Ungdomsböcker 2017/2018 1
Anne-Marie Körling Född: 1958 Bor: I Stockholm Ba
kgrund: Lärare, föreläsare, författare. Har haft expertuppdrag för Skolinspektionen och uppdrag för Skolverket. Sveriges läsambassadör 2015–2017. Har: skrivit en hel del pedagogisk litteratur och om läsning. Ett urval: Läslust och lättläst 2003, Kiwimetoden 2006, Den meningsfulla högläsningen 2012, Ovan trädtopparna, berättelser om att lära sig läsa och fortsätta läsa, 2016 Priser: Svenska Akademiens Svensklärarpris 2006, Microsofts innovativa lärarpris Sverige 2007. När du gör dina presentationer, har du manus? Vet du hur du ska formulera dig och vad du ska berätta? – Jag gör uteslutande videor om det som mina följare frågar om. Frågor om frågor. Många frågar om hur man ska förhålla sig till sin egen kropp. Ingen verkar vara nöjd med sin kropp. Hur gör man om man ska gå och simma om man inte gillar sin kropp? Vi är bombarderade av bilder av andra och hur man ska se ut. Vad tror du bilderna betyder? – Man blir hjärntvättad av alla bilder. Jag har blivit så van att jag glömmer bort att alla bilder jag ser är retuscherade. Jag är 30 år och har blivit van vid att det är så men jag undrar hur det är att vara 15 år och växa upp idag. Alla de här bilderna som berättar hur man ska se ut? Har du minnen av att någon högläst för dig när du var liten? – Minnen av högläsning? När jag var riktigt liten högläste mina föräldrar för mig. Men jag minns bäst kassettbanden och de där böckerna jag fick och där 18 man skulle lyssna och vända sida när man fick en signal att vända blad. Jag hade kassettband och böcker och jag lyssnade om och om igen. Hur lärde du dig att läsa? Minns du att du läste något? – Jag läste tidningar, men inga böcker. Mina starkaste läsupplevelser fick jag när jag läste Kamratposten. Jag har funderat på det där, KP gav mig en världsöverblick, hur andra barn klädde sig och vad de tänkte. Mitt fönster ut mot Sverige. En kompis. Pratade ni om det som stod i KP? – Ibland pratade vi om det vi läst på Kropp och Knoppsidorna. KP hjälpte mig ibland. Jag kände mig annorlunda när jag var liten och jag hade inget tjejgäng. Jag hade alltid bara en kompis, i vår lilla grupp. Att bara ha en kompis var svårt, det blev så mycket problem om min kompis blev kompis med någon annan. KP skrev om relationerna till kompisar och till föräldrar och var en stor hjälp för mig. Det var så många som skrev och skickade in frågor. En fråga jag minns var hur man skulle göra när man