonventionen (Equality of arms), har den tilltalade och dennes försvarare i praktiken betydligt sämre förutsättningar att driva processen och föra sitt försvar. de signaLer doMstoLsVerket sänt ut de senaste åren genom att i nybyggda tingssalar tillhandahålla bekväma justerbara snurrfåtöljer åt domare och åklagare samtidigt som advokater, tilltalade och målsägande får hålla tillgodo med karmstolar i trä, är dock ett av flera exempel på att man inte ser på parterna som jämbördiga. En annan följd av ett sådant synsätt är att den tilltalade också bringas till uppfattning att åklagaren och domstolen är lierade och kan därför komma att ifrågasätta att rättegången verkligen blir rättvis. Med nu gäLLande LagstiFtning kan en tilltalad som frikänns få ersättning för bland annat egen utredning. Tilllämpningen av denna regel har dock varit ganska restriktiv, eftersom domstolarna menat att det funnits en möjlighet för den tilltalade genom sin försvarare att begära att åklagaren i stället kompletterar förundersökningen. Fälls den tilltalade saknas dock möjlighet att få ersättning för egen utredning eller kostnad för egna sakkunniga. Detta även om utredningen leder till en mer fördelaktig utgång i målet för den tilltalade. Det innebär att en medellös tilltalad är beroende av att hans försvarare ställer upp och av egna medel bekostar sådan utredning som kan anses nödvändig. Och om försvararen gör detta kan han inte vara säker på att få tillbaka sitt utlägg; klienten har ofta inte råd att betala och vid en fällande dom saknas rätt till ersättning. I de få fall där klienten har råd att betala, spelar klienten roulett med sitt sparkapital. Vid en rättegång avseende ett 24 år gammalt mord i Eslöv satsade den tilltalade hela sin pensionsförsäkring om cirka 1 miljon kronor på utredning, sakkunniga och försvarare. Han dömdes i tingsrätten, men frikändes i hovrätten och fick ersättning för hela sitt utlägg. Hade han blivit frikänd om han inte haft råd att satsa pengar själv? ytterLigare ett stort probLeM är den låga ersättningen genom den så kallade timkostnadsnormen. Inte minst tillämpningen av taxor kopplade till förhandlingstid leder till att minimal arbetsinsats före förhandlingen och maximal arbetsinsats under förhandlingen premieras. Ett förfarande som inte överensstämmer med god advokatsed, vilken förutsätter bland annat att advokaten är väl förberedd inför förhandlingen. Den låga ersättningen gör också att tillgången på offentliga försvarare minskat i delar av landet och medelåldern ökat bland de som är verksamma. saMManFattningsVis har jag inget emot en utökad tvåpartsprocess. En förutsättning för att detta ska kunna accepteras är dock att båda parter då processar på samma villkor. Bland det viktigaste i detta avseende är möjlighet för försvarare att få ersättning för egna utredningar och sakkunniga samt ett borttagande av taxorna kopplade till förhandlingstid. Bengt Ivarsson advokatsamfundets vice ordförande Bengt Ivarsson. Advokaten Nr 2 • 2013 45