Advokaten 1
DEBATT i förvaltningsrätterna? Ett tredje fall va
r en kvinna som hade blivit kränkt och särbehandlad i ett flertal år på arbetet. Till slut drabbades hon av posttraumatiskt stressyndrom med ångestattacker. I detta fall påstod handläggaren att hon hade drabbats av detta på grund av en mycket dålig barndom. Detta påstående var helt grundlöst, men handläggaren behövde aldrig styrka sitt påstående och kvinnan förlorade i förvaltningsrätten och nekades prövningstillstånd i kammarrätten. Eftersom domstolen i strid med förvaltningsprocesslagen 30 § inte kommenterat den mycket omfattande och övertygande bevisning som hon själv har ingivit, så har hon inget effektivt sätt att anföra besvären mot domstolsbeslutet. Vilket i sig strider emot Europakonventionen artikel 13. Det hon redan har ingivit med flertal vittnesutsagor har inte beaktats av förvaltningsrätten. Handläggaren har i detta fall i princip påstått att den sökande utnyttjat ett privat sjukdomsfall för att tillskansa sig allmänna medel utan att vara berättigad. Detta innebär att handläggaren gjort sig skyldig till ADVOKATEN NR 6 • 2022 falsk tillvitelse, brottsbalken 15 kap. 7 §. Det verkar som om myndigheter har ett tolkningsföreträde i mål i förvaltningsrätterna. Detta strider emot Europakonventionen artikel 6. Rätten motiverade sitt avslag med att myndighetens resonemang var övertygande utan att denna behövde motivera sina påståenden. Jag vill här också hänvisa till professorn i civilrätt Sara Stendahls avhandling ”Communicating justice providing legitimacy. The legal practices of Swedish administrative courts in cases regarding sickness cash benefit” gällande avgöranden i kammarrätterna. en sak som är allvarligare är det faktum att förvaltningsrätterna motiverar sina avslagsbeslut på ett allmängiltigt sätt, med motiveringar som exempelvis ”Rätten anser att myndighetens motivering är övertygande”. Ingenting sägs om varför den ansökandes bevisning har avfärdats. En sådan motivering gör det helt omöjligt att på ett effektivt sätt anföra besvär över domslutet. Myndighetens och förvaltningsrätternas beslutsmotiveringar strider emot flera paragrafer i förvaltningslagen och mot förvaltningsprocesslagen 30 §. Besluten strider dessutom mot bestämmelsen i artikel 13 Europakonventionen om rätten till ett effektivt rättsmedel. Det går dessutom inte att avgöra om besluten strider emot artikel 6 Europakonventionen om rätten till en rättvis rättegång. Det kan också nämnas att besluten även strider emot en HDdom från 2013 (NJA 2013 s. 1210) angående en myndighets serviceskyldighet. Man kan få intrycket att myndigheterna och förvaltningsrätterna betraktar dessa lagar som de vore till intet förpliktigande rekommendationer. jag har ibland hört ett skämt som berör förvaltningsrätterna och det är som följer: § 1 En myndighet har alltid rätt. § 2 Skulle en myndighet bevisligen ha fel, gäller § 1. Teddy Bondefalk Jur. kand. 39 RÄTTEN MOTIVERADE SITT AVSLAG MED ATT MYNDIGHETENS RESONEMANG VAR ÖVERTYGANDE UTAN ATT DENNA BEHÖVDE MOTIVERA SINA PÅSTÅENDEN.