Utmärkt Örebro 1
Rickard om… Tuffaste utmaningen som akademitränar
e – Den tuffaste utmaningen är att få spelarna att förstå att det tar tid att bli en A-lagsspelare. Det tar tid att förstå att man behöver göra träningen varje dag och att man inte är bortglömd bara för att man har tränat med A-laget ett par gånger och sedan helt plötsligt inte får vara med. Det där har Helmer Andersson och Niclas Bergmark varit bra på, att arbeta hårt varje dag. Varför det sällan är bäst att vara bäst i unga år – Talang räcker bara en bit. När den första motgången kommer; hur handskas man med den? Det är bättre att ligga tvåa, trea för då jobbar man hårt för att bli bäst. De som redan är bäst i sin åldersgrupp riskerar att tröttna när den där första motgången kommer. Och den kommer! Snacket om att ÖSK inte släpper fram talangerna – Ska man vara riktigt ärlig så… när ÖSK inte släpper fram unga spelare så är det för att man inte är tillräckligt bra. Så enkelt är det. Ingen klubb släpper fram spelare bara för att de är unga. Och alla klubbar vill ha fram egna produkter men någonstans lever vi i en resultatinriktad värld och då går man på resultat. Sedan blir det en trygghet för spelarna: Jag spelar inte här för att jag är ung, jag spelar för att jag är tillräckligt bra. Niclas Bergmarks debut förra året – Du kan inte få en värre debut än den han fick. Hammarby flyger fram, de jagar SMguld, gör 4-5 mål per match och han går in för fullsatta läktare på Söderstadion och klarar av det riktigt bra. Att utveckla Akademin – Vi vill förbättra samarbetet med ÖSK Ungdom, men även övriga klubbar runt omkring. Vi vill inte att de känner att vi bara tar spelare. Sedan får de många spelare från oss när dessa lämnar P19. Men det tyder också på att de fått en bra utbildning eftersom klubbarna vill ha dem. Tittar man på yngre åldrar, och då främst offensiva spelare, så vet de vad de ska göra med bollen. Däremot brister de i vad de ska göra utan boll, för att de alltid har haft bollen. De som är sent utvecklade, som är mindre i växten, har fått jobba hårt med spelförståelsen för att kompensera det fysiska så när de är i 17-18-årsåldern har de ett jätteplus mot de andra. Så det är en bra egenskap, men man ska inte överdriva betydelsen av den. När vi ändå pratar talang; vilka är de största talangerna i P19 just nu? Vilka är närmast den där gränsen till A-laget? – Då säger jag Nadir Ayéva, Anton Ingves, Joel Andersson Segerlind och Noel Milleskog. De tränar mest med A-laget och de ligger kanske längst fram just nu. Och vad önskar du mest av allt under 2020? – Att vi blir större att så vi kan jobba närmare spelarna. Nu jobbar vi på bra, men mer tid nära spelarna vore önskvärt. Det handlar främst om fler heltidstjänster, vilket förstås är en ekonomisk fråga. Men under min tid i ÖSK har det aldrig varit så positiv anda som nu. Förut var det mycket gnäll om att “vi får aldrig chansen”, nu ser spelarna möjligheterna att nå högre. 46 Att skylla på tränarna – Du är din egen tränare! En del säger i efterhand att “jag hade en dålig tränare” och andra kanske säger att de “hade en bra tränare”. Du kan inte skylla ifrån dig på någon för till sist är du din egen tränare. Jag skulle aldrig säga att jag plockat fram någon spelare som slagit igenom. Vi tränare är bara verktyg för spelarna. Om du blir något så är det tack vare dig själv. Agenter – Spelarna får tryck på sig från agenter. För mig känns det overkligt när spelare på 15 år har en agent. Har du ett 3-årsavtal här så finns ingen anledning att ens ha en agent. Föräldrar – Många har ett föräldratryck. Spelarna speglar sina föräldrar ganska bra och de som är lugna och bara tycker att det är bra att grabben spelar fotboll - det är en helt annan personlighet på de spelarna.