Advokaten 1
ningen som en följd av en partiöverskridande över
enskommelse, där alla parter måste ge och ta. Det parlamentariska läget, med en minoritetsregering, tillsammans med det stora intresset för rättsfrågorna, har fått till följd att justitieutskottet kunnat spela en stor roll för att påverka politiken, ibland på bekostnad av regeringen. Utskottet har kunnat driva igenom ett stort antal så kallade tillkännagivanden i riksdagen, där utskottsmajoriteten drivit en annan linje eller velat gå längre än regeringen. Regeringen och oppositionen har dock helt olika bilder av kraften hos dessa tillkännagivanden. Sverigedemokraterna, Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna står tillsammans bakom många av tillkännagivandena. Och partiernas talespersoner menar att de med sitt agerande lyckats driva på regeringen. – Tillkännagivandena bygger oftast på att vi tycker att regeringen lagt fram alltför klena förslag som vi vill skärpa upp. Så oppositionen har fört regeringen framför sig i väldigt många frågor. Många av de förslag regeringen presenterar på presskonferenser är sådant som riksdagen redan beställt i tillkännagivanden sedan flera år tillbaka, säger Andreas Carlson, som får medhåll av sverigedemokraten Tobias Andersson. – När regeringen sedan agerar utifrån vad riksdagen sagt tar de gärna åt sig äran för det och säger att de tycker lika. Men det har regeringen inte gjort. Ofta röstar regeringspartiet nej till förslag i riksdagen, sedan genomför de dem och skryter om det, säger han. Justitieministern tar oppositionens många ställningstaganden med ro, och ser dem som en del av det politiska spelet. Han har också en helt annan bild av vem som driver på utvecklingen. – Oppositionen har satt i system att gå fram med beslut i frågor som de vet att vi redan jobbar med. Om vi tillsätter en utredning för att skärpa lagstiftningen i något avseende, då kan riksdagen genom sina tillkännagivanden besluta om att de vill se skärpningar av straffet. Sedan kan de i efterhand hävda att det egentligen var oppositionen som drev fram det, säger han, FORSKARE OM DEN POSTPOLITISKA RÄTTSPOLITIKEN Forskaren och juristen Dennis Martinsson har studerat dagens stora politiska intresse för hårda straffrättsliga insatser. Han karaktäriserar det rättspolitiska landskapet som ”postpolitiskt”. Straffrätten präglas, enligt honom, av konsensus bland partierna, inriktningen framstår som politiskt allmängods och verklig opposition saknas. Dennis Martinsson analyserar i en artikel lagförslag på terrorområdet och i förhållande till gängkriminalitet. Han konstaterar där bland annat att lagstiftningen används för att sända ett politiskt budskap. Verklighetsbeskrivningen av en brottslighet som hotar samhället och idén om hur den ska bekämpas blir, menar Martinsson, en gemensam berättelse som håller samman samhället, på ett sätt som liknar religionens tidigare moraliska roll i samhället. Det symboliska lagstiftandet kan vara juridiskt problematiskt, påpekar Dennis Martinsson. Men politiskt är det rationellt. ”Det visar till exempel väljarna att lagstiftaren tar brottsligheten på allvar; vilket sedan en tid tillbaka är ett återkommande (politiskt) budskap från alla riksdagspartier”, skriver han. Dagens användning av straffrätten som en viktig lösning på många samhällsproblem må vara rationell. I förlängningen varnar dock Martinsson för att den ökade acceptansen för straff och repression kan öka klyftorna och polariseringen i sam hället, i takt med att viljan att förstå andra människors situation och handlingar minskar. Långsiktigt är det därmed inte alls säkert att politiken bidrar till en minskad brottslighet.1 och tillägger att det viktiga ändå är att reformerna genomförs. Mer irriterad är vänsterpartisten Linda Westerlund Snecker. – Det är trams! Det kan inte vara så här mycket tillkännagivanden. Det urholkar hela systemet. Man gör tillkännagivanden på saker som redan pågår, som är genomförda, självklarheter … Ett tillkännagivande från justitieutskottet betyder ju ingenting längre, säger hon, men tillägger att tillkännagivanden kan vara ett viktigt redskap som även hon använder då och då. VALET AVGÖR Vem som egentligen driver på den repressiva kriminalpolitiken kan få stå obesvarat. Klart är hur som helst att en majoritet i dagens riksdag står bakom de många straffskärpningar och nya tvångsmedel som införts. Hur det blir efter valet återstår att se. Det mesta tyder dock på att vi kan räkna med ett fortsatt fokus på brottsbekämpning genom straffrättsliga åtgärder. ¶ SD: VILL ERT PARTI SE NÅGRA FÖRÄNDRINGAR PÅ FÖLJANDE OMRÅDEN, OCH I SÅ FALL VILKA? Domstolarnas oberoende Den nu sittande Grundlagskommittén har ett viktigt uppdrag. Regeringens direktiv till utredningen är dock otillräckliga. Grundlagskommittén, alternativt en ny kommitté, bör därför få ett utvidgat och konkretiserat uppdrag. En viktig fråga rör behovet av att stärka enskildas yttrandefrihet. Tillsynen över advokater — ADVOKATEN NR 6 • 2022 Ersättningen till offentliga biträden/försvarare/målsägandebiträden Det har återkommande noterats att ersättningen för offentliga biträden, försvarare och målsägandebiträden missbrukas, både medialt och av Riksrevisionen. Det är angeläget att en översyn av regelverket sker. Riksdagen har tillkännagivit regeringen om att så ska ske, med grund i de rekommendationer som Riksrevisionen lämnat om bland annat ett nytt system för ersättningsanspråk som ska utformas på ett sätt som gör att granskning och kontroll sker rutinmässigt och gör det enkelt att upptäcka fusk och dubbeldebitering. Möjlighet att vittna anonymt i domstol Möjligheten till anonyma vittnesmål bör införas. Utredningen som såg över frågan avstyrkte förvisso förslaget. Både Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten har dock till utredningen inkommit med flera konkreta exempel där anonyma vittnesmål nämnvärt skulle få effekt. Nya hemliga tvångsmedel (vilka?) Det viktigaste är nu att de hemliga tvångsmedel som redan finns börjar nyttjas effektivt. Framför allt bör möjligheten att använda tvångsmedel preventivt införas. Möjligheten bör i huvudsak riktas mot kriminella nätverk och den organiserade brottsligheten. Straffbarhetsåldern (tidigare straffmyndighetsåldern) Straffbarhetsåldern bör sänkas. » 31 31 1 Martinsson, Dennis: ”Trender och tendenser i den samtida straffrättsanvändningen – sett genom åtgärder mot terroristrelaterad och gängrelaterad brottslighet”, i Anderberg, A., Martinsson, D., Svensson, E. (red): Teori och politik. Straffrätt i omvandling, Iustus, 2022. Advokater i den politiska hetluften – vänd!