Ungdomsböcker 2017/2018 1
på en framtid i Sverige: Känner du igen dig hos d
agens flyktingar? Hur gör man för att bli svensk? Hur tänkte du att ditt liv skulle bli efter kriget? – Frågorna jag fick handlade om Förintelsen och det som har hänt. Det som har hänt kan inte göras ogjort men nu är det framtiden det gäller. Det fina var att flera av de unga jag mötte kunde leva sig in i det jag berättade fast de inte hade just de här erfarenheterna. Det är bra om de kan dra slutsatser som handlar om deras egna liv. – Jag har inte skrivit och berättat om mitt liv för att man ska tycka synd om mig utan för att det ska väcka tankar hos dem som läser och lyssnar, säger Hédi Fried. Lika konkreta och direkta som de frågor hon fått genom åren är Hédi Frieds svar. De ger en bild av de ohyggliga förhållandena i lägret som blir vardag för fångarna. Det är som om sanningen blir tydligast i konkretionen, utan utrymme för känslor och generaliseringar. Finns det då en fråga hon inte fått eller som hon velat att någon ska ställa? – Ja, jag hade önskat att fler frågat: Vad kan jag göra för att motarbeta fördomar? För alla kan göra någonting. Mina bemödanden, som författare och föreläsare, har handlat om att få unga människor att förstå att det går att göra något, det behöver inte vara mycket. Det lilla är också betydelsefullt och man har alltid valmöjligheter. Tyskarna försvarade sina onda gärningar efter kriget med att de var tvungna. Ingen är tvungen till någonting och man ska inte bara följa order. Vi ska inte bara tänka med hjärnan utan också med hjärtat, och välja det vi känner är rätt, säger hon. Hédi Fried är 93 år idag och en av de få överlevande som finns kvar och kan berätta. Hon vill med sina vittnesmål lära oss att undvika historiens misstag och få oss att förstå att, som hon skriver i boken, vi inte är förutbestämda att ikläda oss rollen som förövare eller åskådare. Som individer har vi en egen vilja och ett eget ansvar. Genom att ta det ansvaret kan vi undvika att historien upprepar sig. I boken berättar också Hédi Fried om hur hon försökte balansera den hårda tillvaron i lägren med fantasins hjälp. – Jag berättade sagor för mig själv och dagdrömde. Det fanns stunder på kvällarna när vi kom samman några stycken och läste dikter, berättade sagor och minnen för varandra. Till enstaka goda stunder kunde också en grönskande björk bidra. I allt det gråa påminde grönska om att det fanns ett liv utanför lägret, en ljusare framtid. Någon som överlevt Auschwitz har en gång sagt: För att överleva lägret måste man ha en kompis. En sådan kompis hade Hèdi Fried i sin tre år yngre syster Livia. I boken återkommer Hédi Fried flera gånger till vad det betydde att de var tillsammans och hade varandra: ”Vi kände ansvar för varandra, det fanns en mening i meningslösheten. Var hon deppig försökte jag muntra upp henne. Var jag ledsen skojade hon till det . Vi hade nog inte överlevt om vi inte haft varandra.” – Det ömsesidiga stöttandet betydde allt. Den som var ensam tappade livsviljan och slutade äta, de blev apatiska, ett slags levande döda. Det stämmer: i Auschwitz var en kompis livsviktig. Så, ensam är inte stark. Henriette Zorn Fakta om Hédi Fried Född: 15 juni 1924 i Sighet i dåvarande Rumänien. Bakgrund: Ungersk judinna som var mitt i tonåren när andra världskriget bröt ut. Mot slutet av kriget hamnade hon i koncentrationslägret Auschwitz och senare i Bergen-Belsen. Däremellan var hon även i tre olika arbetsläger. Hon kom till Sverige med Svenska Röda Korset i juli 1945. Hon är författare och psykolog och djupt engagerad i att arbeta för demokratiska värderingar och mot rasism. Hon utgår i detta arbete från sina egna erfarenheter från Förintelsen. Böcker: Skärvor av ett liv, Livet tillbaka, Ett tredje liv och Livets pendel. I dessa beskriver hon sin barndom, erfarenheterna från kriget och det som följde efter befrielsen. 2017 är Hédi Fried aktuell med boken Frågor jag fått om Förintelsen. Priser och utmärkelser: Hédi Fried har bland annat tilldelats svenska regeringens medalj Illis quorum i åttonde storleken för sina insatser att förmedla kunskap om förintelsen och motverka rasism. Hon har även mottagit Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens fredspris, Natur & Kulturs kulturpris och blivit utsedd till Årets Europé 1997. 30