Utmärkt Örebro 1
text Thomas Helsing bild Tommi Hynynen LAURA MARK
EN GJORDE FILM AV SIN NOVELL Hur gör man om man har en historia som bara väntar på att få berättas men ingen vill ge ut den i novellform? Man kan förstås fila vidare på den eller låta den vila några år. Eller så kan man göra som Laura Marken – omarbeta den till ett filmmanus. Nu väntar bara klippningen av filmen “Babylögnen” och sedan hoppas Laura och hennes filmgrupp på att få in den på filmfestivaler. U ndertecknad var med och gjorde amatörfilm med små medel i slutet av 1990-talet. Då var det förstås lättare än för ungdomar med filmdrömmar på, säg, 1970- och 80-talen men jag minns fortfarande en del av utmaningarna i form av teknik, hitta inspelningsplatser, få allas scheman att synka och en del annat. Dessutom fanns en naturlig arena att visa upp filmen i då det arrangerades kortfilmsfestival i Örebro med regelbundet på den tiden. Så att få höra att det gjorts en film av nybörjare/ amatörer gjorde mig nyfiken på att ta reda på hur de lyckats och vad utmaningarna är när vi skriver 2020 i kalendern. Jag stämde träff med Laura Marken på ett café och över en kaffe fick hon börja berätta om upprinnelsen till det som nu mynnat ut i en skräckfilm från Örebro. – Det började med att jag skrev berättelsen som en novell men det var inget förlag som nappade på idén. Så jag tänkte att den passade bättre som filmmanus och skrev om det hela. Filmen ja. En skräckfilm som fått namnet “Babylögnen” och som för tankarna till en psykologisk thriller. I centrum finns Nadja, en kristen tjej som lever tillsammans med sin före detta kriminelle pojkvän. Hennes högsta önskan är att få barn men av olika anledningar infrias det inte. Nadja förlorar sig dock i den drömmen så till den grad att det en dag slår slint. Hon skaffar en gravidmage som hon börjar använda för att lura omgivningen att hon är gravid och när hon blir avslöjad hamnar hon i en psykos. Men så hittar hon en gammal trasig docka och det är då det börjar hända riktigt konstiga saker. Har du skrivit mycket skräck förut? – Nej, jag har aldrig skrivit skräck förut, däremot thriller med övernaturliga inslag. Jag skrev en thrillernovell till en antologi om skräck tidigare, men jag kände inte att den var ‘skräck’. Och det har aldrig varit så mycket blod i det jag skrivit som i Babylögnen. Med ett filmmanus i handen blev nästa steg att hitta personer som kunde hjälpa henne förverkliga filmidén. Eftersom hon redan var med i en teatergrupp på Nya teatern blev det naturligt att rekrytera skådespelare (Daniel Gustafsson, Martina Björk, Marie Johansson) därifrån. Erik Jansson, som också är Lauras pojkvän och en del i teatergruppen, tog sig an regissörsrollen men sedan blev det knepigare att fylla de mer tekniskt krävande platserna i den nybildade filmgruppen. – Jag behövde hitta en filmare och det var 48 svårast av allt. Det är inte lätt att hitta någon som kan och vill göra det gratis. Till slut fick jag kontakt med en kille som gått filmprogrammet (Fred Huang) på gymnasiet och de enstaka tillfällen han inte kunde så hyrde vi in en ersättare (Philip Lidbeck Leierer), berättar Laura. Sedan kompletterades hennes ‘crew’ med en makeupartist (Linnea Fries) som nyligen kommit hem från en prestigefull utbildning i Vancouver, en kompositör (Erik Schröder) och en stillbildsfotograf (Tommi Hynynen). Med Laura själv blev till slut den lilla gruppen 10 personer stark. Hon berättar att hon aldrig gjort något liknande men lärde sig snabbt att navigera några av problemen som kan dyka upp när man ska få ihop ett projekt. – Vi har exempelvis bara fyra skådespelare i filmen och att det är så få är med flit för att få ihop tidsschemat för allihop. Som projektledare, och den som trots allt dragit igång alltihop, skötte hon allt övrigt kring produktionen; scouta inspelningsplatser och förhandla om att få vara där, planera inspelningsdagar, se till att det fanns rekvisita. Trots alla utmaningar gick det ändå ganska fort. – Jag började skriva filmmanuset i september förra året, vilket tog några dagar. Sedan var vi Fortsättning på sidan 50.