Advokaten 1
skydd än Europakonventionen, bland annat eftersom
den vid direkt diskriminering också omfattar personer som felaktigt misstas för att höra till en viss grupp. Det räcker alltså att du diskrimineras för att någon tror att du är muslim eller jude, oavsett vad du verkligen är. – Sedan ska man också, så som framkommer av AD:s dom i handskakningsmålet (se artikel på s. 42), i proportionalitetsbedömningen väga in i intresset av att en viss grupp personer med en viss tro också ska få ett arbete. Det är ett kompletterande perspektiv som handlar om inkludering, och som finns inbyggt i diskrimineringsrätten, förklarar Martin Mörk. VÄCKER KRITIK Hur bra är då domstolarna på att hantera de svåra avvägningar som religionsfriheten kräver? Det varierar, menar intervjupersonerna. – Religionsfriheten är en del av rättighetsjuridiken, och hanteras juridiskt på samma sätt som andra rättighetsfrågor. Förmågan till den typen av juridiska analyser och argumentation är väldigt växlande, säger Percy Bratt, som totalt ändå ser att rättighetsjuridiken tagit stora steg framåt under de senaste 15 åren. I många frågor har också Europadomstolen försökt ge vägledning i hur rättigheterna ska tolkas. För det mesta med ett gott resultat, menar Percy Bratt. Men: – Jag är ju kritisk mot vissa mål där man har fäst stor vikt vid staternas eget tolkningsutrymme, säger Bratt, och pekar särskilt på ett par domar där Turkiet fick grönt ljus för sitt förbud mot att bära huvudduk vid universitetet. – Det tycker jag är oerhört svårförenligt med rimligt grundad religionsfrihet och en avvägning. Förbudet innebär ju att kvinnorna med en viss tro blir avskurna från alla möjligheter att gå på universitet. Att säga ”ta av huvudduken”, det är som att säga till en muslim eller jude att ”ta en fläskkotlett och fåna dig inte”. Så kan man inte resonera. Man måste respektera de här människornas djupa religiösa övertygelse om att de ska följa vissa påbud, fastslår Percy Bratt. Även EU-domstolen har tagit upp frågan om möjligheten att begränsa bärandet av religiös klädsel. I det uppmärksammade målet Achbita mot G4S fann domstolen att det visserligen kan vara indirekt diskriminering med en policy som förbjuder bärandet av synliga politiska, filosofiska eller religiösa symboler på arbetsplatsen, men att regeln kan vara ”objektivt motiverad av ett berättigat mål, såsom arbetsgivarens tillämpning i förbindelserna med sina kunder av en policy om poliADVOKATEN NR 1 • 2019X RELIGIONSFRIHETEN I EUROPAKONVENTIONEN Artikel 9 – Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet 1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer. 2. Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter. tisk, filosofisk och religiös neutralitet, och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga”. Domen i Achbita-målet har fått hård kritik. Kritikerna anser att domstolen inte förstått skillnaden mellan att manifestera sin religion till exempel genom ett halssmycke i form av ett kors, och att bära klädesplagg eller andra attribut som religionen, enligt den troende, kräver av dem. ”Erkänn att det finns […] en skillnad mellan önskan att manifestera sin religiösa identitet, och utövandet av densamma. Eller, för att uttrycka det annorlunda, mellan att förbjuda någon att manifestera sin religiösa identitet, och att i praktiken tvinga en person att bryta mot religiösa normer som han eller hon betraktar som heliga”, skriver exempelvis professor J. H. H. Weiler, i en lång artikel om domen. Sammantaget innebär detta missförstånd att hela proportionalitetsbedömningen blir fel, enligt Weiler. MOTSÄTTNINGAR SPÄNNANDE EU-domstolens tolkning av arbetsgivarens rättigheter har inte heller i domstolarna stått oemotsagd. Europadomstolen har kommit till delvis andra slutsatser kring rätten att bära religiösa symboler eller kläder i arbetet. Advokat Erik Danhard, som arbetar med arbetsrätt varnar därför för Anna-Sara Lind. att övertolka EU-domstolens utslag. – Av EU-domstolens domar kan man få det intrycket att det skulle vara alldeles tillåtet för arbetsgivaren att ha neutralitetspolicys. Jag skulle säga att det inte går, eftersom Europadomstolen har sagt att man även i arbetslivet, om än begränsat, måste få utöva sin religion, påpekar han. Enligt professor Anna-Sara Lind visar de här olikheterna i praxis på ytterligare en av svårigheterna på religionsfrihetens område, den när delvis olika formulerade rättigheter i olika juridiska system ska smältas samman till en helhet. Själv ser Anna-Sara Lind på de potentiella motsättningarna mellan olika rättspraxis med forskarens ögon. » 37 37 FOTO: ULRIKA ÖSTER