Advokaten 1
Debatt rättsstat ständigheter och bevis som är ny
a i den nu aktuella resningsansökan är emellertid av så marginell betydelse att de inte hade kunnat inverka på bedömningen om de hade prövats tillsammans med det material som har förekommit tidigare”. Justitierådet säger sig med andra ord inte vara övertygad om den dömdes skuld men beviljar inte resning av formella skäl och anser sig då bunden av HD:s praxis och HD:s avgöranden i de tidigare resningsmålen. oM Man eFtersträVar ett materiellt riktigt beslut, måste domstolen i resningsmålet göra en förutsättningslös prövning av skuldfrågan, i vilken alla omständigheter och bevis som åberopats i den ursprungliga processen och i tidigare resningsmål skall vara underlag för prövningen. Ett vittnes utsaga eller ett bevis som åberopas i den ursprungliga rättegången eller i en tidigare resningsansökan kan ju vid en jämförelse med ett annat vittnes utsaga eller ett bevis som åberopas i en senare resningsansökan visa att domen är felaktig, även om de enskilda utsagorna eller bevisen inte gör det. Justitierådets särvotum strider enligt min mening mot gällande rätt. Det är den fällande domen som skall prövas, inte tidigare resningsansökningar. Men det förhållandet att ställningstagandet gjorts utifrån HD:s praxis visar på nödvändigheten av att lagstiftaren inför tvingande regler, som garanterar att den som begär resning verkligen får en Advokaten Nr 2 • 2013 rättssäker och förutsättningslös prövning av alla omständigheter och all bevisning. Liksom rätten till resning aldrig preskriberas, prekluderas aldrig omständigheter och bevis. Redan misstanken att HD, hovrätten eller HFD, stödda på orubblighetsprincipen, kan vara alltför restriktiva med beviljandet av resning på grund av kollegiala hänsyn till de domare som tidigare dömt i saken, gör att det är olämpligt att dessa domstolar avgör resningsmålen. Att de som deltagit i den ursprungliga processen kan vara helt obenägna att göra en förutsättningslös omprövning visas av polisens, åklagarens och försvararens kritik mot att Sture Bergwall (tidigare Thomas Quick) beviljats resning. De ser resningarna som angrepp mot domarna, som de medverkat till och går i försvar i egen sak. Även tidigare JK Göran Lambertz har gått i försvar för sitt beslut att inte vidta någon åtgärd för att få domarna där Quick fälldes omprövade. Quick FäLLdes huVudsakLigen på grund av sina erkännanden, och de fel i domarna som åberopats i resningsmålen ligger inte hos domstolarna utan hos polis, åklagare och försvarare. Domstolarna undanhölls omständigheter och bevisning som talade för att Quick kunde vara oskyldig. Det är värt att notera att det i sådana fall, där resning inte medges, ofta finns påståenden om brister hos domstolarna. Det finns med andra ord en uppenbar risk för att resning inte beviljas i sådana fall där domstolen utsatts för kritik. Särskilt olämpligt är det att HD och Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) avgör resningsmål, där dessa domstolar tidigare dömt i den ursprungliga processen eller beslutat i resningsmål. Detta kan inte anses vara förenligt med att den dömde skall få en förutsättningslös och objektiv prövning av sin sak. För att komma bort från denna stötande rättspraxis måste vi i Sverige skapa ett rättsligt organ, som likt Gjenopptakelsekommisjonen i Norge är fristående från de domstolar som dömt i den ursprungliga processen. Liknande system finns i England och Skottland, dock med den skillnaden att Gjenopptakelsekommisjonen kan bevilja resning, medan motsvarande kommissioner i England och Skottland endast kan rekommendera domstolen (Appeal Court) att bevilja resning. En sådan fristående resningskommission måste också – som i Norge – ges utredningsmöjligheter och kunna knyta polis, åklagare och sakkunniga i exempelvis vittnespsykologi till sig. Kommissionen bör kunna besluta att förundersökning skall återupptas och det bör vara kommissionens sak att besluta om resning skall beviljas. På debattsidan i Svenska Dagbladet har förts en debatt mellan professor Claes Sandgren, journalisten Per Lindeberg och riksåklagaren Anders Perklev. Sandgren och Lindeberg argumenterar för en fristående resningskommission, Anders Frigell. » 47